Etikettarkiv: Huvudregel

Transportansvarets exklusivitet – positiv respektive negativ argumentation vid ansvarskonkurrens

En HD-dom från i somras behandlar problemet med ansvarskonkurrens mellan allmänna skadeståndsregler och specialreglering. I professor Håkan Anderssons analys betonas det vanskligt i att uppställa en huvudregel - eftersom undantagen ofta tar över. Istället ges en enkel ram för argumentationen genom att identifiera de "positiva" argumenten för specialregleringens tillämpning (det vill säga inkluderande exklusivitetsverkan) samt de "negativa" argumenten för uteslutning av de allmänna reglerna (det vill säga exkluderande exklusivitetsverkan).

Rättsområde: Skadeståndsrätt, Transporträtt civilrätt

RÅ 2009 ref. 28

Fråga om den skattemässiga behandlingen av en goodwillpost som redovisas av det köpande företaget efter en verksamhetsavyttring. Förhandsbesked angående inkomstskatt. Fortsätt läsa RÅ 2009 ref. 28

Sambors gemensamma bostad

Regleringar om sambors gemensamma bostad Sambolagen reglerar sambors gemensamma hem, alltså den permanentbostad som man bor i. Det finns flera regleringar som man bör vara medveten om.

Om man som sambos separerar skall den gemensamma bostaden ingå i bodelningen om den är anförskaffad för gemensamt bruk. Har man flyttat in i sin sambos redan befintliga bostad har man som huvudregel ingen rätt att kräva bodelning av denna.

Den andra delen av regleringen av sambors gemensamma hem är det skydd för befintligt bostad som sambos har genom reglerna kring överlåtelse. Om en bostad är permanentbostad för båda samborna har den ena sambon, även om denne är ensam ägare, ej rätt att utan den andra sambons samtycke sälja, ge bort eller hyra ut den gemensamma bostaden. För att skydda sig mot att så sker kan samborna begära att det hos inskrivningsmyndigheten noteras att bostaden är gemensam bostad för dem båda. En sådan inskrivning skyddar sambon och skall kontrolleras av den som till exempel vill köpa en fastighet.

Ytterligare en regel finns gällande sambors gemensamma bostad. Även om bostaden ej skall ingå i en bodelning, alltså inte är anförskaffad för gemensamt bruk, kan den andra sambon ha rätt att ta över bostaden. Det görs en behovsprövning och man tittar på vem som har störst behov av bostaden. I många fall handlar det om hur barnens fortsatta boende är reglerat. Finns det ej barn i förhållandet krävs synnerliga skäl för att en sambo ska få ta över en bostad som ej skall ingå i bodelningen.

Barn som misstänks för brott

Fingeravtryck är en typ av tvångsmedel som kan användas Den 10 december 2008 överlämnade utredaren Nils Rekke betänkandet Barn som misstänks för brott (SOU 2008:111) till justitieminister Beatrice Ask.

Dagens lagstiftning säger att en utredning rörande brott där det misstänks att ett barn under 15 år har begått brottet kan genomföras om utredningen förväntas ha betydelse för socialtjänstens insatser för den unge. Barnbrottsutredningen menar att detta även i fortsättningen bör vara det primära syftet men att det kan finnas anledning att låta fler brott begångna av barn under 15 år bli föremål för utredning. Anledningen till detta menar utredaren bland annat är att man har större möjligheter att sätta in rätt åtgärder för dessa barn om problemen uppmärksammas tidigt.

I betänkandet föreslås att brottsutredning skall vara en huvudregel om ett barn misstänks ha begått ett brott som har ett minimistraff om ett års fängelse. Man vill samtidigt stärka den unges rättssäkerhet genom att utvidga möjligheterna att förordna ett juridiskt biträde. Vidare har man i utredningen tagit upp frågan om att socialtjänsten skall kunna ha medarbetare regelbundet stationerade hos polisen för att i större utsträckning kunna medverka vid förhör. Genom en sådan stationering skulle man även kunna få positiva effekter på andra plan, som till exempel att kännedomen om barn- och ungdomsbrottslighet ökar.

Utredningen har vidare tagit upp frågan om tvångsmedel i form av kroppsbesiktning, till exempel DNA-test. Det föreslås att denna typ av tvångsmedel skall kunna användas om den unge misstänks för ett brott för vilket är föreskrivet ett minimistraff om ett års fängelse. Drogtest skall kunna tas om den unge misstänks olovligen ha brukat narkotika, dock skall man endast få genomföra dessa test om det anses av synnerlig vikt för socialtjänstens bedömning av nödvändiga insatser.

På regeringskansliets sida för pressmeddelanden kan du finna ytterligare information om betänkandet.