Etikettarkiv: Högsta förvaltningsdomstolen pressmeddelanden

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Handelsbolag och kommanditbolag är juridiska personer men inte skattesubjekt vid inkomstbeskattningen. Huvudregeln är att resultatet ska beskattas hos dem som är delägare i bolaget vid räkenskapsårets utgång. Av ett rättsfall från 2018 framgår att det krävs starka skäl för att frångå denna regel.

Ett aktiebolag avser att förvärva andelarna i ett fastighetsförvaltande kommanditbolag som äger tre fastigheter. Tanken är att kommanditbolaget ska överlåta en av fastigheterna innan aktiebolaget förvärvar andelarna. I en ansökan om förhandsbesked ställde aktiebolaget frågan om bolaget kommer att beskattas för kommanditbolagets resultat för det räkenskapsår under vilket förvärvet av andelarna sker.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att till skillnad från vad som var fallet i rättsfallet ska kommanditbolaget fortsätta att bedriva samma verksamhet men med två i stället för tre fastigheter. Syftet med förvärvet av andelarna är också att driva den kvarvarande delen av verksamheten vidare. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen hade det inte framkommit att en fördelning av resultatet med tillämpning av huvudregeln innebar en obehörig inkomstöverföring eller att den framstod som väsentligen eller uteslutande betingad av skatteskäl. Skäl att frångå huvudregeln hade därmed inte framkommit.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om sjukpenning

Under en pågående sjukperiod där sjukpenning betalades ut bytte arbetstagaren anställning. Fråga uppkom då om byte av anställning under en pågående sjukperiod innebär att sjukpenning inte ska lämnas för de 14 första dagarna av den nya anställningstiden på den grunden att arbetsgivaren ska svara för sjuklön under den tiden. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att sjuklöneperioden enligt lagen om sjuklön omfattar de 14 första dagarna i en sjukperiod samt att sjuklöneperioden bryts om anställningen upphör. Sjukperioden pågår däremot så länge som sjukdomen sätter ned arbetsförmågan. Arbetsgivarens skyldighet att betala sjuklön gäller därför endast under de 14 första dagarna av varje sjukperiod. Det finns inget stöd för att ett byte av anställning innebär att arbetsgivaren ska betala sjuklön för andra dagar än de 14 första dagarna i sjukperioden. Detta gäller oavsett om den nya anställningen ingås hos samma eller en ny arbetsgivare. Sjukpenning ska därför betalas ut även för de 14 första dagarna i den nya anställningen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om överprövning av avtals giltighet; fråga om omprövning av interimistiskt beslut

I mål om överprövning av avtals giltighet får rätten besluta att ett avtal inte får fullgöras innan något annat har bestämts. Rätten ska avstå från att fatta ett sådant beslut, om den skada eller olägenhet som beslutet skulle kunna medföra är större än den skada som skulle kunna drabba leverantören. Vid bedömningen ska rätten ta hänsyn till användarnas intressen, allmänintresset och övriga berörda intressen.

Målet gäller fyra ramavtal med sex leverantörer inom varje avtalsområde. Kammarrätten har förklarat avtalen med en av leverantörerna ogiltiga. Den aktuella leverantören och den upphandlande myndigheten har överklagat kammarrättens dom. Efter yrkande från den leverantör som ansökt om överprövning har Högsta förvaltningsdomstolen förordnat om att två av avtalen inte får fullgöras innan något annat har bestämts.

Högsta förvaltningsdomstolen har därefter meddelat prövningstillstånd i målet och beslutat att inhämta förhandsavgörande från EU-domstolen. Den leverantör vars avtal har ogiltigförklarats har yrkat att Högsta förvaltningsdomstolen ska upphäva det interimistiska beslutet.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att det inte framstod som mer sannolikt att kammarrättens avgörande kommer att stå sig vid den slutliga prövningen än att det kommer att ändras. Inget av alternativen utmärks alltså av en hög grad av sannolikhet. Högsta förvaltningsdomstolen fann även vid en intresseavvägning att det saknades anledning att frångå kravet på att det ska föreligga en hög grad av sannolikhet för att kammarrättens avgörande ska stå sig för att Högsta förvaltningsdomstolen ska låta beslutet om omedelbar verkställighet stå fast. Det interimistiska beslutet upphävdes därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om byte av efternamn

En person kan få byta sitt efternamn till ett nybildat efternamn under vissa förutsättningar, bl.a. att det nybildade efternamnet inte kan förväxlas med ett annat efternamn. En person fick avslag på en ansökan om att få förvärva det nybildade efternamnet Magård eftersom namnet ansågs förväxlingsbart med Magaard, då ordet –gaard finns i det danska och norska språkbruket med å-uttal och detta är bekant i Sverige.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen är det den språkliga likheten beträffande uttal och stavning som ska stå i centrum vid bedömningen av förväxlingsrisken och för att en sådan risk inte ska finnas måste det vara en tydlig skillnad vid en hastig jämförelse mellan namnen och vid vardagligt tal. Trots att det finns en språklig likhet kan ett namnbyte godkännas om det inte föreligger en konkret förväxlingsrisk, t.ex. när det finns sådana skillnader i efternamnens stavning att namnen uppfattas som olika namn rent visuellt.

Ett namn kan uttalas på ett visst sätt till följd av äldre eller utländska stavningsnormer. Förväxlingsrisken måste då bedömas utifrån hur spridd vetskapen är om dessa normer i befolkningen i stort. Detta torde vara något som det många gånger kan vara vanskligt att uttala sig om. Försiktighet måste därför iakttas vid prövningen av om en sådan stavningsnorm är en allmänt omfattad kunskap i befolkningen.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolens är det inte en allmänt omfattad kunskap i befolkningen att –gaard ska uttalas med ett å-ljud. Trots detta finns en språklig likhet mellan namnen. Vid prövningen av den konkreta förväxlingsrisken beaktade domstolen att bokstaven å, i likhet med bokstäverna ä och ö, är tydligt markerad rent visuellt med sitt diakritiska tecken, dvs. ringen över ”å”. Med hänsyn till detta och de stavningsmässiga skillnader som finns i övrigt ansågs efternamnen skilja sig åt tillräckligt mycket visuellt för att en förväxlingsrisk inte kunde anses föreligga. Namnbytet godkändes.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Ett avslag på en begäran att avgiftsfritt få kopior av allmänna handlingar får överklagas

Tryckfrihetsförordningen ger var och en rätt att med vissa begränsningar ta del av allmänna handlingar. Den som begär det har rätt att få kopior av handlingarna mot en avgift som bestäms enligt avgiftsförordningen.

En sökande som får avslag på en begäran om att få ta del av en handling har rätt att överklaga beslutet. Detsamma gäller om rätten att ta del av en handling förenas med förbehåll som inskränker rätten att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den.

I Högsta domstolens beslut aktualiserades omfattningen av rätten att överklaga.

Ett avslag på en begäran att kostnadsfritt få kopior av allmänna handlingar anses vara ett beslut som kan överklagas och alltså leda till en prövning i sak. Avslag som tar sikte på formerna för utlämnande eller betalning och där resultatet av beslutet är att sökanden ändå kan få del av handlingarna kan däremot enligt praxis inte överklagas utan ska avvisas.

I det aktuella fallet hade sökanden begärt att kostnadsfritt få del av handlingar i ett mål vid Göta hovrätt som hade avslutats där. Hovrätten avslog begäran, eftersom sökanden inte hade rätt att få kopior av handlingarna utan att betala den avgift som gällde enligt avgiftsförordningen.

Högsta domstolen ansåg att beslutet kunde överklagas. När det gäller sakfrågan delade Högsta domstolen hovrättens uppfattning och avslog därför överklagandet.

Vid sidan av tryckfrihetsförordningens bestämmelser gäller en rätt för den som är part i ett mål eller ärende som pågår vid domstol att ta del av handlingar i målet eller ärendet (partsinsyn). Högsta domstolen konstaterade att det var riktigt av hovrätten att behandla sökandens begäran som en fråga om rätt att få del av allmänna handlingar och inte som en fråga om partsinsyn.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om inkomstskatt m.m.

Fråga om det vid tillämpning av den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda skäl att anse att en andel är kvalificerad (Mål nr 6276–6278-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 521–523-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 6276–6278-19

Fråga om det vid tillämpning av den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda skäl att anse att en andel är kvalificerad (Mål nr 6276–6278-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 521–523-19) 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 6607-19

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 6607-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 216-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 1342-20

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 1342-20, Kammarrätten i Stockholms mål nr 8417-18) 

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta domstolen bestämmer straff för förberedelse till mord

Den tilltalade dömdes i både tingsrätten och hovrätten för grovt vapenbrott, grovt häleri och förberedelse till mord. Brotten bestod i att han under en pågående konflikt med målsäganden, hade tagit befattning med en telefon och s.k. GPS-puckar – som använts för att lokalisera målsäganden – samt en stulen och falskskyltad bil (grovt häleri), liksom kulsprutepistol och ammunition (grovt vapenbrott), allt i syfte att beröva målsäganden livet (förberedelse till mord).

Högsta domstolen konstaterar att det har rört sig om en förhållandevis avancerad brottsplan med bl.a. användning av viss teknisk utrustning och att den tilltalade haft en bestämd avsikt att ta livet av målsäganden. I förberedelsen har dessutom ingått befattning med ett vapen av särskilt farlig beskaffenhet. Högsta domstolen beaktar också som en försvårande omständighet att brottet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk i vilket den tilltalade har haft en ledande position. Enligt Högsta domstolen är straffvärdet för förberedelsen i detta fall fem år och sex månader.

Högsta domstolen bedömer att det sammanlagda straffvärdet för förberedelse till mord och de övriga brott som den tilltalade dömts för (grovt vapenbrott och grovt häleri samt grov utpressning enligt en tidigare dom) motsvarar fängelse i sju år. Med hänsyn framför allt till att den tilltalade redan har dömts till ett fängelsestraff för den grova utpressningen – vilket hovrätten inte på föreskrivet sätt hade beaktat – bestäms påföljden dock i detta mål till fängelse i fyra år och två månader.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om mervärdesskatt m.m.

Den som förvärvar varor eller tjänster som används för skattepliktig omsättning har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven. Rätt till avdrag kan finnas även för ingående skatt som avser kostnader för att avveckla en skattepliktig verksamhet.

Ett bolag som var frivilligt skattskyldigt för uthyrning av en fastighet med kontorslokaler, ingick ett nytt hyresavtal med en hyresgäst som inte skulle bedriva skattepliktig verksamhet i lokalerna. Den nya hyresgästen flyttade in efter renovering och ombyggnad av fastigheten. Bolaget yrkade avdrag för ingående mervärdesskatt avseende kostnaderna för reparation och underhåll. Bolaget framhöll att åtgärderna var föranledda av det slitage som fastigheten hade varit utsatt för under den långa tid den användes för skattepliktig uthyrning och hänvisade till EU-domstolens avgörande Fini H (C-32/03, EU:C:2005:128).

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att bolagets situation inte kan likställas med den som behandlades i Fini H. I det avgörandet hade den beskattningsbara personen upphört helt med att bedriva någon form av verksamhet och hade inte några utgående transaktioner. I Högsta förvaltningsdomstolens mål fortsatte emellertid uthyrningen av fastigheten efter förvärven. Efter förvärven var dock uthyrningen undantagen från skatteplikt. I denna situation kan kostnaderna för åtgärderna inte anses ha ett direkt och omedelbart samband med den tidigare skattepliktiga uthyrningen. Även om kostnader för beräknat underhåll har beaktats vid hyressättningen avseende den skattepliktiga verksamheten har några förvärv som kommit till användning i den verksamheten inte gjorts. Bolaget har därmed inte rätt till avdrag. Överklagandet avslogs därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

En bank hade ett förlagslån på nominellt 45 miljoner kronor med förfallodag i april 2019. Förlagslånet var efterställt bankens övriga skulder. Banken gjorde avdrag för ränta med närmare tre miljoner kronor i deklarationen för beskattningsåret 2017.

Huvudregeln är att ett företags ränteutgifter ska dras av som kostnad vid inkomstbeskattningen. En bank får dock inte dra av ränteutgifter på efterställda skulder som får ingå i bankens kapitalbas. Den del av ett efterställt lån som får räknas in i kapitalbasen minskar successivt under de sista fem åren av lånets löptid.

Skatteverket beslöt att inte medge avdrag för räntan eftersom förlagslånet till sin karaktär var en sådan skuld som fick ingå i bankens kapitalbas. Allmänna ombudet ansökte om förhandsbesked och frågade om bankens ränteutgift för förlagslånet under beskattningsåret 2017 var avdragsgill helt eller delvis och, om ränteutgiften var delvis avdragsgill, med vilket belopp avdrag skulle medges. Skatterätts­nämnden fann att ränteutgiften var avdragsgill till den del lånet inte fick räknas in i kapitalbasen och att avdrag skulle medges med 65 procent av utgiften.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar i domen att avdragsförbudet i 24 kap. 9 § inkomstskattelagen bara gäller ränteutgifter på efterställda skulder som får ingå i kapitalbasen. Så länge den återstående löptiden på en sådan skuld är mer än fem år omfattas därmed ränteutgiften i sin helhet av avdragsförbudet oavsett om skulden faktiskt ingår i kapitalbasen. Under de sista fem åren av skuldens löptid minskar den del som får ingå i kapitalbasen successivt. Räntan på den del av skulden som får ingå i kapitalbasen omfattas alltjämt av avdragsförbudet medan räntan på resterande del faller utanför. Banken har således rätt till avdrag för ränta på den del av förlagslånet som inte får ingå i kapitalbasen och det har inte kommit fram något som ger anledning att frångå Skatterättsnämndens beräkning av den avdragsgilla räntan.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Begäran om förhandsavgörande från EU-domstolen i mål om överprövning av avtals giltighet

Målet gäller fyra ramavtal som har överlåtits till en ny leverantör efter det att den ursprungliga leverantören har försatts i konkurs. Genom begäran om förhandsavgörande önskar Högsta förvaltningsdomstolen få klarhet i om den nya leverantören kan anses ha inträtt i den ursprungliga leverantörens ställe under sådana förhållanden att något nytt upphandlingsförfarande inte behöver genomföras.

Högsta förvaltningsdomstolen har ställt följande fråga till EU-domstolen:

Innebär den omständigheten att en ny leverantör övertagit den ursprungliga leverantörens rättigheter och skyldigheter enligt ett ramavtal, efter det att den ursprungliga leverantören försatts i konkurs och konkursboet överlåtit avtalet, att den nya leverantören ska anses ha inträtt i den ursprungliga leverantörens ställe under sådana förhållanden som avses i artikel 72.1 d) ii) i upphandlingsdirektivet?

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om bevissäkring

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller tillämpningen av reglerna om bevissäkring avseende handlingar som är lagrade i en molntjänst (Mål nt 655-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 3089-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Mål: 655-20

Den fråga i målet som har lett till att Högsta förvaltningsdomstolen meddelat prövningstillstånd gäller tillämpningen av reglerna om bevissäkring avseende handlingar som är lagrade i en molntjänst (Mål nt 655-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 3089-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om bistånd enligt socialtjänstlagen

En förälder hade ansökt om ekonomiskt bistånd till bl.a. boendekostnad. Kommunen beviljade föräldern bistånd men inte till den delen av boendekostnaden som ansågs hänförlig till den vuxna dotter som bodde kvar i föräldrahemmet och som föräldern inte längre hade underhållsskyldighet för. Förvaltningsrätten och kammarrätten gjorde bedömningen att föräldern hade rätt till bistånd till hela boendekostnaden. Högsta förvaltningsdomstolen ansåg att utgångspunkten är att ett vuxet barn ska stå för sin del av hushållets gemensamma kostnader. Om det vuxna barnet inte har förmåga att bidra med egna medel kan även han eller hon ansöka om ekonomiskt bistånd. Det bedömdes inte ha framkommit skäl att frångå denna princip i detta fall.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen