Fråga om vilka krav som gäller för att en kreditnota ska anses utfärdad enligt 11 kap. 10 § mervärdesskattelagen (1994:200) (Mål nr 459-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 764-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Fråga om det finns förutsättningar att meddela föreläggande enligt djurskyddslagen då bristerna vid tidpunkten för föreläggandet är åtgärdade. (Mål nr 1511-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 3419-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Vid en huvudförhandling i Göta hovrätt närvarade ett målsägandebiträde via videolänk från Åklagarkammaren i Örebro. Målsägandebiträdet yrkade ersättning för 30 minuters tidsspillan för promenad till och från åklagarkammaren. Hovrätten avslog yrkandet med hänvisning till ett tidigare hovrättsfall där ett målsägandebiträde i en liknande situation inte fick ersättning. I det fallet gjordes bedömningen att kostnaderna för staten skulle ha blivit lägre om målsägandebiträdet i stället hade tagit taxi.

Högsta domstolen konstaterar att ett målsägandebiträde är skyldigt att i möjligaste mån välja det transportsätt som sammanlagt ger upphov till lägst kostnader för staten. Enligt Högsta domstolen bör utgångspunkten vara att den domstol som ska pröva ersättningen godtar målsägandebiträdets bedömning av lämpligt transportsätt. Domstolen bör ifrågasätta valet bara om det finns oklarheter kring det valda sättet att transportera sig eller om detta tydligt framstår som mer kostsamt för staten än andra jämförbara alternativ.

I det aktuella fallet anser Högsta domstolen inte att det finns anledning att ifrågasätta målsägandebiträdets val att promenera till och från förhandlingen. Högsta domstolen ändrar därför hovrättens beslut och tillerkänner målsägandebiträdet begärd ersättning för tidsspillan.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Inom skolväsendet måste en huvudman, dvs. den som har ansvaret för verksamheten, systematiskt och kontinuerligt planera, följa upp och utveckla den utbildning som bedrivs (systematiskt kvalitetsarbete) samt dokumentera detta arbete. Om det vid uppföljning kommer fram att det finns brister i verksamheten är huvudmannen skyldig att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de nationella mål som finns för den aktuella utbildningen uppnås.

I det aktuella målet hade Statens skolinspektion förelagt ett bolag vid vite att inom viss angiven tid åtgärda vissa brister i det systematiska kvalitetsarbetet inom de skol- och fritidsverksamheter som bolaget var huvudman för. Skolinspektionen ansökte senare hos förvaltningsrätten om att vitet skulle dömas ut eftersom inspektionen ansåg att bolaget inte hade åtgärdat samtliga påtalade brister. Förvaltningsrätten avslog ansökan med motiveringen att det inte i föreläggandet tillräckligt precist angavs vilka åtgärder som bolaget förväntades att vidta. Av samma skäl avslog kammarrätten Skolinspektionens överklagade dit.

Enligt Högsta förvaltningsdomstolen ställs långtgående krav på att det av ett föreläggande ska framgå vad som krävs för att det förelagda vitet inte ska dömas ut. I vilken utsträckning det är möjligt för en myndighet att formulera sådana konkreta åtgärder beror på hur den aktuella författningsregleringen är utformad. Är lagstiftningen allmänt hållen och närmare föreskrifter saknas, begränsas myndighetens möjligheter att använda vitesförelägganden för att komma till rätta med konstaterade brister. Högsta förvaltningsdomstolen bedömde att det i målet aktuella föreläggandet endast innebar att bolaget ålades att uppfylla de krav som ställs i skollagen avseende det systematiska kvalitetsarbetet. Regleringen i skollagen är emellertid inte utformad på ett sådant sätt att ett föreläggande som i princip endast återger lagbestämmelserna kan anses tillgodose kravet på tydlighet. Det angavs därför inte tillräckligt preciserat vilka åtgärder som bolaget skulle vidta och därmed saknades förutsättningar för att döma ut det förelagda vitet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Högsta förvaltningsdomstolen undanröjde Skatterättsnämndens förhandsbesked och avvisade ansökningen. Enligt domstolen kunde det inte anses vara av vikt för sökanden att förhandsbesked lämnades och frågan var inte heller av det slaget att den av prejudikatskäl borde besvaras genom ett förhandsbesked.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

I målet prövade Högsta förvaltningsdomstolen om en allmän handling, som Kriminalvården skickat in till Kammarrätten för sekretessprövning i ett annat mål, kan lämnas ut enligt begäran. Den aktuella handlingen var en HR-bedömning med beslutsförslag i ett ärende om uppsägning på grund av personliga skäl enligt 7 § lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Enligt 39 kap. 2 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) gäller sekretess i personaladministrativ verksamhet för dels uppgift om en enskilds hälsotillstånd, dels sådan uppgift om en enskilds personliga förhållanden som hänför sig till ärende om omplacering eller pensionering av en anställd, om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider men om uppgiften röjs. Av andra stycket samma paragraf framgår emellertid att sekretessen inte gäller i ärenden om anställning eller disciplinansvar.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att ärenden om uppsägning inte är att jämställa med ärenden om anställning eller disciplinansvar. Ärenden om uppsägning omfattas därför inte av undantaget från sekretess enligt 39 kap. 2 § andra stycket offentlighets- och sekretesslagen.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Omsättning av en tjänst är som huvudregel mervärdesskattepliktig. Omsättning av bank- och finansieringstjänster undantas emellertid från skatteplikt till mervärdesskatt.

Ett bolag sammanför via en digital plattform kreditgivare som önskar att låna ut medel med kredittagare som önskar att låna. I en ansökan om förhandsbesked ställdes frågor huruvida de olika avgifter som bolaget erhåller från parterna till kreditavtalet avser skattepliktiga eller från skatteplikt undantagna tillhandahållanden.

I bolagets tillhandahållande till kreditgivaren ingår, förutom själva låneförmedlingen, ytterligare deltjänster såsom bl.a. hantering av betalningar, vidtagande av indrivningsåtgärder m.m. Även i förhållande till kredittagaren ingår flera deltjänster i tillhandahållandet utöver låneförmedlingen, bl.a. val av aviseringsmetoder.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att tillhandahållandet i förhållande till såväl kreditgivaren som kredittagaren utgör ett enda sammansatt tillhandahållande där låneförmedlingen är den huvudsakliga delen och övriga delar är underordnade denna. De respektive tillhandahållandena ansågs därför utgöra från skatteplikt undantagna bank- och finansieringstjänster.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

I målet har en tingsrätt beslutat att ett barn, som vistas lika mycket hos bägge sina vårdnadshavare, ska ha sitt stadigvarande boende hos sin pappa i stället för som tidigare hos sin mamma. Fråga uppkom därmed vilken betydelse domen från tingsrätten skulle få vid bedömningen av var barnet ska vara folkbokfört. Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det saknas vägledande avgöranden från domstolen beträffande denna fråga. Eftersom det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen att frågan prövas av högre rätt beviljade Högsta förvaltningsdomstolen prövningstillstånd i kammarrätten.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen