1 kap. Om rätt att taga arv

1 § Arv kan tagas endast av den som lever vid arvlåtarens död; dock må
barn, som är avlat dessförinnan, taga arv, om det sedermera födes med
liv. Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande
make, skall hänsyn tagas till tiden för makens död.

2 § Är arvinge till den, efter vilken arv fallit, jämväl avliden, och kan
bevis ej förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så
förfaras som om han icke överlevat denne.

3 § Utländsk medborgare må lika med svensk taga arv här i riket. Är i
annan stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om
rätten att taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än
denne, äger Regeringen förordna att motsvarande inskränkning skall gälla
för den statens medborgare här i riket. Lag (1987:231).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.