Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Sökanden ville i ansökan om förhandsbesked få veta om utlåning av medel mellan två fåmansföretag innebär att dessa anses bedriva samma eller likartad verksamhet med följd att andelarna i det låntagande bolaget är s.k. kvalificerade andelar. Högsta förvaltningsdomstolen fann att utan ytterligare upplysningar om lånetransaktionerna var det inte möjligt att bedöma vilken relevans de hade för den ställda frågan. Med hänsyn till bristerna i underlaget borde något förhandsbesked inte ha lämnats.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Enligt skattelagstiftningen är bl.a. de som stadigvarande vistas i Sverige skattskyldiga här för alla sina inkomster såväl i Sverige som i utlandet (obegränsat skattskyldiga).

Högsta förvaltningsdomstolen anser att en person som avser att årligen vistas i Sverige under fyra sommarmånader inte ska anses vistas stadigvarande här. Att denne därutöver kommer att göra kortare och oregelbundna besök i Sverige som kan uppgå till sammanlagt tre veckor medför dock att vistelsen här är av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande. Personen ifråga är således obegränsat skattskyldig i Sverige (mål nr 236-19).

Högsta förvaltningsdomstolen anser vidare att en person som avser att regelbundet varje år tillbringa tre sammanhängande sommarmånader och tre sammanhängande veckor i samband med påsken i Sverige inte ska anses stadigvarande vistas här. Även med beaktande av att personen härutöver kan komma att göra kortare och oregelbundna besök i Sverige om sammanlagt högst två veckor medför inte att vistelsen här är av sådan omfattning att den ska anses stadigvarande. Personen ifråga ska därmed inte på grund av stadigvarande vistelse anses obegränsat skattskyldig i Sverige (mål nr 2659-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt

Målet gäller ett förhandsbesked från Skatterättsnämnden där en filial ville få veta om det faktum att dess huvudetablering ingår i en dansk mervärdesskattegrupp medför att gruppen ska ses som en egen beskattningsbar person i förhållande till filialen i Sverige, när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna till filialen.

Av EU-domstolens praxis följer att utgångspunkten är att en filial inte ska ses som en beskattningsbar person när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster. Av praxis framgår dock att filialen genom att ingå i en mervärdesskattegrupp kan skilja sig från huvudetableringen och istället bli en del av en annan beskattningsbar person, dvs. mervärdesskattegruppen.

Frågan om en filial – som i egenskap av filial till huvudetableringen inte agerar självständigt, inte själv står ekonomiska risker, inte har något eget kapital och följaktligen är beroende av huvudetableringen – själv kan anses utgöra en egen beskattningsbar person har dock inte prövats av EU-domstolen. Högsta förvaltningsdomstolen har nu vänt sig till EU-domstolen för att få den frågan klarlagd.

Högsta förvaltningsdomstolen önskar, mot denna bakgrund, svar på följande fråga.

Utgör en svensk filial till en bank med huvudetablering i en annan medlemsstat en egen beskattningsbar person när huvudetableringen tillhandahåller filialen tjänster och allokerar kostnaderna för dessa till filialen, om huvudetableringen ingår i en mervärdesskattegrupp i den andra staten medan den svenska filialen inte ingår i någon svensk mervärdesskattegrupp?

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Högsta förvaltningsdomstolen har i målen tagit ställning till om det funnits förutsättningar för att pröva två ansökningar om förhandsbesked från Allmänna ombudet hos Skatteverket. I ansökningarna om förhandsbesked hade allmänna ombudet ställt frågan om andelar i ett bolag med säte i Bahamas ska anses avyttrade under ett visst beskattningsår till följd av att bolagsföreträdarna då fattat beslut om en s.k. strike off. Strike off är ett förenklat avvecklingsförfarande som kan se olika ut i olika rättsordningar men som vanligen innebär att bolaget stryks ur bolagsregistret varefter bolaget, direkt eller efter viss tid, anses upplöst.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att en ansökan från allmänna ombudet bara kan prövas om det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande. I de aktuella målen var det enligt domstolens mening inte fråga om att tillämpa ny lagstiftning eller om någon ny företeelse som är eller kan antas komma att bli allmänt förekommande. Frågan ansågs därför inte vara av det slaget att det finns ett allmänt intresse av ett snabbt avgörande.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Svenska lagar, praxis & regler!