Prövningstillstånd meddelat i mål om mervärdesskatt m.m.

Fråga om rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärv av flyttbara moduler som hyrs ut för bostadsändamål. (Mål nr 3988-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 1886-19).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om psykiatrisk tvångsvård

Chefsöverläkaren måste ansöka hos förvaltningsrätten om medgivande till att en patient ges öppen psykiatrisk tvångsvård. Till en sådan ansökan ska det fogas en samordnad vårdplan. En sådan vårdplan ska upprättas av chefsöverläkaren om denne bedömer att patienten har behov av insatser och planen ska bl.a. innehålla uppgifter om det bedömda behovet av insatser från regionens hälso- och sjukvård och kommunens socialtjänst samt uppgifter om beslut om insatser.

I det aktuella målet hade någon samordnad vårdplan inte getts in. Patienten ansågs inte vara i behov av insatser från andra aktörer än regionens hälso- och sjukvård och patienten hade motsatt sig kommunala insatser.

Högsta förvaltningsdomstolen har i avgörandet klargjort att chefsöverläkaren alltid måste bifoga en samordnad vårdplan till en ansökan om öppen psykiatrisk tvångsvård och att vårdplanen ska dokumenteras särskilt. Om det är fråga om fortsatt öppen psykiatrisk tvångsvård måste dessutom en uppföljning av den samordnade vårdplanen ges in till förvaltningsrätten.

Domstolen har vidare tydliggjort att om chefsöverläkaren inte ger in dessa handlingar ska förvaltningsrätten förelägga chefsöverläkaren att avhjälpa bristen. Chefsöverläkaren ska då informeras om att ansökan kommer att avvisas om föreläggandet inte följs.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Beslut i mål om förhandsbesked om inkomstskatt

Avyttring av ett markområde som ingår i en tomtrörelse ska beskattas i inkomstslaget näringsverksamhet. Om en tillgång övergår från att ha varit en tillgång som ska beskattas i inkomstslaget kapital till att bli en tillgång som ska beskattas i näringsverksamhet ska i regel en bestämmelse om avskattning tillämpas. Bestämmelsen innebär att tillgången anses ha avyttrats till marknadsvärdet och beskattning sker i inkomstslaget kapital, samtidigt som tillgången anses ha anskaffats för detta värde i näringsverksamheten.

En person bedrev enkel tomtrörelse, som uppkommit genom avyttring av byggnadstomter inom ett visst tomtområde på hans fastighet. Genom en ansökan om förhandsbesked ville han få klarhet i om ytterligare markområden på hans fastighet skulle anses ingå i den enkla tomtrörelsen och vid vilken tidpunkt avskattning av dessa tomtområden i så fall skulle ske.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att de ställda frågorna tog sikte på den skatterättsliga bedömningen av fastighetsägarens pågående verksamhet och att det inte hade gjorts gällande att han stod inför något handlingsalternativ som kunde påverkas av svaret på frågorna. Det ansågs därmed inte vara av vikt för honom att förhandsbesked lämnades.

Det hade inte heller kommit fram att frågeställningen av prejudikats skäl var av det slaget att den borde besvaras genom ett förhandsbesked.

Förhandsbeskedet undanröjas och ansökningen avvisades.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om ersättning för arbetsresor

Regleringen om möjligheten till ersättning för arbetsresor i stället för sjukpenning finns i 27 kap. 5 § socialförsäkringsbalken.

I målet gjorde Allmänna ombudet för socialförsäkringen gällande att regleringen förutsatte att det finns en rätt till sjukpenning, dvs. att arbetsförmågan ska vara nedsatt med minst en fjärdedel. Enligt allmänna ombudet måste det därför finnas en nedsättning av arbetsförmågan i själva arbetet för att rätt till ersättning för arbetsresor ska föreligga.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att syftet med bestämmelserna om ersättning för merutgifter för resor till och från arbetet är att en försäkrad som trots sjukdom kan återgå i arbete inte ska behöva avstå från det på grund av att sjukdomen gör att han eller hon inte kan ta sig till arbetet på vanligt sätt.

Domstolen uttalade att det bara är den som annars skulle ha fått sjukpenning som kan få ersättning för merutgifter för arbetsresor. Först tas ställning till om den försäkrade har rätt till sjukpenning och därefter prövas om den försäkrade ska få ersättning för merutgifter för arbetsresor i stället för sjukpenningen. Prövningen av rätten till ersättning för arbetsresor ska göras med utgångspunkt i de regler som gäller för rätten till sjukpenning. Det betyder att sådan ersättning bara kan lämnas om den försäkrades arbetsförmåga är nedsatt med minst en fjärdedel.

Domstolen konstaterade att begreppet arbetsförmåga normalt innefattar arbetsuppgifter som den försäkrade utför under sin arbetstid. Det finns dock inte något som hindrar att även beakta förmågan att ta sig till och från arbetet vid bedömningen av en försäkrads arbetsförmåga. Att det är så bestämmelserna är avsedda att tillämpas konstaterades framgå av förarbetena. Det var alltså inte – som allmänna ombudet menade – en förutsättning för att den försäkrade ska kunna beviljas ersättning för arbetsresor att arbetsförmågan är nedsatt med minst en fjärdedel i förhållande till arbetsuppgifterna som sådana. Även förmågan att ta sig till och från arbetsplatsen ska beaktas vid bedömningen av arbetsförmågan.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om rätt att ta del av allmän handling

Var och en har rätt att hos myndigheter ta del av allmänna handlingar förutsatt att uppgifterna i dem inte omfattas av sekretess. Ett beslut av en myndighet att inte lämna ut en handling får normalt överklagas till kammarrätt. I vissa fall är dock en annan instansordning föreskriven, bl.a. får sådana beslut som meddelats av en myndighet under riksdagen överklagas direkt till Högsta förvaltningsdomstolen.

En myndighet är vidare skyldig att på begäran av en enskild lämna uppgifter ur allmänna handlingar som förvaras hos myndigheten, om inte uppgifterna är sekretessbelagda eller det skulle hindra arbetets behöriga gång. Ett beslut om avslag på en sådan begäran får emellertid inte överklagas.

Målet gällde en begäran om att hos Riksdagsförvaltningen, som är en myndighet under riksdagen, få namn och personnummer på alla säkerhetsvakter som tjänstgjorde utanför Riksdagshuset under en viss angiven tid.

Riksdagsförvaltningen, som prövade frågan enligt bestämmelserna om rätt att få ta del av uppgifter ur allmänna handlingar, avslog begäran. Som skäl angavs att det inte fanns någon allmän handling som innehöll de efterfrågade uppgifterna. I beslutet angavs att det inte fick överklagas.

När Riksdagsförvaltningens beslut ändå överklagades överlämnades överklagandet till Förvaltningsrätten i Stockholm för prövning av om beslutet fick överklagas. Förvaltningsrätten beslutade att lämna över handlingarna i målet till Kammarrätten i Stockholm. Kammarrätten fann att begäran fick anses avse en begäran om rätt att få ta del av allmän handling och avslog överklagandet.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade att det är den domstol som är behörig att pröva rätten att ta del av allmänna handlingar som ska avgöra om en myndighets avslagsbeslut får överklagas eller inte. Ett beslut av Riksdagsförvaltningen att avslå en enskilds begäran om att få ta del av en handling får överklagas till Högsta förvaltnings­domstolen. Det var således Högsta förvaltningsdomstolen som skulle avgöra om Riksdagsförvaltningens beslut fick överklagas eller inte. Högsta förvaltnings­domstolen undanröjde därför kammarrättens dom och förvaltningsrättens beslut att lämna över handlingarna i målet till kammarrätten.

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterade därefter att begäran hos Riksdagsförvaltningen var allmänt hållen och därmed fick anses innefatta en begäran om att få ta del av allmän handling. Riksdags­förvaltningens beslut fick således överklagas.

Högsta förvaltningsdomstolen fann att det saknades anledning att ifrågasätta uppgiften om att Riksdagsförvaltningen inte förvarade någon handling med de efterfrågade uppgifterna. Någon allmän handling kunde därmed inte lämnas ut. Högsta förvaltningsdomstolen avslog därför överklagandet.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

När byggnad på ofri grund blir fastighetstillbehör

En byggnad som hade uppförts på en fastighet av en annan person än fastighetens ägare var att se som lös egendom (byggnad på ofri grund). Byggnaden och fastigheten kom därefter genom arvskifte att samägas av samma personkrets men med olika andelar.

I samband med ett fastighetsbildningsärende uppkom frågan om byggnaden hade blivit fastighetstillbehör i och med att ägarkretsen blivit densamma (ägarkongruens) eller om byggnaden skulle fortsätta att ses som lös egendom därför att ägarnas andelar var olika i byggnad och fastighet (andelsinkongruens). Högsta domstolen klargör att byggnaden ska ses som fastighetstillbehör.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Dom i mål om aktivitetsersättning

Den som på grund av funktionsnedsättning inte har avslutat sin skolgång vid ingången av juli det år då han eller hon fyller 19 år har rätt till hel aktivitetsersättning under den tid som skolgången varar. Detta gäller oavsett om hans eller hennes arbetsförmåga är nedsatt eller inte.

Målet gällde om en försäkrad som studerade på halvtid och hade ett anpassat arbete på halvtid hade rätt till aktivitetsersättning.

För att ha rätt till aktivitetsersättning vid förlängd skolgång krävs att det finns ett samband mellan funktionsnedsättningen och behovet av förlängd skolgång. Enligt Högsta förvaltningsdomstolen krävs det dessutom att den försäkrade fullföljer sin skolgång i den takt som hans eller hennes funktionsnedsättning medger. Den omständigheten att den försäkrade, vid sidan av studierna, även har ett arbete saknar däremot i sig betydelse vid bedömningen av rätten till ersättning, eftersom den försäkrades arbetsförmåga inte ska beaktas vid prövningen. Att en försäkrad som studerar på deltid arbetar vid sidan av studierna kan därför påverka rätten till ersättning endast om arbetet visar att den försäkrade har förmåga att studera i större omfattning än vad han eller hon gör.

I det aktuella målet ansågs den försäkrade inte kunna studera i större omfattning än halvtid och hade därför rätt till aktivitetsersättning.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om rätt att ta del av allmän handling

Fråga om uppgifter i en förvaltningsrätts dom kan hemlighållas med stöd av en annan sekretessbestämmelse än den förvaltningsrätten i domen beslutat ska vara fortsatt tillämplig. (Mål nr 6176-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 2377-20).

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om aktivitetsstöd

Aktivitetsstöd; fråga om det föreligger särskilda skäl för att bevilja ersättning för tid längre tillbaka än månaden före ansökningsmånaden. (Mål nr 6783-20, Kammarrätten i Göteborgs mål nr 3856-20)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Prövningstillstånd meddelat i mål om stöd och service till vissa funktionshindrade

Stöd och service till vissa funktionshindrade; fråga om ett utökat behov av personlig assistans för tid när den enskilde varit hemma från verksamhet på grund av sjukdom, som inte har samband med den enskildes funktionsnedsättning, kan anses falla inom normalt föräldraansvar. (Mål nr 5505-20, Kammarrätten i Sundsvalls mål nr 3039-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Svenska lagar, praxis & regler!