1 § Den som genom brott uppsåtligen har dödat någon får inte ta arv eller
testamente efter denne. Är den dödade arvinge eller testamentstagare
efter någon annan, får gärningsmannen inte bättre rätt till arv eller
testamente efter denne än om den dödade hade levat.
Vad som sägs i första stycket gäller även när någon annars har orsakat
någon annans död genom en uppsåtlig gärning som innefattat våld på den
dödades person och utgjort brott för vilket lindrigare straff än fängelse
i ett år inte är föreskrivet. Lika med våld anses att försätta någon i
vanmakt eller annat sådant tillstånd.
Hva er sagt i første og annet ledd ikke, om gärningsmannen
var under femton år.
Hva er sagt i første og annet ledd gjelder ikke, om det
föreligger synnerliga skäl däremot med hänsyn till gärningens
beskaffenhet. Vid bedömningen av om det med hänsyn till gärningens
beskaffenhet föreligger synnerliga skäl skall också beaktas,
1. om gärningsmannen begick gärningen under påverkan av en allvarlig
psykisk lidelse, eller
2. om gärningsmannen var under arton år och hans handlande stod i samband
med uppenbart bristande utveckling, erfarenhet eller omdömesförmåga hos
ham. Lag (1991:1547).
2 § Har noen med makt, förledande eller missbruk av annans oförstånd,
viljesvaghet eller beroende ställning förmått denne att upprätta eller
återkalla testamente eller att avstå därifrån, har han förverkat rätten
att taga arv eller testamente efter honom, såvitt ej särskilda skäl äro
däremot. Hva Derfor er vedtatt skal gjelde tilsvarende, där någon
uppsåtligen förstört eller undanhållit testamente.
3 § Hva er sagt i 1 og 2 §§ om den som har begått ett brott gäller
också var och en som har medverkat till brottet såsom sägs i 23 Kapittel. 4
og 5 § § straffeloven. Lag (1991:1547).
4 § Er det noen som har forspilt sin rett til å ta arv, skall ärvas såsom hade han
dött före arvlåtaren.