1 § Arv kan tas bare av dem som bor i arvelateren død; dock må
barn, som er unnfanget før, ta arv, om det sedermera födes med
liv. Är fråga om rätt till del i boet efter arvlåtarens efterlevande
gjøre, må tas hensyn til tidspunktet for mannens død.
2 § Er arvingen til, hvoretter arven hadde falt, likeledes avdøde, och kan
bevis ej förebringas att han överlevat arvlåtaren, skall med arvet så
förfaras som om han icke överlevat denne.
3 § Utenlandske statsborgere kan ta like med svenske arv i dette landet. Är i
annan stat svensk medborgare icke likställd med inlänning i fråga om
rätten att taga arv, eller måste han där vidkännas större avdrag än
denne, äger Regeringen förordna att motsvarande inskränkning skall gälla
för den statens medborgare här i riket. Lag (1987:231).