Tillstånd till prövning i Kammarrätt, offentlig upphandling.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Tryckfrihetsförordningen ger var och en rätt att med vissa begränsningar ta del av allmänna handlingar. Den som begär det har rätt att få kopior av handlingarna mot en avgift som bestäms enligt avgiftsförordningen.

En sökande som får avslag på en begäran om att få ta del av en handling har rätt att överklaga beslutet. Detsamma gäller om rätten att ta del av en handling förenas med förbehåll som inskränker rätten att yppa dess innehåll eller annars förfoga över den.

I Högsta domstolens beslut aktualiserades omfattningen av rätten att överklaga.

Ett avslag på en begäran att kostnadsfritt få kopior av allmänna handlingar anses vara ett beslut som kan överklagas och alltså leda till en prövning i sak. Avslag som tar sikte på formerna för utlämnande eller betalning och där resultatet av beslutet är att sökanden ändå kan få del av handlingarna kan däremot enligt praxis inte överklagas utan ska avvisas.

I det aktuella fallet hade sökanden begärt att kostnadsfritt få del av handlingar i ett mål vid Göta hovrätt som hade avslutats där. Hovrätten avslog begäran, eftersom sökanden inte hade rätt att få kopior av handlingarna utan att betala den avgift som gällde enligt avgiftsförordningen.

Högsta domstolen ansåg att beslutet kunde överklagas. När det gäller sakfrågan delade Högsta domstolen hovrättens uppfattning och avslog därför överklagandet.

Vid sidan av tryckfrihetsförordningens bestämmelser gäller en rätt för den som är part i ett mål eller ärende som pågår vid domstol att ta del av handlingar i målet eller ärendet (partsinsyn). Högsta domstolen konstaterade att det var riktigt av hovrätten att behandla sökandens begäran som en fråga om rätt att få del av allmänna handlingar och inte som en fråga om partsinsyn.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Fråga om det vid tillämpning av den s.k. utomståenderegeln i 57 kap. 5 § inkomstskattelagen (1999:1229) finns särskilda skäl att anse att en andel är kvalificerad (Mål nr 6276–6278-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 521–523-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 6607-19, Kammarrätten i Stockholms mål nr 216-19)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Fråga om det finns synnerliga skäl att ändra en stiftelses ändamål (Mål nr 1342-20, Kammarrätten i Stockholms mål nr 8417-18)

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Den tilltalade dömdes i både tingsrätten och hovrätten för grovt vapenbrott, grovt häleri och förberedelse till mord. Brotten bestod i att han under en pågående konflikt med målsäganden, hade tagit befattning med en telefon och s.k. GPS-puckar – som använts för att lokalisera målsäganden – samt en stulen och falskskyltad bil (grovt häleri), liksom kulsprutepistol och ammunition (grovt vapenbrott), allt i syfte att beröva målsäganden livet (förberedelse till mord).

Högsta domstolen konstaterar att det har rört sig om en förhållandevis avancerad brottsplan med bl.a. användning av viss teknisk utrustning och att den tilltalade haft en bestämd avsikt att ta livet av målsäganden. I förberedelsen har dessutom ingått befattning med ett vapen av särskilt farlig beskaffenhet. Högsta domstolen beaktar också som en försvårande omständighet att brottet har begåtts inom ramen för ett kriminellt nätverk i vilket den tilltalade har haft en ledande position. Enligt Högsta domstolen är straffvärdet för förberedelsen i detta fall fem år och sex månader.

Högsta domstolen bedömer att det sammanlagda straffvärdet för förberedelse till mord och de övriga brott som den tilltalade dömts för (grovt vapenbrott och grovt häleri samt grov utpressning enligt en tidigare dom) motsvarar fängelse i sju år. Med hänsyn framför allt till att den tilltalade redan har dömts till ett fängelsestraff för den grova utpressningen – vilket hovrätten inte på föreskrivet sätt hade beaktat – bestäms påföljden dock i detta mål till fängelse i fyra år och två månader.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen

Den som förvärvar varor eller tjänster som används för skattepliktig omsättning har rätt att dra av ingående mervärdesskatt som hänför sig till förvärven. Rätt till avdrag kan finnas även för ingående skatt som avser kostnader för att avveckla en skattepliktig verksamhet.

Ett bolag som var frivilligt skattskyldigt för uthyrning av en fastighet med kontorslokaler, ingick ett nytt hyresavtal med en hyresgäst som inte skulle bedriva skattepliktig verksamhet i lokalerna. Den nya hyresgästen flyttade in efter renovering och ombyggnad av fastigheten. Bolaget yrkade avdrag för ingående mervärdesskatt avseende kostnaderna för reparation och underhåll. Bolaget framhöll att åtgärderna var föranledda av det slitage som fastigheten hade varit utsatt för under den långa tid den användes för skattepliktig uthyrning och hänvisade till EU-domstolens avgörande Fini H (C-32/03, EU:C:2005:128).

Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att bolagets situation inte kan likställas med den som behandlades i Fini H. I det avgörandet hade den beskattningsbara personen upphört helt med att bedriva någon form av verksamhet och hade inte några utgående transaktioner. I Högsta förvaltningsdomstolens mål fortsatte emellertid uthyrningen av fastigheten efter förvärven. Efter förvärven var dock uthyrningen undantagen från skatteplikt. I denna situation kan kostnaderna för åtgärderna inte anses ha ett direkt och omedelbart samband med den tidigare skattepliktiga uthyrningen. Även om kostnader för beräknat underhåll har beaktats vid hyressättningen avseende den skattepliktiga verksamheten har några förvärv som kommit till användning i den verksamheten inte gjorts. Bolaget har därmed inte rätt till avdrag. Överklagandet avslogs därför.

Läs hela hos Högsta förvaltningsdomstolen