Kategoriarkiv: Övrigt

Fängelsestraff för uppmaning på sociala medier att ge pengar till terroristorganisationer

Frågan i Högsta domstolen gällde främst om det förhållandet att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra var parter i en väpnad konflikt i Syrien medför en inskränkning i straffansvaret för brott mot rekryteringslagen. Inskränkningen skulle i så fall härröra från innehållet i internationell humanitär rätt och de undantag från straffansvar för kombattanter och andra stridande parter som gäller för stridshandlingar som inte riktas mot civila. Dessa inskränkningar har stöd i de internationella instrument som ligger till grund för den svenska terroristlagstiftningen, men har inte uttryckligen förts in i den nationella regleringen.

Högsta domstolen har kommit fram till att Islamiska staten och Jahbat al-Nusra, såsom icke-statliga parter i en icke-internationell väpnad konflikt (inbördeskrig i Syrien), inte har haft någon rätt att utföra stridshandlingar enligt den folkrättsliga sedvanerätten. Den svenska lagstiftningen har inte heller i samband med genomförandet av de internationella instrumenten uttryckligen föreskrivit en sådan rätt. Det har funnits möjlighet att på nationell nivå gå längre och låta det straffbara området vara vidare. Någon inskränkning av straffansvaret till följd av den internationella humanitära rätten har därför inte kunnat konstateras.

Högsta domstolen har vidare kommit fram till att när pengar går till inköp av vapen till organisationer som regelmässigt utför terrorhandlingar mot civila som ett led i sin krigföring, är det inte möjligt att skilja mellan att vapnen används mot fiendestyrkorna i den väpnade konflikten och att vapnen används för terrorhandlingar mot civila. Uppmaningarna har därför avsett att ge pengar till särskilt allvarlig brottslighet och den tilltalade har dömts för brott mot rekryteringslagen.

Högsta domstolen har ansett att brott mot rekryteringslagen är ett brott av sådan art att fängelse normalt ska ådömas. Påföljden har bestämts till fängelse i sex månader.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Sökanden i målet avser att förvärva preferensaktier i ett bolag och ville genom ansökan om förhandsbesked hos Skatterättsnämnden bl.a. få veta hur löpande utdelning på preferensaktierna ska beskattas.

Bolagets verksamhet består bl.a. av att förvalta fonder och verksamheten är indelad i olika verksamhetsgrenar, A–D. Inom respektive verksamhetsgren ska ett team bestående av upp till två säljare och en till fem fondförvaltare arbeta. Ett team kommer alltid att bestå av minst två personer. Sökanden kommer att vara anställd av bolaget och ingå i det team som arbetar i verksamhetsgren A.

Bolaget ska kunna ge ut preferensaktier i serie A–D och respektive serie ska emitteras mot en av bolagets verksamhetsgrenar. En teammedlem kommer endast att äga preferensaktier emitterade mot den verksamhetsgren inom vilken denne arbetar. Sökanden avser därmed att förvärva preferensaktier i serie A. Antalet preferensaktier som respektive teammedlem får förvärva kommer att variera bl.a. beroende på senioritet och det är inte säkert att alla teammedlemmar kommer att äga några aktier. Preferensaktierna ska förvärvas till marknadsvärde.

Ägarna av preferensaktierna i en viss serie ska vara berättigade till minst 60 procent av den del av bolagets samlade resultat som belöper på den verksamhetsgren som serien emitterats mot, vilket kan innebära att utdelningen på de olika preferensaktierna blir olika. Preferensaktierna inom respektive serie kommer dock att ge lika rätt till utdelning. Det utdelningsbara resultatet ska alltså vara kopplat till teammedlemmarnas gemensamma arbete i respektive verksamhetsgren.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det i allmänhet saknas anledning att behandla belopp som enligt beslut på bolagsstämma betalas ut till aktieägarna som annat än utdelning. Av RÅ 2000 ref. 56 följer emellertid att denna princip inte kan upprätthållas i en aktiebolagsrättsligt säregen situation som innebär att aktier av samma slag ska ge olika utdelning beroende på vem som äger dem och där det finns en direkt koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier. I sådant fall bör utdelningen ses som ersättning för en arbets­prestation. Högsta förvaltningsdomstolen anser att det även i detta fall finns en direkt koppling mellan lönsamheten i aktieägarens verksamhetsgren och utdelningen på dennes aktier samt att en betydande grad av differentiering av utdelningen mellan ägare av aktier av samma slag kan uppnås. Den nu aktuella situationen är därför jämförbar med den som bedömdes i RÅ 2000 ref. 56. Den löpande utdelningen på preferensaktierna bör därmed ses som ersättning för en arbetsprestation och ska beskattas i inkomstslaget tjänst.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att preferensaktierna, i enlighet med praxis, ska anses förvärvade vid avtalstidpunkten. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde Skatterättsnämndens svar på två andra frågor och avvisade ansökningen i den delen.

 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

Fråga om vilket underlag från hälso- och sjukvården som krävs i ett ärende om personlig assistans enligt lagen (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade för att en sjukvårdsåtgärd ska kunna bedömas som egenvård (Mål nr 3763-19, Kammarrätten i Jönköpings mål nr 503-19). 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om inkomstskatt m.m.

Utgifter för pensioner ska som huvudregel dras av när pensionen betalas ut. Om vissa villkor är uppfyllda finns det dock en rätt till avdrag redan när pensionen utfästs. Avdrag medges då för kostnader för att trygga pensionsutfästelsen.

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde ett svenskt bolag med fast driftställe i Storbritannien. Bolagets verksamhet bedrevs uteslutande i Storbritannien och alla dess arbetstagare var anställda där. För att trygga de anställdas pensionering hade bolaget gjort avsättningar enligt en brittisk pensionsordning genom att föra över medel till en trust. Avsättningarna berättigade till avdrag i Storbritannien. Frågan i målet var om bolaget hade rätt till avdrag för tryggandekostnaderna även i Sverige.

För att tryggandekostnader ska vara avdragsgilla vid den svenska beskattningen måste främst två krav vara uppfyllda. För det första måste pensionsutfästelsen vara utformad på ett sådant sätt att en försäkring för utfästelsen skulle ha varit en pensionsförsäkring. I skattelagstiftningen finns en grundläggande definition av pensionsförsäkring i 58 kap. 2 § första stycket inkomstskattelagen och en kompletterande definition i 5 § samma kapitel. I det aktuella målet hade underinstanserna ansett att det bara är den grundläggande definitionen som är relevant vid prövningen av bolagets rätt till avdrag för tryggandekostnader. Ett skäl till att underinstanserna vägrat avdrag var just att bolagets utfästelser inte ansågs ha utformats på ett sådant sätt att en försäkring för dem skulle ha varit en pensionsförsäkring enligt denna definition.

Högsta förvaltningsdomstolen kom dock fram till att avdragsrätt även kan föreligga i fall då villkoren för pensionsutfästelserna är utformade på ett sådant sätt att försäkringar för utfästelserna skulle ha varit pensionsförsäkringar enligt den kompletterande definitionen i 58 kap. 5 §. Enligt domstolen var villkoren i bolagets fall av detta slag.

Det andra kravet är att utfästelsen ska ha tryggats genom någon i lagstiftningen accepterad tryggandeform, t.ex. genom överföring till ett utländskt tjänstepensionsinstitut som likställs med en svensk pensionsstiftelse. I målet stod klart att trusten uppvisade vissa olikheter i förhållande till en svensk pensionsstiftelse. Underinstanserna hade kommit till olika slutsatser i frågan om trusten trots dessa olikheter kunde likställas med en svensk pensionsstiftelse.

Högsta förvaltningsdomstolen uttalade att bedömningen kan göras mindre strikt när det gäller ett institut som inte är verksamt i Sverige och som endast tryggar pensionsutfästelser till anställda i ett fast driftställe i en stat inom EES. Domstolen kom fram till att trusten kunde likställas med en svensk pensionsstiftelse, och fann att bolaget hade rätt till avdrag. Eftersom underinstanserna inte prövat frågan om avdragets storlek återförvisades målet till Skatteverket.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om rätt att ta del av allmän handling

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller i vilken utsträckning uppgifter på skattekontot omfattas av sekretess (Mål nr 4959-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 2832-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om sjukpenning

Försäkringskassan har avvisat en ansökan om sjukpenning. I samband med att avvisningsbeslutet omprövades prövade kassan ansökan i sak. Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd är om Försäkringskassan är skyldig att ompröva det sistnämnda beslutet (Mål nr 2352-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 9066-18).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Advokats skadeståndsansvar för rådgivning

En företagsgrupp genomförde s.k. paketering av fastigheter för försäljning till utomstående. Ett liknande förfarande underkändes sedan av Skatterättsnämnden i förhållande till en annan part. I det läget anlitade företagsgruppen en advokat på en advokatbyrå för att lämna juridiska råd i den uppkomna situationen. Advokatbyrån krävdes senare på skadestånd för felaktig rådgivning. I Högsta domstolen var huvudfrågan om rådgivningen varit oaktsam.

Högsta domstolen konstaterar till en början att en advokat i sin verksamhet ska utföra de uppdrag som anförtrotts henne eller honom redbart och nitiskt och iaktta god advokatsed. Dessa riktlinjer för fackmässighet bildar utgångspunkt för den aktsamhet som en advokat bör visa.

För att närmare avgränsa de förpliktelser som advokaten har i förhållande till klienten är uppdragsavtalet av central betydelse. Om inget sägs om uppdragets omfattning ligger det enligt Högsta domstolen nära till hands att tolka ett givet uppdrag som att det omfattar vad som typiskt sett kan förväntas av en advokat vid den aktuella sortens rådgivning. I det aktuella fallet kom Högsta domstolen fram till att uppdraget gällde att ge råd hur risken för skattetillägg kunde undvikas utan att företagen skulle behöva yrka beskattning av vinsten från fastighetsförsäljningarna. Aktsamhetsbedömningen skulle alltså utgå från detta mer begränsade uppdrag.

Enligt Högsta domstolen är det fråga om en sedvanlig aktsamhetsbedömning. En rad skilda omständigheter ska beaktas. Bedömningen ska inte ta sikte på i vilken utsträckning som advokatens uttalande i en rättsfråga står sig vid en senare prövning. I stället ska den inriktas främst på den metod som advokaten har använt sig av och om hans eller hennes bedömningar utgör en fackmässig undersökning av rättsläget som det framstod vid tiden för rådgivningen. Är rättsläget oklart får det betydelse om advokaten har presenterat rättsläget, med välgrundade påpekanden om eventuella osäkerheter, på ett rättvisande sätt för klienten.

Vid en samlad bedömning anser Högsta domstolen att omständigheterna i målet – där domstolen bl.a. beaktar de reservationer advokaten gjort och att uppdraget bestod i att i efterhand avvärja vissa risker som uppstått genom den ursprungliga transaktionen – inte är sådana att advokaten vid sin rådgivning kan anses ha varit oaktsam.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Ett avtal har uteslutit tillämpning av miljöbalkens skadeståndsbestämmelser

I miljöbalken finns skadeståndsbestämmelser som reglerar ansvar för miljöskador utanför avtalsförhållanden. Frågan i målet var om bestämmelserna kan vara tillämpliga även när det finns ett avtalsförhållande mellan den vars verksamhet gett upphov till skadan och den skadelidande.

Högsta domstolen kommer fram till att det beror på avtalet, och ytterst en tolkning av detta, om miljöbalkens skadeståndsbestämmelser ska anses vara tillämpliga mellan två avtalsparter.

I detta fall hade parterna i avtal reglerat att kommunen skulle omhänderta avloppsvatten och även i stor utsträckning avtalat om vilka föroreningar som fick finnas i vattnet. Vidare hade parterna kommit överens om en uttrycklig bestämmelse om skadestånd. Högsta domstolen anser mot den bakgrunden att avtalsförhållandet mellan parterna utesluter en tillämpning av miljöbalkens skadeståndsbestämmelser.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Sökanden ville i ansökan om förhandsbesked få veta om utlåning av medel mellan två fåmansföretag innebär att dessa anses bedriva samma eller likartad verksamhet med följd att andelarna i det låntagande bolaget är s.k. kvalificerade andelar. Högsta förvaltningsdomstolen fann att utan ytterligare upplysningar om lånetransaktionerna var det inte möjligt att bedöma vilken relevans de hade för den ställda frågan. Med hänsyn till bristerna i underlaget borde något förhandsbesked inte ha lämnats.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Enligt skattelagstiftningen är bl.a. de som stadigvarande vistas i Sverige skattskyldiga här för alla sina inkomster såväl i Sverige som i utlandet (obegränsat skattskyldiga).

Högsta förvaltningsdomstolen anser att en person som avser att årligen vistas i Sverige under fyra sommarmånader inte ska anses vistas stadigvarande här. Att denne därutöver kommer att göra kortare och oregelbundna besök i Sverige som kan uppgå till sammanlagt tre veckor medför dock att vistelsen här är av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande. Personen ifråga är således obegränsat skattskyldig i Sverige (mål nr 236-19).

Högsta förvaltningsdomstolen anser vidare att en person som avser att regelbundet varje år tillbringa tre sammanhängande sommarmånader och tre sammanhängande veckor i samband med påsken i Sverige inte ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av att personen härutöver kan komma att göra kortare och oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt högst två veckor medför inte att vistelsen här är av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande. Personen ifråga ska därmed inte på grund av stadigvarande vistelse anses obegränsat skattskyldig i Sverige (mål nr 2659-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt

Målet gäller ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden där en filial ville få veta om det faktum att dess huvudetablering ingår i en dansk mervärdesskattegrupp medför att gruppen ska ses som en egen beskattningsbar person i förhållande till filialen i Sverige, när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna till filialen.

Av EU-domstolens praxis följer att utgångspunkten är att en filial inte ska ses som en beskattningsbar person när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster. Av praxis framgår dock att filialen genom att ingå i en mervärdesskattegrupp kan skilja sig från huvudetableringen och istället bli en del av en annan beskattningsbar person, dvs. mervärdesskattegruppen.

Frågan om en filial – som i egenskap av filial till huvudetableringen inte agerar självständigt, inte själv står ekonomiska risker, inte har något eget kapital och följaktligen är beroende av huvudetableringen – själv kan anses utgöra en egen beskattningsbar person har dock inte prövats av EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har nu vänt sig till EU-domstolen för att få den frågan klarlagd.

Högsta förvaltningsdomstolen önskar, mot denna bakgrund, svar på följande fråga.

Utgör en svensk filial till en bank med huvudetablering i en annan medlemsstat en egen beskattningsbar person när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen, om huvudetableringen ingår i en mervärdesskattegrupp i den andra staten medan den svenska filialen inte ingår i någon svensk mervärdesskattegrupp?

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Högsta förvaltningsdomstolen har i målen tagit ställning till om det funnits förutsättningar för att pröva två ansökningar om förhandsbesked från Allmänna ombudet hos Skatteverket. I ansökningarna om förhandsbesked hade allmänna ombudet ställt frågan om andelar i ett bolag med säte i Bahamas ska anses avyttrade under ett visst beskattningsår till följd av att bolagsföreträdarna då fattat beslut om en s.k. strike off. Strike off är ett förenklat avvecklingsförfarande som kan se olika ut i olika rättsordningar men som vanligen innebär att bolaget stryks ur bolagsregistret varefter bolaget, direkt eller efter viss tid, anses upplöst.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en ansökan från allmänna ombudet bara kan prövas om det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande. I de aktuella målen var det enligt domstolens mening inte fråga om att tillämpa ny lagstiftning eller om någon ny företeelse som är eller kan antas komma att bli allmänt förekommande. Frågan ansågs därför inte vara av det slaget att det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Spelmissbruk kan i allvarliga fall ligga till grund för förvaltarskap

Synen på spelmissbruk har förändrats över tid. Numera anses att ett sådant missbruk innefattar samma typ av problem som alkohol- och narkotikamissbruk. Detta har medfört lagändringar i bl.a. socialtjänstlagen, där det sedan 2018 anges att socialnämnden ska arbeta för att förebygga och motverka missbruk av spel om pengar. Socialnämnden har därmed samma skyldigheter att förebygga och motverka sådant missbruk som när det gäller alkohol- och narkotikamissbruk.

Mot den bakgrunden anser Högsta domstolen att spelmissbruk bör likställas med andra former av missbruk även vid tillämpningen av reglerna om förvaltarskap. De fall av mycket allvarliga spelproblem som är på nivån spelmissbruk bör därmed kunna ligga till grund för beslut om förvaltarskap. I avgörandet understryks att bedömningen av om förvaltarskap ska anordnas för en person som lider av spelmissbruk självfallet måste göras utifrån en bedömning i det enskilda fallet av om spelmissbruket verkligen är av så allvarlig karaktär att personen är ur stånd att vårda sig eller sin egendom.

Utredningen i målet utvisade att den person som frågan om förvaltarskap rörde på grund av psykisk störning och spelmissbruk var ur stånd att vårda sin egendom, samt att hjälpbehovet inte kunde tillgodoses på något mindre ingripande sätt än förvaltarskap. Det förvaltarskap som sedan tidigare var anordnat skulle därför inte upphöra.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Köparen av en bostadsrätt har inte fått ersättning av säljaren trots vissa brister i lägenhetens badrum

Efter försäljning av en bostadsrätt i befintligt skick upptäckte köparen flera brister i lägenhetens badrum. Han krävde att säljaren skulle ersätta honom för de utgifter som en renovering av badrummet fört med sig.

En vara ska anses felaktig, trots ett förbehåll om försäljning i befintligt skick, bl.a. om varan är i väsentligt sämre skick än köparen med hänsyn till priset och övriga omständigheter med fog kunnat förutsätta. Det betyder enligt Högsta domstolen att det ska råda ett uppenbart missförhållande mellan parternas prestationer.

Ett sådant missförhållande har inte ansetts föreligga när utgifterna för en reparation varit bara några procent av priset. Att köparen varit tvungen att åtgärda bristerna i badrummet och då drabbats av olägenheter har inte vägt tillräckligt tungt för att det ändå ska anses föreligga ett uppenbart missförhållande mellan parternas prestationer.

Högsta domstolen har därför avslagit köparens krav.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om mervärdesskatt

Den som bedriver en skattepliktig verksamhet ska betala mervärdesskatt för sålda varor eller tjänster och har rätt att dra av ingående skatt för varor eller tjänster som används i verksamheten. Ingående skatt som hänför sig till en stadigvarande bostad får dock inte dras av.

En bostadsrättsförening installerade under åren 2012–2014 solceller på taken till föreningens byggnader. Två tredjedelar av den producerade elen såldes till ett elhandelsföretag och en tredjedel förbrukades i bostäder och gemensamhetsutrymmen i de egna byggnaderna. Föreningen redovisade utgående mervärdesskatt för försäljningen till elhandelsföretaget.

Föreningen yrkade avdrag med två tredjedelar av den ingående mervärdesskatten avseende kostnaden för installationen av solcellsanläggningen. Avdrag beviljades inte eftersom en del av den producerade elen förbrukades i byggnader som var utformade och användes som stadigvarande bostäder. Solcellsanläggningen var inte heller avskild från bostadsdelarna.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att det förhållandet att el som en solcellsanläggning producerar till viss del används i byggnader som utgör stadigvarande bostäder inte innebär att anläggningen som sådan kan anses vara en del av en stadigvarande bostad. Föreningen har därför rätt till avdrag för den del av den ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärvet av solcellsanläggningen och som kan anses hänförlig till föreningens skattepliktiga försäljning av el.

Föreningen får därmed bifall till sitt överklagande.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

För att undvika att inkomster beskattas i flera bolagsled finns regler om att aktiebolag som äger andelar i andra aktiebolag under vissa förutsättningar inte ska beskattas för utdelningar och kapitalvinster på dessa andelar. Sådana andelar kallas näringsbetingade andelar. Även andelar i utländska motsvarigheter till ett svenskt aktiebolag kan vara näringsbetingade. Ett krav för att så ska vara fallet är enligt praxis att bolaget är ett inkomstskattesubjekt i hemlandet.

Målet i Högsta förvaltningsdomstolen gällde olika frågor kopplade till ett svenskt moderbolags innehav av andelar i ett amerikanskt s.k. DISC-bolag (Domestic International Sales Corporation). Huvudfrågan i målet var om det amerikanska dotterbolaget kunde anses utgöra ett inkomstskattesubjekt i hemlandet i den meningen att det motsvarade ett svenskt aktiebolag vid tillämpningen av reglerna om näringsbetingade andelar.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att det inte räcker med att konstatera att ett bolag formellt betraktas som ett skattesubjekt i hemlandet, utan en prövning måste också göras av om den skattemässiga behandlingen av bolaget i hemlandet är sådan att det även reellt kan anses utgöra ett skattesubjekt där.

Av utredningen i målet framgick att det amerikanska dotterbolaget – så länge som det var klassificerat som ett DISC-bolag – inte var föremål för någon inkomstbeskattning i USA. Den skattemässiga behandlingen av dotterbolaget i hemlandet var därför enligt Högsta förvaltningsdomstolens mening inte sådan att det reellt kunde anses utgöra ett inkomstskattesubjekt där. Dotterbolaget motsvarade således inte ett svenskt aktiebolag och andelarna i det var därmed inte näringsbetingade.

Högsta förvaltningsdomstolen fann vidare att det amerikanska dotterbolaget inte var en i utlandet delägarbeskattad juridisk person och att inkomsterna i det inte kunde bli föremål för s.k. CFC-beskattning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta domstolen meddelar prövningstillstånd i mål om användning av mobilfilm i nyhetsrapportering

Patent- och marknadsöverdomstolen kom fram till att SVT var skyldigt att betala ersättning enligt upphovsrättslagen. Domstolen bedömde att SVT, genom att framställa exemplar av delar av mobilfilmen och göra dessa tillgängliga för allmänheten i tv och på internet gjort intrång i vissa upphovsrätten närstående rättigheter. Enligt Patent- och marknadsöverdomstolen var de inskränkningar i upphovsrätten som finns vid nyhetsrapportering inte tillämpliga. Inte heller ansågs hänsynen till yttrande- och informationsfriheten medföra att SVT hade rätt att använda mobilfilmen vid nyhetsrapporteringen.

Domen har överklagats av SVT. Högsta domstolens beslut innebär att målet kommer att tas upp till prövning i sin helhet. Nästa steg i handläggningen är att parterna ges tillfälle att komma in med skriftliga yttranden.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen