Etikettarkiv: Högsta förvaltningsdomstolen nyheter

Beslut i mål om resning

Resning får beviljas i ett mål om det på grund av något särskilt förhållande finns synnerliga skäl att pröva saken på nytt.

Ett bolag ansökte om resning i ett mål om skatt med hänvisning till att det justitieråd som hade avslagit bolagets ansökan om prövningstillstånd tidigare hade varit chef på Skatteverket. I den rollen hade hon enligt bolaget varit ansvarig för Skatteverkets tolkning av en bestämmelse som hade tillämpats i skattemålet. Bolaget menade att hon därför hade varit jävig när hon fattade beslutet om prövningstillstånd.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det är endast under mycket speciella förhållanden som en domare är jävig i ett mål på grund av att han eller hon tidigare i ett annat sammanhang, utan anknytning till det aktuella målet, har tagit ställning i en rättsfråga som uppkommit i målet.

De omständigheter som bolaget hade åberopat innebar inte att justitierådet under sin tjänstgöring hos Skatteverket hade befattat sig med den aktuella rättsfrågan på ett sådant sätt att det fanns anledning att befara en bristande opartiskhet hos henne. Skäl för resning hade inte framkommit och ansökningen om resning avslogs därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om inkomstskatt m.m.

Domstolar ska i sin verksamhet iaktta saklighet och opartiskhet. Om det föreligger någon särskild omständighet som är ägnad att rubba förtroendet till en domares opartiskhet i ett mål är domaren jävig att handlägga målet.

I de aktuella målen, som gällde bl.a. inkomstskatt, var Skatteverket part. Vid kammarrättens slutliga avgörande deltog en ledamot som vid tidpunkten för avgörandet hade fått en anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning och beviljats tjänstledighet från sin tjänst som kammarrättsråd. Ledamoten skulle tillträda sin nya anställning några veckor senare.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att de förhållandena att ledamoten hade fått anställning som sektionschef vid Skatteverkets rättsavdelning när hon deltog i målens slutliga avgörande utgör sådana särskilda omständigheter som är ägnade att rubba förtroendet för hennes oberoende och opartiskhet och att jäv därmed förelegat.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att förvaltningsprocesslagen inte innehåller några regler om hur domstolen ska förfara när det framkommit att det förelegat jäv i en underinstans. Domstolen ansåg dock att det i fråga om domarjäv inte finns något sakligt skäl att göra skillnad mellan förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. Grunderna för rättegångsbalkens regler om domarjäv bör således tillämpas även i förvaltningsprocessen. Domstolen undanröjde kammarrättens avgörande och visade målen åter till kammarrätten för ny prövning.

 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rättsprövning

Ägaren till en fastighet i Orust kommun hade hos regeringen överklagat länsstyrelsens beslut om utvidgat strandskydd. Regeringen avslog överklagandet. Högsta förvaltningsdomstolen har förklarat att regeringens beslut ska stå fast.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 6724-19

Fråga om strafftidsberäkningen vid sammanläggning av flera fängelsestraff. (Mål nr 6724-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 3866-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 2245-19

Vad som avses med heltidsutbildning inom arbetslöshetsförsäkringen. (Mål nr 2245-19, Kammarrätten i Jönköpings mål nr 270-18).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om bostadsanpassningsbidrag

Bostadsanpassningsbidrag syftar till att ge personer med funktionsnedsättning möjlighet till ett självständigt liv i eget boende. Bidrag kan lämnas för att anpassa och komplettera fasta funktioner i och i anslutning till en bostad. Bidrag lämnas endast om åtgärderna är nödvändiga för att bostaden ska vara ändamålsenlig som bostad för den med funktionsnedsättning.

En person med funktionsnedsättning bodde med sin sambo och ett vuxet barn i en tvåplanslägenhet och sökte bostadsanpassningsbidrag för installation av en trapphiss mellan de två våningsplanen. På entréplanet fanns kök, badrum och vardagsrum med utgång till uteplats. Där fanns också ett rum på sju kvm som sökande använde som sovrum. På övervåningen fanns tre rum, som bl.a. användes som sovrum av den övriga familjen och ett badrum. Trapphissen skulle göra det möjligt för den funktionsnedsatte att få dela sovrum med sin sambo, vilket hon menade var nödvändigt för att bostaden skulle vara ändamålsenlig för henne.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ändamålet med bestämmelserna om bostadsanpassningsbidrag är att möjliggöra för personer med funktionsnedsättning att bo i en egen bostad. Bidrag ges för åtgärder som behövs för att bostaden ska kunna nyttjas på ett ändamålsenligt sätt. En person med funktionsnedsättning ska så långt som möjligt kunna använda sin bostad som alla andra och självständigt kunna tillgodose sina grundläggande och vardagliga behov. Det måste dock finnas en klar koppling mellan funktionsnedsättningen och anpassningsåtgärderna. Kopplingen ska vara så stark att åtgärderna kan bedömas som nödvändiga med hänsyn till funktionsnedsättningen. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen kan en sådan klar koppling finnas t.ex. om funktionsnedsättningen medför ett tillsynsbehov som inte kan tillgodoses på annat sätt än genom att en anpassningsåtgärd vidtas för att ge tillgång till ett gemensamt sovrum.

Den enskildes funktionsnedsättning innebar inte att hon hade ett tillsynsbehov som medförde att hon var tvungen att dela sovrum med sin sambo. Det var heller inte visat att hon av någon annan anledning hade behov av att nyttja övervåningen eftersom hon på entréplanet hade tillgång till samtliga nödvändiga bostadsfunktioner, bl.a. för sömn och vila samt för samvaro med sin sambo och den övriga familjen. Hon hade därför inte rätt till bostadsanpassningsbidrag för installation av en trapphiss mellan bostadens entréplan och övervåning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Staten har rätt till ytterligare ersättning för utbetalad lönegaranti

Saab Automobile Powertrain gick i konkurs 2011. Staten betalade ut lönegaranti på drygt 38 miljoner kronor till arbetstagarna. I konkursen uppstod frågan om hur statens rätt till regressvis utdelning ska bestämmas.

Högsta domstolen slår i sitt avgörande fast att staten inte bara inträder i den enskildes fordran – och har rätt till utdelning i den delen – utan också med vissa begränsningar har rätt till utdelning före arbetstagarens krav avseende oprioriterade restfordringar.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i målet om fentanylanaloger

Ett bolag sålde via en webbplats bl.a. fentanylanaloger avsedda för missbruk. Substanserna såldes i form av nässpray. Åtta personer dog efter att ha använt sprayerna. Två personer som var aktiva i bolaget åtalades. De fälldes i tingsrätten för vållande till annans död och viss annan brottslighet. Hovrätten fastställde med mindre ändringar tingsrättens dom. En av personerna överklagade.

Högsta domstolen har nu fastställt hovrättens dom. Enligt domstolen har försäljningen innefattat ett otillåtet risktagande. Gärningarna har därför varit oaktsamma. Den tilltalade har vidare insett risken för dödsfall och är därför också ansvarig för gärningarna.

Enligt Högsta domstolen är det visserligen så att utgångspunkten vid försäljning av narkotika och andra liknande rusmedel är att ansvar för vållande till annans död inte kommer ifråga när någon dör efter att frivilligt ha använt ett visst preparat. Men ansvar kan komma ifråga för en säljare om köparen inte kan anses ha tillräckliga möjligheter att ta ansvar för sig själv och sin hälsa.

I det här fallet har det varit fråga om extremt farliga substanser som dessutom har sålts i en form som har gjort det svårt att dosera dem. Det har därför i praktiken saknats möjlighet för köparna att överblicka och hantera riskerna med att använda substanserna. Att köparna frivilligt har använt dem – vilket var vad som kunde förväntas vid försäljningen – kan därför inte frita säljarna från ansvar.

Justitierådet Petter Asp säger, beträffande frågan om varför just de här gärningarna har lett till ansvar:

  • Det avgörande för utgången har framför allt varit att preparaten har varit alldeles särskilt farliga och svårdoserade. Det gör i det här fallet att den tilltalade blir ansvarig även om köparna själva har valt att använda preparaten.

 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Ett editionsföreläggande kan innebära att elektroniskt lagrad information ska tillhandahållas i elektronisk form

Högsta domstolen har slagit fast att ett sådant föreläggande kan innebära att elektroniskt lagrad information ska tillhandahållas i elektronisk form, t.ex. på ett USB-minne.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om offentlig upphandling

När en upphandlande myndighet har fattat ett beslut om att tilldela en leverantör ett kontrakt eller ingå ramavtal i en offentlig upphandling löper en period under vilken den upphandlande myndigheten inte får ingå avtal (avtalsspärr). Om en ansökan om överprövning av en upphandling har gjorts inom denna period, fortsätter avtalsspärren att gälla under handläggningen i förvaltningsrätten (förlängd avtalsspärr). Rätten får dock besluta att någon förlängd avtalsspärr inte ska gälla.

En upphandlande myndighet genomför en upphandling som är uppdelad i olika produktgrupper. Ett bolag som inte bedömts uppfylla de obligatoriska kvalificeringskraven ansökte om överprövning av upphandlingen. Bolagets anbud avsåg endast vissa produktgrupper men ansökan om överprövning avsåg samtliga produktgrupper.

Den upphandlande myndigheten yrkade att förvaltningsrätten skulle upphäva den förlängda avtalsspärren avseende upphandlingen av produktgrupper som bolaget inte hade lämnat anbud i. Förvaltningsrätten avslog yrkandet och kammarrätten avslog den upphandlande myndighetens överklagande av förvaltningsrättens beslut.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att eftersom bolaget hade uppgett att ansökan om överprövning omfattade samtliga produktgrupper, och ansökan inte hade avvisats av förvaltningsrätten i någon del, omfattade den förlängda avtalsspärren hela upphandlingen.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att bolaget inte hade gjort gällande att bolaget haft ett intresse av att ingå avtal i upphandlingen såvitt gäller vissa produktgrupper eller att bolaget till följd av den påstådda överträdelsen lidit eller kan komma att lida skada avseende dessa delar av upphandlingen. Det var därför inte rimligt med en fördröjning av upphandlingen i dessa delar på grund av bolagets ansökan om överprövning. Förvaltningsrätten skulle därför ha upphävt den förlängda avtalsspärren gentemot bolaget avseende de aktuella produktgrupperna.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Kvarstad i bostadsrätt för dold ägares skulder

När en person (den öppne ägaren) köper en fastighet för en annan persons räkning (den dolde ägaren) får den dolde ägaren inte omedelbart skydd mot den öppne ägarens borgenärer. För sådant skydd krävs att äganderätten har kommit till uttryck genom en överlåtelse från den öppne ägaren till den dolde ägaren eller att det finns en lagakraftvunnen dom på äganderätt för den dolde ägaren. Först då får den dolde ägaren skydd för sitt äganderättsanspråk. Det beror bl.a. på att köp av fast egendom kräver skriftlig form.

En bostadsrätt är lös egendom. Också vid köp av en bostadsrätt krävs skriftlig form för att avtalet ska vara giltigt. Frågan i Högsta domstolens mål var om bostadsrätter skulle behandlas på samma sätt som fast egendom.

Högsta domstolen kommer fram till att bostadsrätten ska behandlas på samma sätt som annan lös egendom. Äganderätten övergår därför från säljaren till den dolde ägaren direkt vid avtalet mellan den öppne ägaren och säljaren. Utmätning kan därför ske för den dolde ägarens skulder och bostadsrätten kan kvarstadsbeläggas så snart säljaren ingått avtal med den öppne ägaren.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Ersättning för personskada enligt lagen om statlig ersättning vid ideell skada m.m. fick inte utmätas trots att lagen saknar en bestämmelse om utmätningsförbud

Lagen är avsedd att komplettera det statliga personskadeskyddet enligt socialförsäkringsbalken på samma sätt som den kollektivavtalsgrundade rätten till personskadeersättning kompletterar den allmänna arbetsskadeförsäkringen. Högsta domstolen har ansett att motsvarande skydd mot utmätning som en sådan försäkringsersättning har enligt försäkringsavtalslagen också bör gälla en ersättning enligt den aktuella ersättningslagen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rättsprövning

Ägare till en fastighet i Varbergs kommun hade, tillsammans med ett bolag som bedriver verksamhet på fastigheten, hos regeringen överklagat Trafikverkets beslut om fastställelse av järnsvägsplan. Regeringen avslog överklagandena. Högsta förvaltningsdomstolen har förklarat att regeringens beslut ska stå fast.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om rättsprövning

Högsta förvaltningsdomstolen har funnit att regeringens beslut att inte ta upp föreningens överklagande till prövning inte är ett sådant tillståndsbeslut som omfattas av artikel 9.2 i Århuskonventionen. Beslutet har därmed inte kunnat bli föremål för rättsprövning efter ansökan av föreningen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om assistansersättning

Målet gällde återkrav av assistansersättning. En assistansanordnare vars tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans begränsats till personer som tillhör personkrets 1 hade även lämnat assistans till personer som tillhör personkrets 2 och 3 och mottagit assistansersättning för detta. Försäkringskassan beslutade att assistansanordnaren skulle återbetala en del av den utbetalda assistansersättning som lämnats för personer som tillhörde andra personkretsar än den som bolaget hade tillstånd för.

Beslutet överklagades och frågan i målet var om utbetald assistansersättning kan återkrävas på den grunden att villkoren i ett beslut om tillstånd att bedriva verksamhet med personlig assistans inte hade följts, när det inte tydligt framgår av författningsregleringen att ett sådant tillstånd får förenas med villkor.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det är en allmän förvaltningsrättslig princip att en myndighet får förena ett tillstånd med de villkor som bedöms erforderliga, om inte annat följer av den aktuella regleringen. Ett beslut om tillstånd att yrkesmässigt bedriva verksamhet med personlig assistans kan alltså i och för sig förenas med villkor.

En förutsättning för att olika villkor ska få beslutas är dock att de ligger inom ramen för de syften som ska tillgodoses genom tillståndsgivningen. Då ett av syftena med att införa ett krav på tillstånd för att få bedriva yrkesmässig verksamhet med personlig assistans var att säkerställa kvaliteten inom verksamheten – bl.a. avseende personalens kompetens, förhållningssätt och bemötande – låg ett villkor om begränsning till viss personkrets inom ramen för de syften som ska tillgodoses genom tillståndsgivningen och var alltså tillåtet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det av tillståndsbeviset tydligt framgick att assistansanordnaren endast haft rätt att bedriva verksamhet med personlig assistans gentemot personer som tillhör personkrets 1. Den ersättning som erhållits för assistans som lämnats till personer som tillhör personkrets 2 och 3 hade således lämnats felaktigt. Med hänsyn till att det åligger assistansanordnaren att känna till innehållet i sitt tillstånd måste denne skäligen ha insett att ersättningen hade lämnats felaktigt. Högsta förvaltningsdomstolen avslog därför överklagandet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Det krävs normalt tillstånd för att anlägga en ersättningsbrunn

Enligt Högsta domstolen utgör det vattenverksamhet att anlägga ersättnings­brunnen och att leda bort vatten från en ny punkt jämfört med den befintliga brunnen. Ersättningsbrunnen ska ses som en separat vattenanläggning, skild från den befintliga brunnen. Det krävs därför ett särskilt tillstånd för att anlägga ersättningsbrunnen.

Högsta domstolens bedömning innebär att Mark- och miljööverdomstolens domslut fastställs.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 292-20

Sjukpenning; fråga om sjukpenning fortsatt ska betalas ut när en person under pågående sjukperiod påbörjar en ny anställning hos samma arbetsgivare. (Mål nr 292-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 750-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen