Warning: call_user_func_array() expects parameter 1 to be a valid callback, no array or string given in /storage/content/02/154802/ijuridik.se/public_html/wp-includes/class-wp-hook.php on line 286

Firmalagen

Inledande bestämmelser
1 § Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin
verksamhet. Drives del av verksamheten under särskild benämning,
utgör denna bifirma. Vad i denna lag sägs om firma gäller även
bifirma.

Annat kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för sin
verksamhet benämnes sekundärt kännetecken.

Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken.

Rätt till firma m.m.

2 § Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering
eller inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas
genom inarbetning.

Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i
annan författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av
visst slags firma.

Ett näringskännetecken anses inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens verksamhet inom en betydande del av
den krets till vilken verksamheten riktar sig.
Lag (1994:1509).

3 § Ensamrätt till registrerad firma innebär att annan än innehavaren ej
får använda ett med firman förväxlingsbart näringskännetecken inom det
område för vilket firman registrerats, om det ej visas att innehavaren
icke kan lida skada därav.

Ensamrätt till näringskännetecken på grund av inarbetning innebär att
annan än innehavaren ej får använda ett med dennes kännetecken
förväxlingsbart näringskännetecken inom det område där inarbetningen
består.

4 § Näringsidkare får utan registrering och oberoende av inarbetning
använda sitt släktnamn som näringskännetecken, om icke detta är ägnat
att framkalla förväxling med annans skyddade närings- eller
varukännetecken.

Inom område där näringsidkare enligt vad i första stycket sägs använder
sitt släktnamn som näringskännetecken får annan ej använda ett med
namnet förväxlingsbart näringskännetecken.

5 § Inom område där näringsidkare enligt 3 § åtnjuter skydd för
näringskännetecken får annan ej obehörigen använda näringskännetecken
som är förväxlingsbart med näringsidkarens släktnamn eller skyddade
varumärke.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser
verksamhet av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan åberopas även till förmån för ett
kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets
särskiljningsförmåga eller anseende. Lag (1994:1509).

7 § Vid tvist om rätt till kännetecken som är förväxlingsbara har den
företräde som kan åberopa tidigaste rättsgrund, om ej annat följer av
8 §.

8 § Har näringskännetecken inarbetats, får rätt därtill bestå vid sidan
av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, om innehavaren av den
äldre rätten ej inom rimlig tid inskridit mot användningen av det
förstnämnda kännetecknet.

I fall som avses i första stycket kan domstol på yrkande av part efter
vad som är skäligt föreskriva att något av kännetecknen eller båda får
användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av ortsangivelse
eller med annat förtydligande.

Registrering av firma

9 § Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja
innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
tagas till den tid och omfattning firman varit i bruk. Består firma av
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri
utbjuden vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat
ortsnamn eller annat sådant namn, skall firman i och för sig ej
anses ha särskiljningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning
därav, skall vid bedömningen bortses från denna. Lag (1994:1509).

10 § En firma får inte registreras,

1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller
allmän ordning,

2. om det i firman utan tillstånd tagits in en sådan statlig eller
internationell benämning eller förkortning som enligt lag eller annan
författning inte får obehörigen användas som firma, eller något som
lätt kan förväxlas därmed,

3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,

4. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som någon
annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, såvida inte
namnet uppenbarligen avser någon sedan länge avliden person, eller är
ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning,

5. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som titel
på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk och titeln
är egenartad, eller om firman innehåller något som kränker någon
annans upphovsrätt till sådant verk,

6. om firman är förväxlingsbar med någon annan näringsidkares
släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken,

7. om firman i annat fall är förväxlingsbar med ett närings- eller
varukännetecken, som vid tiden för ansökan användes av någon annan,
samt ansökan gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sin
firma innan det andra kännetecknet togs i bruk, eller

8. om firman är förväxlingsbar med någon annans gemenskapsvarumärke
som är skyddat enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20
december 1993 om gemenskapsvarumärken.

I fall som avses i första stycket 8 kan, även om kännetecknen inte
avser verksamhet av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet
åberopas till förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i
gemenskapen, om användningen av en annan liknande firma skulle dra
otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl
ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller anseende.

Trots första stycket 4–8 och andra stycket får registrering ske,
om den vars rätt är i fråga medger det och hinder inte finns enligt
första stycket 1–3. Lag (1995:1276).

11 § Firma får registreras på två eller flera språk, under förutsättning
att lydelserna överensstämmer till sitt innehåll. Vad i denna lag sägs
om firma skall äga tillämpning på envar av lydelserna.

12 § Registrering gäller från den dag då ansökan kom in till
registreringsmyndigheten.

Överlåtelse av firma m.m.

13 § Firma får överlåtas endast i samband med överlåtelse av den
näringsverksamhet i vilken firman användes.

Överlåtelse av verksamheten omfattar även firman, om ej annat avtalats.
Detta gäller dock ej om firman innehåller överlåtarens eller, vid
överlåtelse av handelsbolags verksamhet, bolagsmans släktnamn.

Ingår i dödsbo firma som innehåller den avlidnes släktnamn, får
boutredningsman ej överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.

14 § Firma får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i konkurs, ingår
dock rätten till firman i konkursboet, om ej firman innehåller
gäldenärens eller, vid handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn.
Firma som ej ingår i konkursbo får likväl användas under den tid
verksamheten fortsättes för boets räkning.

Förbud mot användning av näringskännetecken

15 § Om ett näringskännetecken eller dess användning strider
mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande,
får domstolen vid vite förbjuda innehavaren att använda
kännetecknet.

Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör eller
medverkar till intrång i någon annans rätt till
näringskännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av den myndighet som regeringen
bestämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller
medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Bestämmelserna i andra–fjärde styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt fjärde stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller sjätte
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av
den myndighet som regeringen bestämmer. Talan ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband
med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
Lag (2009:113).

Hävande av registrering

16 § Har firma registrerats i strid mot denna lag eller mot vad i annan
författning är föreskrivet om firma och föreligger alltjämt hinder mot
registrering, kan domstol häva registreringen, om ej rätten till firman
ändå skall bestå enligt 8 §.

Registrering får även hävas,

1. om innehavaren upphört att vara näringsidkare,

2. om firman förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. om firman blivit stridande mot goda seder eller allmän ordning,

4. om firman blivit vilseledande,

5. om firman ej varit i bruk under de senaste fem åren och innehavaren
icke visar skäl för sin underlåtenhet att använda firman.

Talan om hävande av registrering får föras av var och en som lider
förfång av registreringen. Talan som ej grundas på 10 § första stycket
4-7 får föras även av myndighet som Konungen bestämmer och av
sammanslutning av berörda näringsidkare.

17 § Sedan dom om hävande av registrering vunnit laga kraft, skall
firman avföras ur registret. I domen kan dock förordnas, att firman får
stå kvar i registret under viss tid som skäligen behövs för att antaga
ny firma och ansöka om dess registrering.

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

18 § Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 § andra stycket får
inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:237).

18 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt
18 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt 18 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 18 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 18 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, får förverkande inte avse det intrång som gjorts
före registreringsdagen. Lag (2005:293).

18 b § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett firmaintrång får domstolen vid vite besluta att
någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av den som har lidit intrånget. Det får bara meddelas
om informationen kan antas underlätta utredning av ett
intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:113).

18 c § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 18 b § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2009:113).

18 d § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller
i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där
avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra
fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte
tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande.
Lag (2009:113).

18 e § Den som på grund av bestämmelserna i 18 b § andra
stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:113).

18 f § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)
får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 18 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras. Lag (2009:113).

18 g § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till
intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida
information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:113).

19 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
firmaintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av
näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på näringskännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, ska
betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om
och i den mån det är skäligt.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, ska ersättning för det intrång som skett före
registreringsdagen betalas endast om intrånget gjorts
uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte
väcks inom fem år från det skadan uppkom. Rätten till
ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad
enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i
något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.
Lag (2009:113).

20 § Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats
enligt 15 § första stycket får en domstol efter vad som är
skäligt besluta att näringskännetecken, som i strid mot
förbudet förekommer på skyltar, varor, förpackningar,
reklamtryck, affärshandlingar eller liknande ska utplånas
eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder
eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan en sådan
åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet
förekommer förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen
besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 §
andra stycket eller annars vid firmaintrång får en domstol på
yrkande av den som har lidit intrånget, efter vad som är
skäligt, besluta att egendom på vilken näringskännetecken
olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras
eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med
den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts
eller varit avsett att användas vid intrånget.

Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 18 § har begåtts, får egendom som avses
i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om ett
sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt andra stycket får inte innebära
att den som har lidit firmaintrång ska betala ersättning till
den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt andra stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 18 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:113).

20 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:113).

20 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför
domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess
användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:113).

20 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1458).

20 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1458).

20 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1458).

20 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:689).

20 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:689).

20 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1458).

21 § För intrång i firma som är skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff, ersättning eller annan
åtgärd enligt 18-20 a § sedan registreringen hävts genom dom
som vunnit laga kraft. Lag (1998:1458).

22 § Föres talan om intrång i registrerad firma och gör den mot vilken
talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på
hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt,
skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss
tid inom vilken sådan talan skall väckas.

23 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till näringskännetecken
består eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan
rätt eller ej, får av domstol upptagas till prövning, såvida ovisshet
råder om förhållandet och denna medför förfång för käranden.

Grundas rätt till firma enbart på registrering och göres vid
fastställelsetalan gällande att registreringen bör hävas, äger 22 §
motsvarande tillämpning.

24 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om
förbud mot användning av näringskännetecken, om hävande av
firmaregistrering, om firmaintrång eller om fastställelse enligt 23 §,
väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

25 § Dom eller slutligt beslut i mål om förbud mot användning av
firma,om hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eller om
fastställelse enligt 23 § skall genom domstolens försorg i
avskrift sändas till Bolagsverket samt till annan berörd
registreringsmyndighet. Lag (2004:238).

Firmateckning m.m.

26 § Firmateckning sker genom tydlig angivelse av den fullständiga
firman och underskrift med namn av firmatecknare. Vid teckning av
bifirma anges även firman för hela verksamheten.

Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg som
anger det ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i övrigt vad i andra författningar är särskilt
föreskrivet för olika slag av firma.

27 § Sveriges riksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges
allmänna hypoteksbank samt annan inrättning eller
sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma har
ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt
denna lag. Lag (2003:845).

Övergångsbestämmelser

1974:156

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2. Ansökan om registrering som gjorts före ikraftträdandet avgöres
enligt äldre lag, om ej sökanden begär att den nya lagen tillämpas.

3. Den nya lagen äger tillämpning även på firma som registrerats enligt
äldre lag. I fråga om sådan firma gäller dock punkterna 4 och 6 nedan.

4. Registrering som skett före ikraftträdandet får hävas enligt 16 §
första stycket endast om förbud mot firmans användning kunnat meddelas
enligt äldre lag.

5. Ensamrätt som grundas på att näringskännetecken tagits i bruk före
den nya lagens ikraftträdande upphör vid utgången av juni 1976, om
kännetecknet ej registrerats eller blivit inarbetat dessförinnan. Detta
gäller dock ej firma som består av innehavarens släktnamn eller firma
för försäkringsbolag som avses i 349 § d lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse.

6. Beträffande rätt till ersättning för firmaintrång som har skett före
den nya lagens ikraftträdande gäller, förutom bestämmelserna i
förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer, att rätten är förlorad, om talan ej väckes före
utgången av juni 1979 eller vid den senare tidpunkt som kan följa av
19 § tredje stycket andra punkten nya lagen.

7. Bestämmelserna i 21 § nya lagen äger motsvarande tillämpning i fråga
om intrång som har skett före ikraftträdandet.

1994:237

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

2009:113

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

2. Bestämmelserna i 18 b–18 e och 18 g §§ ska inte tillämpas
när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

Inledande bestämmelser

1 § Firma är den benämning under vilken näringsidkare driver sin
verksamhet. Drives del av verksamheten under särskild benämning,
utgör denna bifirma. Vad i denna lag sägs om firma gäller även
bifirma.

Annat kännetecken som näringsidkare jämte firma använder för sin
verksamhet benämnes sekundärt kännetecken.

Firma och sekundärt kännetecken kallas gemensamt näringskännetecken.

Rätt till firma m.m.

2 § Näringsidkare förvärvar ensamrätt till firma genom registrering
eller inarbetning. Ensamrätt till sekundärt kännetecken förvärvas
genom inarbetning.

Firma registreras enligt bestämmelserna i denna lag och vad i
annan författning kan vara särskilt föreskrivet om registrering av
visst slags firma.

Ett näringskännetecken anses inarbetat, om det är känt som
beteckning för innehavarens verksamhet inom en betydande del av
den krets till vilken verksamheten riktar sig.
Lag (1994:1509).

3 § Ensamrätt till registrerad firma innebär att annan än innehavaren ej
får använda ett med firman förväxlingsbart näringskännetecken inom det
område för vilket firman registrerats, om det ej visas att innehavaren
icke kan lida skada därav.

Ensamrätt till näringskännetecken på grund av inarbetning innebär att
annan än innehavaren ej får använda ett med dennes kännetecken
förväxlingsbart näringskännetecken inom det område där inarbetningen
består.

4 § Näringsidkare får utan registrering och oberoende av inarbetning
använda sitt släktnamn som näringskännetecken, om icke detta är ägnat
att framkalla förväxling med annans skyddade närings- eller
varukännetecken.

Inom område där näringsidkare enligt vad i första stycket sägs använder
sitt släktnamn som näringskännetecken får annan ej använda ett med
namnet förväxlingsbart näringskännetecken.

5 § Inom område där näringsidkare enligt 3 § åtnjuter skydd för
näringskännetecken får annan ej obehörigen använda näringskännetecken
som är förväxlingsbart med näringsidkarens släktnamn eller skyddade
varumärke.

6 § Kännetecken anses förväxlingsbara endast om de avser
verksamhet av samma eller liknande slag.

Förväxlingsbarhet kan åberopas även till förmån för ett
kännetecken som är väl ansett här i landet, om användningen av ett
annat liknande kännetecken skulle dra otillbörlig fördel av eller
skulle vara till förfång för det väl ansedda kännetecknets
särskiljningsförmåga eller anseende. Lag (1994:1509).

7 § Vid tvist om rätt till kännetecken som är förväxlingsbara har den
företräde som kan åberopa tidigaste rättsgrund, om ej annat följer av
8 §.

8 § Har näringskännetecken inarbetats, får rätt därtill bestå vid sidan
av äldre rätt till förväxlingsbart kännetecken, om innehavaren av den
äldre rätten ej inom rimlig tid inskridit mot användningen av det
förstnämnda kännetecknet.

I fall som avses i första stycket kan domstol på yrkande av part efter
vad som är skäligt föreskriva att något av kännetecknen eller båda får
användas endast på särskilt sätt, såsom med tillfogande av ortsangivelse
eller med annat förtydligande.

Registrering av firma

9 § Firma registreras endast om den är ägnad att särskilja
innehavarens verksamhet från andras.

Vid bedömande av om firma har särskiljningsförmåga skall hänsyn
tagas till den tid och omfattning firman varit i bruk. Består firma av
enbart allmän benämning på verksamhetens art eller på däri
utbjuden vara eller tjänst eller utgöres den enbart av allmänt brukat
ortsnamn eller annat sådant namn, skall firman i och för sig ej
anses ha särskiljningsförmåga. Ingår i firma sådan beteckning som
aktiebolag, handelsbolag eller ekonomisk förening eller förkortning
därav, skall vid bedömningen bortses från denna. Lag (1994:1509).

10 § En firma får inte registreras,

1. om firman eller dess användning strider mot goda seder eller
allmän ordning,

2. om det i firman utan tillstånd tagits in en sådan statlig eller
internationell benämning eller förkortning som enligt lag eller annan
författning inte får obehörigen användas som firma, eller något som
lätt kan förväxlas därmed,

3. om firman i annat fall är ägnad att vilseleda allmänheten,

4. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som någon
annans släktnamn, konstnärsnamn eller likartat namn, såvida inte
namnet uppenbarligen avser någon sedan länge avliden person, eller är
ägnat att uppfattas som benämning på en stiftelse, ideell förening
eller liknande sammanslutning,

5. om firman innehåller något som är ägnat att uppfattas som titel
på någon annans skyddade litterära eller konstnärliga verk och titeln
är egenartad, eller om firman innehåller något som kränker någon
annans upphovsrätt till sådant verk,

6. om firman är förväxlingsbar med någon annan näringsidkares
släktnamn eller skyddade närings- eller varukännetecken,

7. om firman i annat fall är förväxlingsbar med ett närings- eller
varukännetecken, som vid tiden för ansökan användes av någon annan,
samt ansökan gjorts med vetskap om detta och sökanden inte använt sin
firma innan det andra kännetecknet togs i bruk, eller

8. om firman är förväxlingsbar med någon annans gemenskapsvarumärke
som är skyddat enligt rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20
december 1993 om gemenskapsvarumärken.

I fall som avses i första stycket 8 kan, även om kännetecknen inte
avser verksamhet av samma eller liknande slag, förväxlingsbarhet
åberopas till förmån för ett gemenskapsvarumärke som är väl ansett i
gemenskapen, om användningen av en annan liknande firma skulle dra
otillbörlig fördel av eller skulle vara till förfång för det väl
ansedda gemenskapsvarumärkets särskiljningsförmåga eller anseende.

Trots första stycket 4–8 och andra stycket får registrering ske,
om den vars rätt är i fråga medger det och hinder inte finns enligt
första stycket 1–3. Lag (1995:1276).

11 § Firma får registreras på två eller flera språk, under förutsättning
att lydelserna överensstämmer till sitt innehåll. Vad i denna lag sägs
om firma skall äga tillämpning på envar av lydelserna.

12 § Registrering gäller från den dag då ansökan kom in till
registreringsmyndigheten.

Överlåtelse av firma m.m.

13 § Firma får överlåtas endast i samband med överlåtelse av den
näringsverksamhet i vilken firman användes.

Överlåtelse av verksamheten omfattar även firman, om ej annat avtalats.
Detta gäller dock ej om firman innehåller överlåtarens eller, vid
överlåtelse av handelsbolags verksamhet, bolagsmans släktnamn.

Ingår i dödsbo firma som innehåller den avlidnes släktnamn, får
boutredningsman ej överlåta firman utan samtycke av dödsbodelägarna.

14 § Firma får ej tagas i mät. Försättes innehavaren i konkurs, ingår
dock rätten till firman i konkursboet, om ej firman innehåller
gäldenärens eller, vid handelsbolags konkurs, bolagsmans släktnamn.
Firma som ej ingår i konkursbo får likväl användas under den tid
verksamheten fortsättes för boets räkning.

Förbud mot användning av näringskännetecken

15 § Om ett näringskännetecken eller dess användning strider
mot goda seder eller allmän ordning eller är vilseledande,
får domstolen vid vite förbjuda innehavaren att använda
kännetecknet.

Ett sådant förbud får även meddelas, om någon gör eller
medverkar till intrång i någon annans rätt till
näringskännetecken (firmaintrång).

Talan om förbud får föras av var och en som lider skada av
kännetecknet eller dess användning. Talan om förbud enligt
första stycket får föras även av den myndighet som regeringen
bestämmer och av sammanslutning av berörda näringsidkare.

Om käranden visar sannolika skäl för att firmaintrång, eller
medverkan till intrång, förekommer och om det skäligen kan
befaras att svaranden genom att fortsätta intrånget, eller
medverkan till det, förringar värdet av ensamrätten till
näringskännetecknet, får domstolen meddela vitesförbud för
tiden intill dess att målet slutligt har avgjorts eller annat
har beslutats. Innan ett sådant förbud meddelas ska svaranden
ha fått tillfälle att yttra sig, om inte ett dröjsmål skulle
medföra risk för skada.

Bestämmelserna i andra–fjärde styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Förbud enligt fjärde stycket får meddelas endast om käranden
ställer säkerhet hos domstolen för den skada som kan
tillfogas svaranden. Saknar käranden förmåga att ställa sådan
säkerhet, får domstolen befria honom eller henne från detta.
I fråga om slaget av säkerheten gäller 2 kap. 25 §
utsökningsbalken. Säkerheten ska prövas av domstolen, om den
inte har godkänts av svaranden.

När målet avgörs ska domstolen pröva om förbud som har
meddelats enligt fjärde stycket fortfarande ska bestå.

I fråga om överklagande av beslut enligt fjärde eller sjätte
stycket samt i fråga om handläggningen i högre domstol gäller
rättegångsbalkens bestämmelser om överklagande av beslut
enligt 15 kap. rättegångsbalken.

Talan om utdömande av vite förs av den som har ansökt om
förbudet eller, om detta meddelats enligt första stycket, av
den myndighet som regeringen bestämmer. Talan ska handläggas
enligt reglerna i rättegångsbalken om åtal för brott för
vilket svårare straff än böter inte är föreskrivet. I samband
med sådan talan får talan föras om nytt vitesförbud.
Lag (2009:113).

Hävande av registrering

16 § Har firma registrerats i strid mot denna lag eller mot vad i annan
författning är föreskrivet om firma och föreligger alltjämt hinder mot
registrering, kan domstol häva registreringen, om ej rätten till firman
ändå skall bestå enligt 8 §.

Registrering får även hävas,

1. om innehavaren upphört att vara näringsidkare,

2. om firman förlorat sin särskiljningsförmåga,

3. om firman blivit stridande mot goda seder eller allmän ordning,

4. om firman blivit vilseledande,

5. om firman ej varit i bruk under de senaste fem åren och innehavaren
icke visar skäl för sin underlåtenhet att använda firman.

Talan om hävande av registrering får föras av var och en som lider
förfång av registreringen. Talan som ej grundas på 10 § första stycket
4-7 får föras även av myndighet som Konungen bestämmer och av
sammanslutning av berörda näringsidkare.

17 § Sedan dom om hävande av registrering vunnit laga kraft, skall
firman avföras ur registret. I domen kan dock förordnas, att firman får
stå kvar i registret under viss tid som skäligen behövs för att antaga
ny firma och ansöka om dess registrering.

Ansvar och ersättningsskyldighet m.m.

18 § Gör någon firmaintrång och sker det uppsåtligen eller av grov
oaktsamhet, skall han dömas till böter eller fängelse i högst två år.

För försök eller förberedelse till brott enligt första stycket döms till
ansvar enligt 23 kap. brottsbalken.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, skall inte dömas till ansvar för det intrång som gjorts
före registreringsdagen.

Den som har överträtt ett vitesförbud enligt 15 § andra stycket får
inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet.

Åklagaren får väcka åtal för brott som avses i första eller andra
stycket endast om målsäganden anger brottet till åtal och åtal av
särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt. Lag (1994:237).

18 a § Egendom med avseende på vilken brott föreligger enligt
18 § skall förklaras förverkad, om det inte är uppenbart
oskäligt. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat. Även utbyte av sådant brott skall förklaras
förverkat, om det inte är uppenbart oskäligt. Detsamma gäller
vad någon har tagit emot som ersättning för kostnader i samband
med ett sådant brott, eller värdet av det mottagna, om
mottagandet utgör brott enligt 18 §.

Egendom som har använts som hjälpmedel vid brott enligt 18 §
får förklaras förverkad, om det behövs för att förebygga brott
eller om det annars finns särskilda skäl. Detsamma gäller
egendom som varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott
enligt 18 §, om brottet har fullbordats eller om förfarandet
har utgjort ett straffbart försök eller en straffbar
förberedelse. I stället för egendomen får dess värde förklaras
förverkat.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, får förverkande inte avse det intrång som gjorts
före registreringsdagen. Lag (2005:293).

18 b § Om sökanden visar sannolika skäl för att någon har
gjort ett firmaintrång får domstolen vid vite besluta att
någon eller några av dem som anges i andra stycket ska ge
sökanden information om ursprung och distributionsnät för de
varor eller tjänster som intrånget gäller
(informationsföreläggande). Ett sådant beslut får meddelas på
yrkande av den som har lidit intrånget. Det får bara meddelas
om informationen kan antas underlätta utredning av ett
intrång som avser varorna eller tjänsterna.

Skyldigheten att lämna information omfattar den som

1. har gjort eller medverkat till intrånget,

2. i kommersiell skala har förfogat över en vara som
intrånget gäller,

3. i kommersiell skala har använt en tjänst som intrånget
gäller,

4. i kommersiell skala har tillhandahållit en elektronisk
kommunikationstjänst eller en annan tjänst som har använts
vid intrånget, eller

5. har identifierats av någon som anges i 2–4 såsom delaktig
i tillverkningen eller distributionen av en vara eller
tillhandahållandet av en tjänst som intrånget gäller.

Information om varors eller tjänsters ursprung och
distributionsnät kan särskilt avse

1. namn på och adress till producenter, distributörer,
leverantörer och andra som har innehaft varorna eller
tillhandahållit tjänsterna,

2. namn på och adress till avsedda grossister och
detaljister, och

3. uppgifter om hur mycket som har producerats, levererats,
mottagits eller beställts och om vilket pris som har bestämts
för varorna eller tjänsterna.

Bestämmelserna i första–tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:113).

18 c § Ett informationsföreläggande får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Skyldigheten att lämna information enligt 18 b § omfattar
inte uppgifter vars yppande skulle röja att uppgiftslämnaren
eller någon honom eller henne närstående som avses i 36 kap.
3 § rättegångsbalken har begått en brottslig handling.

I personuppgiftslagen (1998:204) finns bestämmelser som
begränsar hur mottagna personuppgifter får behandlas.
Lag (2009:113).

18 d § Ett beslut om informationsföreläggande får meddelas av
den domstol där rättegång om intrånget pågår. I övrigt gäller
i fråga om behörig domstol det som föreskrivs i 24 § för där
avsedda mål och i rättegångsbalken om tvistemål för andra
fall som rör intrång. Det som sägs i rättegångsbalken om
inskränkning av domstols behörighet i fråga om tvist som ska
tas upp i annan ordning än inför domstol ska dock inte
tillämpas.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot den
som är sökandens motpart i ett mål om intrång, ska
bestämmelserna om rättegång som gäller för det målet
tillämpas. Beslut om informationsföreläggande får överklagas
särskilt.

Om yrkandet om informationsföreläggande riktar sig mot någon
annan än den som anges i andra stycket, ska lagen (1996:242)
om domstolsärenden tillämpas. För prövning av frågan får det
även hållas förhör enligt 37 kap. rättegångsbalken. Domstolen
får bestämma att vardera parten ska svara för sina
rättegångskostnader.

Talan om utdömande av vite får föras av den som har ansökt om
föreläggandet och ska handläggas enligt reglerna i
rättegångsbalken om åtal för brott för vilket svårare straff
än böter inte är föreskrivet. I samband med en sådan talan
får talan föras om nytt informationsföreläggande.
Lag (2009:113).

18 e § Den som på grund av bestämmelserna i 18 b § andra
stycket 2–5 har förelagts att enligt första stycket samma
paragraf lämna information har rätt till skälig ersättning
för kostnader och besvär. Ersättningen ska betalas av den som
har framställt yrkandet om informationsföreläggande.

Den som tillhandahåller en elektronisk kommunikationstjänst
och som till följd av ett informationsföreläggande har lämnat
ut information som avses i 6 kap. 20 § lagen (2003:389) om
elektronisk kommunikation ska sända en skriftlig
underrättelse om detta till den som uppgifterna gäller
tidigast efter en månad och senast efter tre månader från det
att informationen lämnades ut. Kostnaden för underrättelsen
ersätts enligt första stycket. Lag (2009:113).

18 f § Trots förbudet i 21 § personuppgiftslagen (1998:204)
får personuppgifter om lagöverträdelser som innefattar brott
enligt 18 § behandlas om detta är nödvändigt för att ett
rättsligt anspråk ska kunna fastställas, göras gällande eller
försvaras. Lag (2009:113).

18 g § På yrkande av käranden får domstolen, i mål om
intrång, ålägga den som har gjort eller medverkat till
intrånget att bekosta lämpliga åtgärder för att sprida
information om domen i målet.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också i fråga om
försök eller förberedelse till intrång. Lag (2009:113).

19 § Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet gör
firmaintrång ska betala skälig ersättning för utnyttjandet av
näringskännetecknet samt ersättning för den ytterligare skada
som intrånget har medfört. När ersättningens storlek bestäms
ska hänsyn särskilt tas till

1. utebliven vinst,

2. vinst som den som har begått intrånget har gjort,

3. skada på näringskännetecknets anseende,

4. ideell skada, och

5. rättighetshavarens intresse av att intrång inte begås.

Den som gör firmaintrång utan uppsåt eller oaktsamhet, ska
betala ersättning för utnyttjandet av näringskännetecknet, om
och i den mån det är skäligt.

Avser intrånget en firma som är skyddad enbart på grund av
registrering, ska ersättning för det intrång som skett före
registreringsdagen betalas endast om intrånget gjorts
uppsåtligen.

Rätten till ersättning för skada preskriberas, om talan inte
väcks inom fem år från det skadan uppkom. Rätten till
ersättning med anledning av intrång i firma som är skyddad
enbart på grund av registrering preskriberas dock inte i
något fall tidigare än ett år från registreringsdagen.
Lag (2009:113).

20 § Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats
enligt 15 § första stycket får en domstol efter vad som är
skäligt besluta att näringskännetecken, som i strid mot
förbudet förekommer på skyltar, varor, förpackningar,
reklamtryck, affärshandlingar eller liknande ska utplånas
eller ändras så att det inte längre strider mot goda seder
eller allmän ordning eller är vilseledande. Kan en sådan
åtgärd inte ske utan att egendomen på vilken kännetecknet
förekommer förstörs eller ändras på visst sätt, får domstolen
besluta om detta.

Vid överträdelse av ett vitesförbud som meddelats enligt 15 §
andra stycket eller annars vid firmaintrång får en domstol på
yrkande av den som har lidit intrånget, efter vad som är
skäligt, besluta att egendom på vilken näringskännetecken
olovligen förekommer ska återkallas från marknaden, ändras
eller förstöras eller att någon annan åtgärd ska vidtas med
den. Detsamma gäller i fråga om hjälpmedel som har använts
eller varit avsett att användas vid intrånget.

Om ett vitesförbud överträtts eller om det skäligen kan antas
att ett brott enligt 18 § har begåtts, får egendom som avses
i första eller andra stycket tas i beslag. I fråga om ett
sådant beslag tillämpas reglerna om beslag i brottmål i
allmänhet.

Bestämmelserna i andra och tredje styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.

Ett beslut om åtgärd enligt andra stycket får inte innebära
att den som har lidit firmaintrång ska betala ersättning till
den som åtgärden riktas mot.

Åtgärder enligt andra stycket ska bekostas av svaranden om
det inte finns särskilda skäl mot detta.

Ett beslut som avses i denna paragraf ska inte meddelas, om
förverkande eller någon åtgärd till förebyggande av missbruk
ska beslutas enligt 18 a § eller enligt brottsbalken.
Lag (2009:113).

20 a § Om det skäligen kan antas att någon har gjort eller
medverkat till ett intrång, får domstolen för att bevisning
ska kunna säkras om intrånget besluta att en undersökning får
göras hos denne för att söka efter föremål eller handlingar
som kan antas ha betydelse för en utredning om intrånget
(intrångsundersökning).

Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast om
skälen för åtgärden uppväger den olägenhet eller det men i
övrigt som åtgärden innebär för den som drabbas av den eller
för något annat motstående intresse.

Bestämmelserna i första och andra styckena tillämpas också i
fråga om försök eller förberedelse till intrång.
Lag (2009:113).

20 b § Ett beslut om intrångsundersökning meddelas av den
domstol där rättegång som rör intrånget pågår. Om rättegång
inte är inledd, gäller i fråga om behörig domstol det som
föreskrivs i 24 § för där avsedda mål och i rättegångsbalken
om tvistemål för andra fall som rör intrång. Det som sägs i
rättegångsbalken om inskränkning av domstols behörighet i
fråga om tvist som ska tas upp i annan ordning än inför
domstol ska dock inte tillämpas.

En fråga om intrångsundersökning får tas upp endast på
yrkande av den som lider skada av kännetecknet eller dess
användning. Om rättegång inte är inledd, ska yrkandet
framställas skriftligen.

Innan ett beslut om undersökning meddelas ska motparten ha
fått tillfälle att yttra sig. Domstolen får dock omedelbart
meddela ett beslut som gäller till dess annat har beslutats,
om ett dröjsmål skulle medföra risk för att föremål eller
handlingar som har betydelse för utredning om intrånget
skaffas undan, förstörs eller förvanskas.

I övrigt ska en fråga om intrångsundersökning som uppkommer
då rättegång inte är inledd handläggas på samma sätt som om
frågan uppkommit under rättegång. Lag (2009:113).

20 c § Ett beslut om intrångsundersökning får meddelas endast
om sökanden ställer säkerhet hos domstolen för den skada som
kan tillfogas motparten. Saknar sökanden förmåga att ställa
säkerhet, får domstolen befria sökanden från det. I fråga om
slaget av säkerhet gäller 2 kap. 25 § utsökningsbalken.
Säkerheten skall prövas av domstolen, om den inte har godkänts
av motparten.

I fråga om överklagande av domstolens beslut om
intrångsundersökning och i fråga om handläggningen i högre
domstol gäller vad som föreskrivs i rättegångsbalken om
överklagande av beslut enligt 15 kap. rättegångsbalken.
Lag (1998:1458).

20 d § Ett beslut om intrångsundersökning skall innehålla
uppgifter om

1. vilket ändamål undersökningen skall ha,

2. vilka föremål och handlingar som det får sökas efter, och

3. vilka utrymmen som får genomsökas.

Om det behövs, skall domstolen även förordna om andra villkor
för verkställandet. Lag (1998:1458).

20 e § Ett beslut om intrångsundersökning gäller omedelbart. Om
ansökan om verkställighet inte har gjorts inom en månad från
beslutet, förfaller det.

Om sökanden inte inom en månad från det att verkställigheten
avslutats väcker talan eller på något annat sätt inleder ett
förfarande om saken, skall en åtgärd som företagits vid
verkställigheten av intrångsundersökningen omedelbart gå åter,
i den utsträckning det är möjligt. Detsamma gäller om ett
beslut om intrångsundersökning upphävs sedan verkställighet
genomförts. Lag (1998:1458).

20 f § Ett beslut om intrångsundersökning verkställs av
Kronofogdemyndigheten enligt de villkor som domstolen har
föreskrivit och med tilllämpning av 1-3 kap., 17 kap. 1-5 §§
samt 18 kap. utsökningsbalken. Sökandens motpart skall
underrättas om verkställigheten endast om beslutet om
intrångsundersökning har tillkommit efter motpartens hörande.
Myndigheten har rätt att ta fotografier och göra film- och
ljudupptagningar av sådana föremål som den får söka efter.
Myndigheten har också rätt att ta kopior av och göra utdrag ur
sådana handlingar som den får söka efter.

En intrångsundersökning får inte omfatta en skriftlig handling
som avses i 27 kap. 2 § rättegångsbalken. Lag (2006:689).

20 g § När ett beslut om intrångsundersökning skall verkställas
har motparten rätt att tillkalla ett juridiskt biträde. I
avvaktan på att biträdet inställer sig får verkställigheten
inte påbörjas. Detta gäller dock inte, om

1. undersökningen därigenom onödigt fördröjs, eller

2. det finns en risk att ändamålet med åtgärden annars inte
uppnås.

Vid verkställigheten får Kronofogdemyndigheten anlita det
biträde av en sakkunnig som behövs.

Myndigheten får tillåta att sökanden eller ett ombud för
sökanden är närvarande vid undersökningen för att bistå med
upplysningar. Om ett sådant tillstånd ges, skall myndigheten se
till att sökanden eller ombudet inte i större utsträckning än
som kan motiveras av verkställigheten får kännedom om
förhållanden som kommer fram. Lag (2006:689).

20 h § Fotografier och film- och ljudupptagningar av föremål
samt kopior av och utdrag ur handlingar skall förtecknas och
hållas tillgängliga för sökanden och motparten.
Lag (1998:1458).

21 § För intrång i firma som är skyddad enbart på grund av
registrering får ej dömas till straff, ersättning eller annan
åtgärd enligt 18-20 a § sedan registreringen hävts genom dom
som vunnit laga kraft. Lag (1998:1458).

22 § Föres talan om intrång i registrerad firma och gör den mot vilken
talan föres gällande att registreringen bör hävas, skall domstolen på
hans yrkande förklara målet vilande i avbidan på att frågan om
registreringens hävande slutligt prövas. Är talan härom icke väckt,
skall domstolen i samband med vilandeförklaringen förelägga honom viss
tid inom vilken sådan talan skall väckas.

23 § Talan om fastställelse, huruvida rätt till näringskännetecken
består eller icke består eller om visst förfarande utgör intrång i sådan
rätt eller ej, får av domstol upptagas till prövning, såvida ovisshet
råder om förhållandet och denna medför förfång för käranden.

Grundas rätt till firma enbart på registrering och göres vid
fastställelsetalan gällande att registreringen bör hävas, äger 22 §
motsvarande tillämpning.

24 § Finnes ej enligt rättegångsbalken behörig domstol för talan om
förbud mot användning av näringskännetecken, om hävande av
firmaregistrering, om firmaintrång eller om fastställelse enligt 23 §,
väckes talan vid Stockholms tingsrätt.

25 § Dom eller slutligt beslut i mål om förbud mot användning av
firma,om hävande av firmaregistrering, om firmaintrång eller om
fastställelse enligt 23 § skall genom domstolens försorg i
avskrift sändas till Bolagsverket samt till annan berörd
registreringsmyndighet. Lag (2004:238).

Firmateckning m.m.

26 § Firmateckning sker genom tydlig angivelse av den fullständiga
firman och underskrift med namn av firmatecknare. Vid teckning av
bifirma anges även firman för hela verksamheten.

Under likvidation eller konkurs skall firma tecknas med tillägg som
anger det ändrade förhållandet.

Om firmateckning gäller i övrigt vad i andra författningar är särskilt
föreskrivet för olika slag av firma.

27 § Sveriges riksbank, Svenska skeppshypotekskassan, Sveriges
allmänna hypoteksbank samt annan inrättning eller
sammanslutning för vilken Konungen fastställt firma har
ensamrätt till denna som om firman blivit registrerad enligt
denna lag. Lag (2003:845).

Övergångsbestämmelser

1974:156

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1974.

2. Ansökan om registrering som gjorts före ikraftträdandet avgöres
enligt äldre lag, om ej sökanden begär att den nya lagen tillämpas.

3. Den nya lagen äger tillämpning även på firma som registrerats enligt
äldre lag. I fråga om sådan firma gäller dock punkterna 4 och 6 nedan.

4. Registrering som skett före ikraftträdandet får hävas enligt 16 §
första stycket endast om förbud mot firmans användning kunnat meddelas
enligt äldre lag.

5. Ensamrätt som grundas på att näringskännetecken tagits i bruk före
den nya lagens ikraftträdande upphör vid utgången av juni 1976, om
kännetecknet ej registrerats eller blivit inarbetat dessförinnan. Detta
gäller dock ej firma som består av innehavarens släktnamn eller firma
för försäkringsbolag som avses i 349 § d lagen (1948:433) om
försäkringsrörelse.

6. Beträffande rätt till ersättning för firmaintrång som har skett före
den nya lagens ikraftträdande gäller, förutom bestämmelserna i
förordningen (1862:10 s. 1) om tioårig preskription och om kallelse å
okända borgenärer, att rätten är förlorad, om talan ej väckes före
utgången av juni 1979 eller vid den senare tidpunkt som kan följa av
19 § tredje stycket andra punkten nya lagen.

7. Bestämmelserna i 21 § nya lagen äger motsvarande tillämpning i fråga
om intrång som har skett före ikraftträdandet.

1994:237

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1994. Den gäller inte i fråga om
intrång som har gjorts innan dess.

2009:113

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 2009.

2. Bestämmelserna i 18 b–18 e och 18 g §§ ska inte tillämpas
när intrånget, eller försöket eller förberedelsen till
intrånget, har begåtts före ikraftträdandet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Svenska lagar, praxis & regler!