Etikettarkiv: Högsta förvaltningsdomstolen pressmeddelanden

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Utdelning ska tas upp till beskattning av den som har rätt till utdelningen när den kan disponeras. Om en aktieägare vid den tidpunkten har gett bort sin rätt till utdelning, exempelvis till en stiftelse, kan aktieägaren således inte beskattas. En förmögenhetsöverföring från ett aktiebolag till en stiftelse kan dock anses utgöra ett sådant förfogande över värdet att aktieägaren beskattas för utdelning.

En stiftelse som uppfyller vissa krav är skattskyldig endast i begränsad omfattning (inskränkt skattskyldig). För detta krävs bl.a. att stiftelsen i skälig omfattning använder sina intäkter för dess allmännyttiga ändamål (fullföljdskravet). De intäkter som därvid beaktas är i princip sådana som omfattas av skatteprivilegiet, liksom gåvor i vissa fall, och vid bedömningen tas hänsyn till förhållandena under flera beskattningsår.

I målet avsåg en aktieägare att ge bort sin rätt till utdelning från sitt helägda bolag till en stiftelse. Därefter skulle bolaget besluta om utdelning av viss egendom (bl.a. aktier). Aktieägaren och stiftelsen hade ansökt om förhandsbesked för att få klarhet i om aktieägaren skulle beskattas för utdelningen. De ville även veta om stiftelsen uppfyllde kraven för att vara inskränkt skattskyldig och om rätten till utdelning, den avsedda utdelningen respektive senare utdelning på de erhållna aktierna utgjorde skattepliktig inkomst för stiftelsen. De ville också veta om skatteflyktslagen var tillämplig.

Vad gällde aktieägaren fann Högsta förvaltningsdomstolen att det när utdelningen kunde disponeras stod klart att han gett bort rätten till utdelning. Att det var förutbestämt att utdelningen skulle avse viss egendom och att aktieägaren hade förfogat över rättshandlingarna som föregått utdelnings­beslutet medförde inte att den verkliga innebörden av rätts­handling­arna var en annan än vad de gav uttryck för och aktieägaren skulle därmed inte beskattas för utdelningen.

Beträffande stiftelsen angav Högsta förvaltningsdomstolen att vad aktieägaren skulle ge bort till stiftelsen var rätten till utdelning, och således inte den egendom som utdelningen skulle bestå av. Rätten till utdelning utgjorde inte någon intäkt som skulle beskattas hos stiftelsen. Den utdelning som stiftelsen skulle erhålla till följd av den överlåtna rätten ansågs vidare utgöra en sådan intäkt som skulle beaktas vid bedömningen av om fullföljdskravet var uppfyllt. Då en bedömning av detta krav förutsatte att förhållandena under flera beskattningsår beaktades, aktualiserades utpräglade utrednings- och bevisfrågor som inte ansågs lämpliga, eller ens möjliga, att pröva inom ramen för ett förhandsbesked. Frågan om stiftelsen var inskränkt skattskyldig kunde därmed inte besvaras. Inte heller frågorna om beskattning av utdelning som stiftelsen erhöll skulle prövas, med hänsyn till frågornas samband med stiftelsens skatterättsliga status. Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde och avvisade därför ansökningen i de delarna.

Skatteflyktslagen ansågs inte tillämplig i målet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rätt att ta del av allmän handling

Var och en har rätt att hos myndigheter, t.ex. domstolar, ta del av allmänna handlingar förutsatt att uppgifterna i dem inte omfattas av sekretess. Utgångspunkten är att domstolarnas avgöranden ska vara offentliga. Uppgifter som har varit sekretessbelagda i ett mål eller ärende blir därför offentliga om de tas in i en dom eller ett slutligt beslut. Domstolen kan dock i sitt avgörande besluta att en sekretess­bestämmelse ska vara tillämplig på uppgifterna även i fortsättningen.

Med stöd av reglerna om handlingsoffentlighet begärde en person hos Förvaltningsrätten i Umeå att få ta del av uppgifter i en bilaga till en dom om tvångsvård av barn. Bilagan innehöll parternas namn, personnummer och adresser. Förvaltningsrätten hade i domen beslutat om fortsatt sekretess för uppgifterna med hänvisning till bestämmelsen om social­tjänstsekretess. Den bestämmelsen är emellertid inte tillämplig på uppgifter som tas in i en dom. I målet uppkom därför frågan om ett beslut om fortsatt sekretess som grundats på fel sekretess­bestämmelse ändå kan anses ha verkan.

Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att ett beslut om fortsatt sekretess i princip endast kan gälla med avseende på just den bestämmelse som anges i beslutet. Principen kan dock inte tillämpas helt undantagslöst. Om det klart framgår att domstolen har avsett att fortsatt sekretess ska gälla, så kan inte det förhållandet att domstolen av misstag har hänvisat till fel sekretessbestämmelse i alla situationer medföra att uppgifterna ska lämnas ut. Att låta ett sådant misstag leda till att viktiga sekretessintressen med automatik går förlorade, framstår inte som förenligt med de tankar som bär upp offentlighetsprincipen. I situationer av detta slag får ett beslut om fortsatt sekretess därmed ändå anses ha verkan under förutsättning att uppgifterna vid tidpunkten för dom­stolens avgörande omfattades av sekretess enligt någon annan bestämmelse. Detta gäller dock endast om den tillämpliga sekretessbestämmelsen grundas på samma skyddsintresse som det intresse som domstolen genom sitt beslut har ansett motiverar att fortsatt sekretess ska gälla.

I det nu aktuella målet fann Högsta förvaltningsdomstolen att uppgifterna vid tidpunkten för förvalt­ningsrättens dom omfattades av sekretess enligt andra bestämmelser än den som förvaltnings­­rätten i domen hade beslutat skulle vara fortsatt tillämplig och att skyddsintresset i bestämmelserna var detsamma (skydd för enskilda mot förföljelse). Kammarrätten hade dock, efter det att förvaltnings­rättens dom i målet om tvångs­vård av barn överklagats dit, upphävt förvaltningsrättens beslut om sekretess. Upp­gifterna omfattades därmed inte längre av sekretess och skulle därför lämnas ut.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om offentlig upphandling

En offentlig upphandling ska genomföras på ett sådant sätt att leverantörer behandlas på ett likvärdigt och icke-diskriminerande sätt. En upphandling får därför inte utformas i syfte att begränsa konkurrensen så att vissa leverantörer gynnas eller missgynnas på ett otillbörligt sätt.

Av sociala skäl kan emellertid en upphandling reserveras för skyddade verkstäder eller för leverantörer vars främsta syfte är social och yrkesmässig integration av personer med funktionsnedsättning eller av personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden, s.k. sociala företag. Den skyddade verkstaden eller det sociala företaget ska till viss andel, minst 30 procent, sysselsätta personer med funktionsnedsättning eller personer som har svårt att komma in på arbetsmarknaden.

Den fråga som Högsta förvaltningsdomstolen hade att ta ställning till var om en anbudsgivare kan kvalificera sig i en reserverad upphandling genom att ange att avtalet ska fullgöras av en organisatorisk enhet inom anbudsgivaren och att den enheten utgör en skyddad verkstad eller ett socialt företag.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att reglerna om reserverade upphandlingar syftar till att vissa leverantörer ska ges möjlighet att tilldelas avtal under förutsättningar som inte skulle gälla vid normala konkurrensförhållanden. För att säkerställa detta syfte måste de krav som ställs för att kvalificera sig i en upphandling gälla leverantören som sådan. Den leverantör som lämnar ett anbud i en reserverad upphandling ska alltså för att kvalificera sig vara en skydda verkstad eller ett social företag samt ha en tillräcklig sysselsättningsgrad för personer med funktionsnedsättning eller som har svårt att komma in på arbetsmarknaden. En anbudsgivare kan alltså inte kvalificera sig i en reserverad upphandling genom att hänvisa till att en viss organisatorisk enhet inom denna utgör en skyddad verkstad eller ett socialt företag. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade vidare att ingenting hindrar att en organisatorisk enhet inom en juridisk person själv lämnar anbud i en upphandling och alltså är en leverantör i upphandlingsregelverkets mening.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Reglerna om förnyelse av försäkring förklaras

Den försäkring som familjen tagit för en viss tid på grund av tillfällig utlandsvistelse förnyades vid några tillfällen. Frågan i Högsta domstolen var om en försäkring skulle förnyas ytterligare en gång.

En konsument ska enligt försäkringsavtalslagen i princip kunna få en sådan försäkring som tillhandahålls av bolagen på marknaden. Lagen bygger också på att en konsument önskar ett kontinuerligt försäkringsskydd. Därför finns det regler om s.k. kontraheringsplikt och begränsningar av försäkringsbolagens uppsägningsrätt. Försäkringsbolaget får enligt dessa regler inte vägra att tillhandahålla försäkring eller säga upp en försäkring om det inte finns särskilda skäl. Om inte avsikten är att försäkringen ska gälla endast för viss tid förnyas den i regel automatiskt.

– Reglerna innebär att alla typer av konsumentförsäkringar i och för sig är föremål för förnyelse, förklarar Svante O. Johansson, domare i Högsta domstolen. Är avsikten att försäkringen endast ska gälla under en begränsad tid och detta kommit till uttryck i t.ex. ett avtal, upphör den dock utan att det krävs någon uppsägning. I sådana fall har konsumenten inte någon rätt till förnyelse av försäkringen, avslutar Johansson.

I detta fall ansåg Högsta domstolen att det av parternas avtal följde att försäkringen utan uppsägning upphörde och inte skulle förnyas. Försäkringstagaren hade därmed inte rätt att få försäkringen förnyad med stöd av reglerna i försäkringsavtalslagen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Utgifter för att anskaffa en byggnad dras vid beskattningen av genom årliga värdeminskningsavdrag. Vid beräkningen av värdeminskningsavdrag för byggnader som är avsedda för annat ändamål än bostadsändamål ska en uppdelning göras mellan bygganden i sig och s.k. byggnadsinventarier. Avskrivningstakten är regelmässigt snabbare för byggnadsinventarier än för själva byggnaden.

Ett bolag ville genom en ansökan om förhandsbesked få klarhet i om ett växthus som bolaget hade förvärvat helt eller delvis kunde behandlas som ett byggnadsinventarium. Bolaget ställde också vissa följdfrågor gällande äldre växthus som bolaget ägde sedan tidigare.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att ansökan om förhandsbesked gällde växthus som bolaget redan hade förvärvat. Det nya växthuset var av samma slag som andra växthus som bolaget hade sedan tidigare och skulle användas på samma sätt i bolagets verksamhet. Bolaget hade inte anfört att det stod inför något handlingsalternativ som kunde påverkas av svaret på frågorna. Det ansågs därför inte vara av vikt för bolaget att förhandsbesked lämnades.

Eftersom domstolen ansåg att det inte heller var av vikt för en enhetlig lagtolkning eller rättstillämpning att förhandsbesked lämnades undanröjdes förhandsbeskedet och ansökan avvisades.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om sjukpenninggrundande inkomst

Fråga om förutsättningarna för att fastställa en sjukpenninggrundande inkomst för en försäkrad som har en anställning som varar kortare tid än sex månader (Mål nr 625-21, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 1811-20).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om ansökan om skattelättnader

Fråga om när en arbetstagare ska anses ha påbörjat arbetet i Sverige enligt 6 § andra stycket lagen (1999:1305) om Forskarskattenämnden när arbetstagaren tidigare utfört arbete här. (Mål nr 2637-21, Kammarrätten i Stockholms mål nr 5928-20).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Cementa får inte prövningstillstånd

Cementa har i Mark- och miljööverdomstolen fått sin ansökan om tillstånd till fortsatt och utökad täkt- och vattenverksamhet avvisad eftersom miljökonsekvensbeskrivningen bedömdes innehålla sådana brister att den inte kunde utgöra grund för ett ställningstagande till verksamhetens inverkan på miljön. Högsta domstolen har gått igenom materialet i målet och kommit fram till att det inte finns skäl att meddela prövningstillstånd. Högsta domstolens beslut innebär att målet inte tas upp till prövning. Mark- och miljööverdomstolens beslut står därmed fast.

För att Högsta domstolen ska pröva ett överklagande av detta slag krävs prövningstillstånd. Prövningstillstånd får meddelas om det är av vikt för ledning av rättstillämpningen att överklagandet prövas av Högsta domstolen (s.k. prejudikatdispens). Prövningstillstånd får dessutom meddelas i vissa undantagsfall, närmare bestämt om det finns synnerliga skäl för en prövning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Ett upphandlat ramavtal har utfyllts med en regel om ensamrätt för en konsult

Högsta domstolen uttalade att situationen för tillkomsten av ett ramavtal som ingåtts enligt ett upphandlingsförfarande kan vara sådan att avtalsinnehållet måste fastställas enbart med ledning av objektiva kriterier. En tolkning och utfyllnad av avtalet bör då utgå från en helhetsbedömning av avtalet och dess syfte efter beaktande av dess upphandlingsrättsliga sammanhang. Tolkningen bör harmoniera med avtalet i övrigt och utgå ifrån att ett avtal ska fylla en förnuftig funktion och utgöra en rimlig reglering av parternas intressen.

I det aktuella fallet kom Högsta domstolen fram till att konsulten hade en ensamrätt enligt ramavtalet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Underentreprenören var skyldig att betala

Sedan en vattenskada upptäckts konstaterades att underentreprenören orsakat skadan av vårdslöshet och därför var skadeståndsansvarig gentemot entreprenören. Det var dock entreprenören som ansvarade för skadan i förhållande till föreningen. De inblandade var överens om skadans storlek.

Ett försäkringsbolag reglerade föreningens skada som försäkringsgivare och framställde därefter ett krav mot entreprenören, som inte betalade.

Entreprenören överlät därefter sitt krav mot underentrepenören till försäkringsbolaget. När försäkringsbolaget med stöd av överlåtelsen framställde kravet invände underentreprenören att någon betalningsskyldighet ännu inte hade inträtt. En sådan skyldighet inträdde enligt underentreprenören först när entreprenören betalat sin skuld på grund av skadan.

Högsta domstolen slår fast att en sådan rättsprincip inte gäller och att underentreprenören var skyldig ska betala.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om garantipension

Fråga om det förhållandet att det genom rättspraxis har klarlagts att den tidigare tillämpningen av reglerna om garantipension inte är förenlig med EU-rätten utgör synnerliga skäl för att ompröva ett beslut om sådan pension. (Mål nr 1788-21, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 6007-20).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Bodelning och gåvor till hustrun innebar en kränkning av barnens laglott

Genom hovrättens dom var det klart att gåvorna kunde jämställas med testamente till förmån för hustrun.

Högsta domstolen uttalar att en utgångspunkt är att en första bodelning under äktenskapet, som innebär en hälftendelning, inte träffas av det förstärkta laglottsskyddet enligt ärvdabalken. Om bodelningen vid en helhetsbedömning framstår som ett led i en sammansatt transaktion som i realiteten innebär att rätten till laglott kringgås, bör den emellertid kunna omfattas. I domen klargörs också att det – när storleken av barnens laglotter beräknas – är gåvornas hela värde som ska läggas till kvarlåtenskapen. Några särskilda skäl mot att tillämpa det förstärkta laglottsskyddet finns inte enbart på grund av att gåvotagaren är den avlidnes make eller att de laglottsberättigade barnen själva fått gåvor som inte utgör förskott på arv.

Högsta domstolen bedömde att bodelningen skulle jämställas med ett testamente till förmån för hustrun, att den bortgivna egendomens hela värde skulle läggas till kvarlåtenskapen efter mannen samt att det inte fanns några särskilda skäl mot att tillämpa det förstärkta laglottsskyddet. Högsta domstolen biföll barnens talan helt, och hustrun ska därför betala sammanlagt ca 22 miljoner kr till vart och ett av mannens tre barn.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Återköp av en bil hindrade inte krav på prisavdrag

Konsumenten stämde bilhandlaren och yrkade ett prisavdrag med drygt 72 000 kr. Bilhandlaren invände mot kravet och menade bland annat att återköpet innebar en slutlig reglering av parternas mellanhavanden med anledning av bilköpet. Parterna hade inte diskuterat den saken i samband med återköpet. Den handling som upprättades vid återköpet gav inte heller någon ledning om hur avtalet skulle tolkas.

Högsta domstolen slår fast att återköp i konsumentförhållanden inte generellt kan uppfattas som en slutlig reglering av parternas mellanhavanden. Ett sådant avtal kan alltså inte i sig innebära att konsumentens rättigheter enligt konsumentlagstiftningen har avtalats bort. Innehållet i ett enskilt återköpsavtal kan dock leda till motsatt bedömning.

Bland annat med hänsyn till att bilhandlaren inte godtagit att bilen skulle vara felaktig och att återköpspriset bestämts på marknadsmässiga grunder ansågs återköpet inte innebära en slutlig reglering mellan köparen och bilhandlaren. Enligt Högsta domstolens avgörande har köparen därmed rätt till det yrkade prisavdraget.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mord på hustrun gav livstids fängelse

En man dödade sin hustru genom att slå henne med en hantel och strypa henne. Mordet ägde rum i makarnas lägenhet där också makarnas tre små barn befann sig. Tingsrätten dömde mannen till 18 års fängelse men i hovrätten blev straffet livstids fängelse.

Högsta domstolen har nu fastställt hovrättens dom på livstids fängelse.

Högsta domstolen konstaterar att den aktuella gärningen karakteriserades av en inte obetydlig brutalitet och att mannen hade s.k. avsiktsuppsåt att mörda hustrun. Redan detta har, enligt domstolen, gett anledning att se mycket allvarligt på den.

Vid bedömningen av om livstidsstraff ska dömas ut har det enligt den nya lagtexten betydelse om gärningen framstår som särskilt hänsynslös. I detta fall fanns det, enligt Högsta domstolen, flera omständigheter som gjorde att mordet fick anses som särskilt hänsynslöst, däribland att gärningen riktade sig mot hustrun och var föranledd av att hon ville skiljas, att den förövades i det gemensamma hemmet och att det fanns en överhängande risk för att de tre barnen skulle uppfatta vad som skedde.

Högsta domstolen, som också konstaterar att det inte fanns några särskilda förmildrande omständigheter, kommer vid en sammanvägd bedömning till slutsatsen att gärningen är så kvalificerat allvarlig att den motiverar ett livstidsstraff.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Uteslutning ur Sveriges Advokatsamfund

Han har i det ena fallet lämnat ut uppgifter om vad en misstänkt person sagt om vad han gjorde vid tiden för det misstänkta brottet. Uppgifterna lämnades till en bekant till den misstänkte. I det andra fallet har advokaten upprättat en handling och lämnat information från den misstänkte till hans hustru. Handlingen och informationen rörde ekonomiska transaktioner som skett på hustruns bankkonto.

Högsta domstolen konstaterar att advokaten i båda fallen har missbrukat en central regel för advokatverksamheten. Det har inte varit fråga om att förmedla information som var uppenbart harmlös och som inte kunde leda till att utredningen försvårades. Advokaten hade flera års erfarenhet som offentlig försvarare. Högsta domstolen finner att han måste ha insett att han handlade i strid med de meddelade restriktionerna.

Överträdelser av det slag som han hade gjort sig skyldig till riskerar, enligt Högsta domstolen, att undergräva förtroendet för advokatkåren till nackdel för frihetsberövade personer.

Högsta domstolen har ansett att omständigheterna har varit synnerligen försvårande och att advokaten ska uteslutas ur Advokatsamfundet. Högsta domstolen har därmed ändrat ett beslut av Advokatsamfundets disciplinnämnd.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Tilltalad fick inte ersättning för värderingsintyg

Åklagaren påstod att den tilltalade hade tagit befattning med stöldgods som hade ett värde som översteg 315 000 kr och gjorde gällande att häleribrottet var grovt med hänsyn till det höga värdet. Den tilltalade ifrågasatte värderingen och anlitade en egen värderingsman.

Tingsrätten kom fram till att åklagarens bevisning inte gav stöd för att godset hade ett så högt värde som åklagaren påstått och dömde den tilltalade för häleri av normalgraden.

Den tilltalade yrkade ersättning för värderingskostnaden.

Högsta domstolen kom fram till att den tilltalade hade dömts för brottet, trots att han inte dömdes för grovt häleri utan för brott av normalgraden. Den tilltalades yrkande om ersättning för sin bevisning har därför avslagits av Högsta domstolen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Förvaltare och gode män var inte behöriga att ansöka om äktenskapsskillnad

I det ena målet var det fråga om en förvaltare som för sin huvudmans räkning hade ansökt om äktenskapsskillnad. Huvudmannen kunde på grund av sjukdom inte uttrycka någon egen vilja. Maken motsatte sig ansökan. Tingsrätten biföll ansökan och hovrätten fastställde tingsrättens dom.

I det andra målet var omständigheterna likartade men där hade ansökan om äktenskapsskillnad gjorts av en god man.

Högsta domstolens slutsats är att förvaltare och gode män endast under vissa förutsättningar är behöriga att ansöka om äktenskapsskillnad för makens räkning när han eller hon inte själv kan uttrycka sin mening. Så är fallet t.ex. när maken har tagit initiativ till ett sådant förfarande, eller på annat liknande sätt visat sin vilja att skiljas, innan han eller hon förlorade möjligheten att ge uttryck för sin mening. Förvaltare och gode män kan undantagsvis vara behöriga också i andra situationer, när den andra maken använder de äktenskapsrättsliga reglerna till skada för den make som har förvaltare eller god man.

I målen anses det inte klarlagt att omständigheterna har varit sådana att förvaltaren eller den gode mannen har varit behörig att ansöka om äktenskapsskillnad.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om mervärdesskatt

Fråga om en beskattningsbar person som tillhandahåller tjänster utan ersättning inom ramen för ett projekt som finansierats med bidrag, har rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till inköp av varor och tjänster som har använts för den beskattningsbara personens tillhandahållanden i projektet. (Mål nr 3795-3796-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 6162-6163-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Fängelse för oaktsam våldtäkt

Den tilltalade dömdes för oaktsam våldtäkt. Han hade i samband med ett frivilligt sexuellt umgänge genomfört ett analt samlag med målsäganden, trots att hon inte deltog frivilligt i den delen av händelseförloppet. Högsta domstolen konstaterar att straffvärdet för brottet motsvarar fängelse i åtta månader.

Högsta domstolen fann att oaktsam våldtäkt är ett brott av sådan art att det finns en presumtion för att döma till fängelse. Som skäl för det ställningstagandet lyfter domstolen fram att oaktsam våldtäkt är en typ av brottslighet där behovet av normbildning framträder särskilt tydligt samt att brottet innefattar en påtaglig kränkning av målsägandens personliga integritet.

En påföljd med samhällstjänst ansågs inte vara tillräckligt ingripande. Med hänsyn till att den tilltalade inte hade fyllt 21 år vid tidpunkten för brottet bestämdes påföljden till skyddstillsyn och en månads fängelse.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen