Dom i mål om inkomstskatt och mervärdesskatt m.m.

I målen hade en person bedrivit näringsverksamhet som i huvudsak bestod i uthyrning av stallplatser och boxar för hästar på en jordbruksfastighet. Personen avled under 2014 och verksamheten övergick då till hans dödsbo med hans maka AA som ensam dödsbodelägare. I mars 2015 lät AA registrera en enskild näringsverksamhet och den 1 april samma år övertog hon den verksamhet som maken tidigare hade bedrivit från dödsboet. I AA:s verksamhet användes dödsboets tillgångar som bestod av fastigheten med byggnader samt maskiner och andra inventarier. AA har deklarerat och beskattats för samtliga intäkter i verksamheten under perioden och påförts all utgående mervärdesskatt som hänför sig till dessa intäkter. AA yrkade avdrag för kostnader för bl.a. inköp av varor, material och tjänster samt för personal men gjorde inga värdeminskningsavdrag avseende tillgångarna som hörde till dödsboet.

Skatteverket medgav avdrag för personalkostnaderna men inte för övriga kostnader. Grunden för verkets ställningstagande var att kostnader som avsåg tillgångar som dödsboet ägde inte fick dras av i AA:s verksamhet och eftersom hon inte hade preciserat vilka kostnader som var av det slaget kunde något avdrag inte medges. Av samma skäl nekades avdrag för den ingående mervärdesskatt som hänförde sig till kostnaderna. Förvaltningsrätten och kammarrätten anslöt sig till Skatteverkets synsätt att kostnader som avsåg dödsboets tillgångar inte tillhörde AA:s verksamhet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i målen att utgifter för att förvärva och bibehålla inkomster i en näringsverksamhet ska dras av som kostnad vid inkomstbeskattningen. Ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv i verksamheten får dras av från den utgående mervärdesskatt som redovisas i verksamheten. I målen har inte annat framkommit än att de aktuella kostnaderna har sådant samband med de beskattade intäkterna i AA:s näringsverksamhet att de ska dras av i den och att den ingående mervärdesskatten får dras av från den utgående skatten. Den omständigheten att AA inte äger de tillgångar som hon använder i verksamheten föranleder ingen annan bedömning. AA:s överklagande bifölls därmed.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.