Etikettarkiv: Högsta förvaltningsdomstolen nyheter

Ett avslag på en begäran att avgiftsfritt få kopior av allmänna handlingar får överklagas

Tryckfrihetsförordningen ger var och en rätt att med vissa begränsningar ta del av allmänna handlingar. Den som begär det har rätt att få kopior av handlingarna mot en avgift som bestäms enligt avgiftsförordningen.

En sökande som får avslag på en begäran om att få ta del av en handling har rätt att överklaga beslutet. Detsamma gäller om rätten att ta del av en handling förenas med förbehåll som inskränker rätten att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den.

I Högsta domstolens beslut aktualiserades omfattningen av rätten att överklaga.

Ett avslag på en begäran att kostnadsfritt få kopior av allmänna handlingar anses vara ett beslut som kan överklagas och alltså leda till en prövning i sak. Avslag som tar sikte på formerna för utlämnande eller betalning och där resultatet av beslutet är att sökanden ändå kan få del av handlingarna kan däremot enligt praxis inte överklagas utan ska avvisas.

I det aktuella fallet hade sökanden begärt att kostnadsfritt få del av handlingar i ett mål vid Göta hovrätt som hade avslutats där. Hovrätten avslog begäran, eftersom sökanden inte hade rätt att få kopior av handlingarna utan att betala den avgift som gällde enligt avgiftsförordningen.

Högsta domstolen ansåg att beslutet kunde överklagas. När det gäller sakfrågan delade Högsta domstolen hovrättens uppfattning och avslog därför överklagandet.

Vid sidan av tryckfrihetsförordningens bestämmelser gäller en rätt för den som är part i ett mål eller ärende som pågår vid domstol att ta del av handlingar i målet eller ärendet (partsinsyn). Högsta domstolen konstaterade att det var riktigt av hovrätten att behandla sökandens begäran som en fråga om rätt att få del av allmänna handlingar och inte som en fråga om partsinsyn.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om inkomstskatt m.m.

Fråga om det vid tillämpning av den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda skäl att anse att en andel är kvalificerad (Mål nr 6276–6278-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 521–523-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 6276–6278-19

Fråga om det vid tillämpning av den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda skäl att anse att en andel är kvalificerad (Mål nr 6276–6278-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 521–523-19) 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 6607-19

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 6607-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 216-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 1342-20

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 1342-20, Kammarrätten i Stockholms mål nr 8417-18) 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta domstolen bestämmer straff för förberedelse till mord

Den tilltalade dömdes i både tingsrätten och hovrätten för grovt vapenbrott, grovt häleri och förberedelse till mord. Brotten bestod i att han under en pågående konflikt med målsäganden, hade tagit befattning med en telefon och s.k. GPS-puckar – som använts för att lokalisera målsäganden – samt en stulen och falskskyltad bil (grovt häleri), liksom kulsprutepistol och ammunition (grovt vapenbrott), allt i syfte att beröva målsäganden livet (förberedelse till mord).

Högsta domstolen konstaterar att det har rört sig om en förhållandevis avancerad brottsplan med bl.a. användning av viss teknisk utrustning och att den tilltalade haft en bestämd avsikt att ta livet av målsäganden. I förberedelsen har dessutom ingått befattning med ett vapen av särskilt farlig beskaffenhet. Högsta domstolen beaktar också som en försvårande omständighet att brottet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk i vilket den tilltalade har haft en ledande position. Enligt Högsta domstolen är straffvärdet för förberedelsen i detta fall fem år och sex månader.

Högsta domstolen bedömer att det sammanlagda straffvärdet för förberedelse till mord och de övriga brott som den tilltalade dömts för (grovt vapenbrott och grovt häleri samt grov utpressning enligt en tidigare dom) motsvarar fängelse i sju år. Med hänsyn framför allt till att den tilltalade redan har dömts till ett fängelsestraff för den grova utpressningen – vilket hovrätten inte på föreskrivet sätt hade beaktat – bestäms påföljden dock i detta mål till fängelse i fyra år och två månader.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om mervärdesskatt m.m.

Den som förvärvar varor eller tjänster som används för skattepliktig omsättning har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven. Rätt till avdrag kan finnas även för ingående skatt som avser kostnader för att avveckla en skattepliktig verksamhet.

Ett bolag som var frivilligt skattskyldigt för uthyrning av en fastighet med kontorslokaler, ingick ett nytt hyresavtal med en hyresgäst som inte skulle bedriva skattepliktig verksamhet i lokalerna. Den nya hyresgästen flyttade in efter renovering och ombyggnad av fastigheten. Bolaget yrkade avdrag för ingående mervärdesskatt avseende kostnaderna för reparation och underhåll. Bolaget framhöll att åtgärderna var föranledda av det slitage som fastigheten hade varit utsatt för under den långa tid den användes för skattepliktig uthyrning och hänvisade till EU-domstolens avgörande Fini H (C-32/03, EU:C:2005:128).

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att bolagets situation inte kan likställas med den som behandlades i Fini H. I det avgörandet hade den beskattningsbara personen upphört helt med att bedriva någon form av verksamhet och hade inte några utgående transaktioner. I Högsta förvaltningsdomstolens mål fortsatte emellertid uthyrningen av fastigheten efter förvärven. Efter förvärven var dock uthyrningen undantagen från skatteplikt. I denna situation kan kostnaderna för åtgärderna inte anses ha ett direkt och omedelbart samband med den tidigare skattepliktiga uthyrningen. Även om kostnader för beräknat underhåll har beaktats vid hyressättningen avseende den skattepliktiga verksamheten har några förvärv som kommit till användning i den verksamheten inte gjorts. Bolaget har därmed inte rätt till avdrag. Överklagandet avslogs därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

En bank hade ett förlagslån på nominellt 45 miljoner kronor med förfallodag i april 2019. Förlagslånet var efterställt bankens övriga skulder. Banken gjorde avdrag för ränta med närmare tre miljoner kronor i deklarationen för beskattningsåret 2017.

Huvudregeln är att ett företags ränteutgifter ska dras av som kostnad vid inkomstbeskattningen. En bank får dock inte dra av ränteutgifter på efterställda skulder som får ingå i bankens kapitalbas. Den del av ett efterställt lån som får räknas in i kapitalbasen minskar successivt under de sista fem åren av lånets löptid.

Skatteverket beslöt att inte medge avdrag för räntan eftersom förlagslånet till sin karaktär var en sådan skuld som fick ingå i bankens kapitalbas. Allmänna ombudet ansökte om förhandsbesked och frågade om bankens ränteutgift för förlagslånet under beskattningsåret 2017 var avdragsgill helt eller delvis och, om ränteutgiften var delvis avdragsgill, med vilket belopp avdrag skulle medges. Skatterätts­nämnden fann att ränteutgiften var avdragsgill till den del lånet inte fick räknas in i kapitalbasen och att avdrag skulle medges med 65 procent av utgiften.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i domen att avdragsförbudet i 24 kap. 9 § inkomstskattelagen bara gäller ränteutgifter på efterställda skulder som får ingå i kapitalbasen. Så länge den återstående löptiden på en sådan skuld är mer än fem år omfattas därmed ränteutgiften i sin helhet av avdragsförbudet oavsett om skulden faktiskt ingår i kapitalbasen. Under de sista fem åren av skuldens löptid minskar den del som får ingå i kapitalbasen successivt. Räntan på den del av skulden som får ingå i kapitalbasen omfattas alltjämt av avdragsförbudet medan räntan på resterande del faller utanför. Banken har således rätt till avdrag för ränta på den del av förlagslånet som inte får ingå i kapitalbasen och det har inte kommit fram något som ger anledning att frångå Skatterättsnämndens beräkning av den avdragsgilla räntan.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen i mål om överprövning av avtals giltighet

Målet gäller fyra ramavtal som har överlåtits till en ny leverantör efter det att den ursprungliga leverantören har försatts i konkurs. Genom begäran om förhandsavgörande önskar Högsta förvaltningsdomstolen få klarhet i om den nya leverantören kan anses ha inträtt i den ursprungliga leverantörens ställe under sådana förhållanden att något nytt upphandlingsförfarande inte behöver genomföras.

Högsta förvaltningsdomstolen har ställt följande fråga till EU-domstolen:

Innebär den omständigheten att en ny leverantör övertagit den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ett ramavtal, efter det att den ursprungliga leverantören försatts i konkurs och konkursboet överlåtit avtalet, att den nya leverantören ska anses ha inträtt i den ursprungliga leverantörens ställe under sådana förhållanden som avses i artikel 72.1 d) ii) i upphandlingsdirektivet?

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om bevissäkring

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller tillämpningen av reglerna om bevissäkring avseende handlingar som är lagrade i en molntjänst (Mål nt 655-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 3089-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 655-20

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller tillämpningen av reglerna om bevissäkring avseende handlingar som är lagrade i en molntjänst (Mål nt 655-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 3089-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om bistånd enligt socialtjänstlagen

En förälder hade ansökt om ekonomiskt bistånd till bl.a. boendekostnad. Kommunen beviljade föräldern bistånd men inte till den delen av boendekostnaden som ansågs hänförlig till den vuxna dotter som bodde kvar i föräldrahemmet och som föräldern inte längre hade underhållsskyldighet för. Förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde bedömningen att föräldern hade rätt till bistånd till hela boendekostnaden. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att utgångspunkten är att ett vuxet barn ska stå för sin del av hushållets gemensamma kostnader. Om det vuxna barnet inte har förmåga att bidra med egna medel kan även han eller hon ansöka om ekonomiskt bistånd. Det bedömdes inte ha framkommit skäl att frångå denna princip i detta fall.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rätt att ta del av allmän handling

Målet gällde rätt att ta del av allmän handling hos Riksdagsförvaltningen. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att de begärda handlingarna inte var att anse som allmänna. Överklagandet avslogs därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Avtal mellan fastighetsägare och hyresgäst avseende lägenheter för omsorgsboende har ansetts avse upplåtelse av lokal

Sedan 1990 uthyrdes två hyresobjekt om vardera ca 370 kvm. Objekten bestod av sex separata lägenheter med badrum och kokvrå om ca 40 kvm vardera, en större lägenhet med kök som användes som gemensamma utrymmen och som personalutrymme och biutrymmen. Merparten av ytorna hyrdes ut i andra hand till personer med funktionshinder. År 2009 skrevs nya avtal i samband med att en bostadsrättsförening förvärvade fastigheten.

I 12 kapitlet jordabalken finns regler om dels bostadslägenheter, dels lokaler. Reglerna är i många viktiga avseenden olika. Är det fråga om hyra av bostadslägenhet har hyresgästen ett mer långtgående skydd, bl.a. beträffande hyresgästens besittningsskydd och rätten till förlängning av hyresförhållandet. Vid hyra av bostadslägenhet begränsas hyrans storlek vidare av den s.k. bruksvärderegeln. Högsta domstolens slutsats är att hyresavtalen mellan fastighetsägaren och förstahandshyresgästen avsåg lokaler. Det medför att de tvingande skyddsregler som gäller för bostadslägenheter inte var tillämpliga mellan parterna. Det medför också att de särskilda reglerna om s.k. blockuthyrning inte ansågs tillämpliga på avtalet mellan fastighetsägaren och förstahandshyresgästen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Förmåner som en anställd får från sin arbetsgivare är som huvudregel skattepliktiga. Förmån i form av personaloptioner ska emellertid under vissa förutsättningar undantas från beskattning. En personaloption är en rätt att i framtiden förvärva värdepapper på förmånliga villkor. Ett av villkoren för skattefrihet är att personaloptionerna utnyttjas för förvärv av andelar i det företag som optionerna har förvärvats från.

Målet gällde en person som hade ansökt om förhandsbesked för att få klarhet i om detta villkor var uppfyllt om förvärvet av andelar genomfördes genom användande av teckningsoptioner enligt ett visst förfarande. Den anställde hade av sin arbetsgivare erbjudits personaloptioner, som gav honom rätt att förvärva andelar i bolaget. Förvärvet av andelar skulle genomföras på så sätt att bolaget först skulle överlåta ett antal teckningsoptioner till honom, vilka sedan omedelbart skulle utnyttjas för att teckna aktier i bolaget.

Högsta förvaltningsdomstolen anförde att kravet på att personaloptionen ska utnyttjas för förvärv av andelar i företaget syftar till att säkerställa att den anställde genom att utnyttja optionen blir delägare i företaget och därigenom får del av vinsterna i detta. De aktuella personaloptionerna var utformade så att om den anställde valde att utnyttja optionerna så skulle det ovillkorligen leda till att han blev delägare i bolaget. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att aktieförvärvet skulle genomföras med användande av ett i aktiebolagslagen anvisat och reglerat förfarande för förvärv av nya aktier. Den omständigheten att förvärvet även skulle innefatta det ledet att den anställde först skulle tilldelas teckningsoptioner, vilka därefter omedelbart skulle utnyttjas för förvärv av aktier, kunde mot den bakgrunden inte anses innebära att personaloptionerna utnyttjades för att förvärva något annat än andelar i bolaget. Kravet att optionen ska utnyttjas för förvärv av andel i företaget var således uppfyllt.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om mervärdesskatt

Målet gäller ett antal bolag som beslutat att gemensamt bedriva tandvårdsverksamhet i ett kommanditbolag. Enligt bolagsavtalet skulle kommanditbolagets resultat fördelas mellan bolagsmännen utifrån hur stor del av detta resultat som respektive bolagsman hade bidragit till. Bolagen ansökte om förhandsbesked för att få veta om resultatandelarna utgör ersättning för omsättning av varor eller tjänster i mervärdesskattehänseende.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att avgörande för svaret på den ställda frågan är om den tandvård som utförs vid en klinik utgör en verksamhet som ägaren av kliniken bedriver för egen räkning – t.ex. som en integrerad del av sådan verksamhet som redan bedrivs där – eller om den bedrivs av bolagsmännen gemensamt. Bedömningen är i hög grad beroende av förhållandena i det enskilda fallet. Det måste bl.a. utrönas vem det är som i praktiken sköter och ansvarar för driften av respektive klinik. Ansökningen aktualiserar därmed frågor av utpräglad utrednings- och beviskaraktär som inte lämpar sig för att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Något förhandsbesked borde därmed inte ha lämnats.

 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen