18 kap. Godtrosförvärv på grund av inskrivning och betydelse av inskrivning i vissa andra fall

1 § Har fast egendom förvärvats genom överlåtelse och var överlåtaren ej
rätt ägare till egendomen på den grund att hans eller någon hans
företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte
ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om lagfart på  egendomen vid
överlåtelsen var beviljad för överlåtaren och om förvärvaren vid
överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne
vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att överlåtaren
ej var rätt ägare. Vad nu sagts gäller ej förvärv som skett vid exekutiv
försäljning.

I fråga om upplåtelse av nyttjanderätt, servitut eller rätt till
elektrisk kraft, vilken gjorts av den som ej var rätt ägare till
egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares åtkomst
var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, äger första
stycket motsvarande tillämpning, dock endast om den till vilken
rättigheten uppläts vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom
om att upplåtaren ej var rätt ägare.

Om företräde på grund av inskrivning finns bestämmelser i 17 kap. Lag
(1973:1133).

2 § Har panträtt i fast egendom upplåtits och var upplåtaren ej rätt
ägare till egendomen på den grund att hans eller någon hans företrädares
åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är
upplåtelsen likväl giltig, om lagfart på egendomen var beviljad för
upplåtaren vid upplåtelsen eller därefter beviljas för honom och om
borgenären vid upplåtelsen eller, när fordringen därefter överlåtits
till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom
om att upplåtaren ej var rätt ägare.

3 § Bestämmelserna i 1 och 2 §§ äger ej tillämpning, om

1. handling på vilken äganderätten grundats är förfalskad eller på rätte
ägarens vägnar utfärdad av någon som saknade behörighet därtill eller är
ogiltig såsom tillkommen under sådant tvång som avses i 28 § lagen
(1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens
område,

2. rätte ägaren, när han utfärdade den handling på vilken äganderätten
grundats, var i konkurs eller omyndig eller handlade under påverkan av
en  psykisk störning eller inte hade rådighet över den fasta egendomen
på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var förordnad för
honom,

3. förvärvet enligt lag är ogiltigt, enär det icke skett i föreskriven
form eller med iakttagande av andra föreskrivna villkor eller med
samtycke av någon vars rätt beröres eller med stöd av tillstånd eller
annan åtgärd av domstol eller annan myndighet. Lag (1991:1548).

4 § Kommer till följd av 1 eller 2 § förvärv som avses där att gälla mot
rätte ägaren, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig
anledning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller
har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande,
skall ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt
bortfalla.

Även den vars förvärv till följd av 3 § icke skall gälla har rätt till
ersättning enligt första stycket, om han vid förvärvet varken ägde eller
bort äga kännedom om att överlåtaren eller upplåtaren icke var rätt
ägare.

4 a § Om lagfart har beviljats med stöd av en förfalskad
fångeshandling, har rätte ägaren rätt till skälig ersättning av
staten för sina kostnader för att få denna och senare beviljade
lagfarter undanröjda. Detsamma gäller om lagfart har beviljats
trots att rätte ägaren, när han eller hon utfärdade
fångeshandlingen, inte hade rådighet över den fasta egendomen
på grund av att en förvaltare enligt föräldrabalken var
förordnad för honom eller henne.

Om en godtroende förvärvare i de fall som avses i första
stycket förpliktas att betala ersättning för
rättegångskostnader till rätte ägaren, har han eller hon rätt
till skälig ersättning för kostnaderna av staten. Lag (2001:170).

5 § Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 4 eller
4 a § av den myndighet som regeringen bestämmer.

I mål om ersättning enligt 4 eller 4 a § tillämpas
rättegångsbalkens bestämmelser om laga domstol i tvister om
äganderätten till fast egendom. Lag (2001:170).

6 § Vill den som är part i mål om äganderätten till fast egendom eller
om beståndet av rättighet i sådan egendom framställa anspråk att, om han
förlorar målet, erhålla ersättning enligt 4 §, skall han antingen till
gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt
ersättningsanspråk eller på sätt regeringen bestämmer lämna
underrättelse om rättegången för att staten skall kunna inträda i denna.
Har förberedelsen i övrigt slutförts utan att talan om
ersättningsanspråket väckts eller underrättelse om rättegången lämnats,
skall rätten förelägga parten att vidtaga endera åtgärden inom viss tid.
Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran därom
skall intagas i föreläggandet. Lag (1974:820).

7 § Om den som fått ersättning enligt 4 eller 4 a § har haft
rätt att utkräva beloppet av någon annan i form av skadestånd,
inträder staten i denna rätt.

Ersättning enligt 4 eller 4 a § på grund av en domstols dom
betalas ut sedan domen har vunnit laga kraft. Lag (2001:170).

8 § Sedan ett ärende om anteckning enligt 19 kap. 29 § första
stycket, 20 kap. 14 § eller 21 kap. 4 § denna balk eller 7 §
förköpslagen (1967:868) har tagits upp på en inskrivningsdag,
får den som därefter har förvärvat egendomen eller någon annan
rättighet i denna än panträtt inte till stöd för beståndet av
förvärvet eller rätten till ersättning enligt 4 § andra stycket
åberopa att han eller hon vid förvärvet varken ägde eller bort
äga kännedom om den omständighet som har antecknats.

Bestämmelserna i 6 kap. 7 § tredje stycket och 7 a § gäller
också vid bedömningen av om vid förvärv av panträtt god tro
föreligger i fråga om en omständighet som avses med anteckning
enligt första stycket. Lag (2000:226).

9 § Talan om bättre rätt till fast egendom kan med laga verkan riktas
mot den för vilken lagfart senast är beviljad eller sökt även om denne
före talans väckande överlåtit egendomen.  Den till vilken egendomen
sålunda överlåtits har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen
skett under rättegången.

10 § Bestämmelserna i 9 § äger motsvarande tillämpning när någon vill
söka betalning ur fast egendom för fordran för vilken panträtt upplåtits
eller fordran som enligt lag utgår med förmånsrätt framför panträtt.  Om
tvist angående äganderätten är antecknad i fastighetsregistrets
inskrivningsdel, kan talan om betalning i stället riktas mot den som
innehar egendomen med äganderättsanspråk.

I fråga om tomträtt gäller första stycket även när fastighetsägaren vill
uppsäga tomträttsavtalet eller väcka talan som avses i 13 kap. 11 eller
18 §. Lag (2000:226).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.