Arbetstidslagen

Tillämpningsområde

1 § Denna lag gäller, med de inskränkningar som anges i 2 §, varje
verksamhet där arbetstagare utför arbete för en arbetsgivares
räkning.

Allmänna skyddsbestämmelser av betydelse för förläggningen av
arbetstid finns i 2 kap. 1 § arbetsmiljölagen (1977:1160). Särskilda
bestämmelser om arbetstiden för minderåriga finns i 5 kap. den lagen.
Lag (1996:360).

2 § Lagen gäller inte

1. arbete som utförs under sådana förhållanden att det inte kan
anses vara arbetsgivarens uppgift att vaka över hur arbetet är
ordnat,

2. arbete som utförs av arbetstagare som med hänsyn till
arbetsuppgifter och anställningsvillkor har företagsledande
eller därmed jämförlig ställning eller av arbetstagare som med
hänsyn till sina arbetsuppgifter har förtroendet att själva
disponera sin arbetstid,

3. arbete som utförs i arbetsgivarens hushåll,

4. fartygsarbete,

5. arbete som omfattas av lagen (2005:395) om arbetstid vid
visst vägtransportarbete.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
föreskriva att lagen ska tillämpas i fråga om fartygsarbete som
har undantagits från tilllämpning av bestämmelserna om vilotid
i lagen (1998:958) om vilotid för sjömän.

Bestämmelserna i 10 a §, 13 § första stycket, 13 a § och 14 §
tredje stycket andra meningen gäller inte när lagen (2005:426)
om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget är
tillämplig eller inom offentlig verksamhet som exempelvis
försvaret, polisen och skydds- och beredskapsarbeten för arbete
som är speciellt för sådana verksamheter och som är av sådant
slag att konflikt inte kan undvikas med Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om
arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

I lagen om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget
finns bestämmelser om årsarbetstid och om ledighet på
stationeringsorten för sådan flygpersonal.

Bestämmelserna i 13 § första stycket, 14 § och 15 § tredje
stycket gäller inte när lagen (2008:475) om kör- och vilotid
vid internationell järnvägstrafik är tillämplig.
Lag (2008:476).

3 § Genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en
central arbetstagarorganisation får göras antingen undantag
från lagens tillämpning i dess helhet eller avvikelser från
bestämmelserna i 5 och 6 §§, 7 § andra stycket, 8-10 a §§,
12-14 §§ samt 15 § andra och tredje styckena. Vidare får raster
bytas ut mot måltidsuppehåll genom sådana kollektivavtal.
Avvikelser från 10 a § får dock inte innebära en längre
beräkningsperiod än tolv månader.

Avvikelser från 8 §, 9 § andra och tredje styckena, 10 § och
13 § andra stycket får göras även med stöd av kollektivavtal
som har slutits av en lokal arbetstagarorganisation. Sådana
avvikelser gäller dock under en tid av högst en månad, räknat
från dagen för avtalets ingående.

En arbetsgivare som är bunden av ett sådant kollektivavtal som
avses i första och andra styckena får tillämpa avtalet även på
arbetstagare som inte är medlemmar av den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen men sysselsätts i arbete som avses
med avtalet.

Undantag från lagens tillämpning i dess helhet och avvikelser
från 10 a §, 13 § första stycket, 13 a §, 14 § och 15 § andra
och tredje styckena samt byten av raster mot måltidsuppehåll
enligt denna paragraf får göras endast under förutsättning att
de inte innebär att mindre förmånliga villkor skall tilllämpas
för arbetstagarna än som följer av Europaparlamentets och
rådets direktiv 2003/88/EG. Ett avtal är ogiltigt i den
utsträckning det innebär att mindre förmånliga villkor skall
tillämpas för arbetstagarna än som följer av direktivet.
Lag (2005:165).

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från
denna lag.

Ordinarie arbetstid och jourtid

5 § Den ordinarie arbetstiden får uppgå till högst 40 timmar i
veckan.

När det behövs med hänsyn till arbetets natur eller
arbetsförhållandena i övrigt, får arbetstiden uppgå till 40 timmar i
veckan i genomsnitt för en tid av högst fyra veckor.

Veckan räknas från och med måndag, om inte annan beräkning tillämpas
på arbetsstället.

6 § Om det på grund av verksamhetens natur är nödvändigt att en
arbetstagare står till arbetsgivarens förfogande på arbetsstället för
att vid behov utföra arbete, får jourtid tas ut med högst 48 timmar
per arbetstagare under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under en
kalendermånad. Som jourtid anses inte tid då arbetstagaren utför
arbete för arbetsgivarens räkning.

Övertid

7 § Med övertid förstås sådan arbetstid som överstiger ordinarie
arbetstid enligt 5 § och jourtid enligt 6 §. Om annan ordinarie
arbetstid eller jourtid gäller på grund av kollektivavtal som har
tillkommit i den ordning som anges i 3 § första stycket, eller på
grund av medgivande om avvikelse av Arbetsmiljöverket enligt
19 § 1, skall med övertid i stället förstås sådan arbetstid som vid
heltidsarbete överstiger ordinarie arbetstid och jourtid enligt
avtalet eller medgivandet.

Vid beräkning av övertid skall kompensationsledighet eller annan
ledighet som förläggs till arbetstagarens ordinarie arbetstid eller
jourtid likställas med fullgjord ordinarie arbetstid respektive
jourtid. Lag (2000:766).

8 § När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får övertid tas ut
med högst 48 timmar under en tid av fyra veckor eller 50 timmar under
en kalendermånad, dock med högst 200 timmar under ett kalenderår
(allmän övertid).

9 § Har en natur- eller olyckshändelse eller annan liknande
omständighet som inte har kunnat förutses av arbetsgivaren vållat
avbrott i verksamheten eller medfört överhängande fara för sådant
avbrott eller för skada på liv, hälsa eller egendom, får övertid tas
ut för arbete i den utsträckning som förhållandena kräver
(nödfallsövertid).

Om det för arbetsstället finns en lokal arbetstagarorganisation inom
vars avtalsområde arbetet faller, får nödfallsövertid tas ut endast
under förutsättning att arbetsgivaren snarast underrättar
organisationen om övertidsarbetet.

Nödfallsövertid får inte tas ut under längre tid än två dygn från
arbetets början utan att tillstånd till arbetet har sökts hos
Arbetsmiljöverket. Lag (2000:766).

Mertid vid deltidsanställning

10 § Med mertid förstås sådan arbetstid som vid deltidsanställning
överstiger arbetstagarens ordinarie arbetstid och jourtid enligt
anställningsavtalet. Bestämmelserna om beräkning av övertid i 7 §
andra stycket skall tillämpas även vid beräkning av mertid.

När det finns särskilt behov av ökad arbetstid, får mertid tas ut med
högst 200 timmar under ett kalenderår (allmän mertid). Mertid får
också tas ut med tillämpning av de villkor för nödfallsövertid som
anges i 9 §.

Den sammanlagda arbetstiden

10 a § Den sammanlagda arbetstiden under varje period om sju
dagar får uppgå till högst 48 timmar i genomsnitt under en
beräkningsperiod om högst fyra månader. Vid beräkningen av den
sammanlagda arbetstiden skall semester och sjukfrånvaro under
tid då arbetstagaren annars skulle ha arbetat likställas med
fullgjord arbetstid. Lag (2005:165).

Anteckningar om jourtid, övertid och mertid

11 § Arbetsgivare skall föra anteckningar om jourtid, övertid och
mertid. Arbetstagarna har rätt att själva eller genom någon annan ta
del av anteckningarna. Samma rätt tillkommer fackliga organisationer
som företräder arbetstagare på arbetsstället.

Regeringen eller, efter regeringens bestämmande,
Arbetsmiljöverket meddelar  föreskrifter om hur anteckningar
enligt första stycket skall föras. Lag (2000:766).

Arbetstidens förläggning m.m.

12 § Alla arbetsgivare som anlitar arbetstagare till arbete annat än
tillfälligt skall lämna arbetstagarna besked om ändringar i fråga om
den ordinarie arbetstidens och jourtidens förläggning minst två veckor
i förväg. Sådant besked får dock lämnas kortare tid i förväg, om
verksamhetens art eller händelser som inte har kunnat förutses ger
anledning till det.

13 § Alla arbetstagare skall ha minst elva timmars
sammanhängande ledighet under varje period om tjugofyra timmar
(dygnsvila). Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att
arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.

I den dygnsvila som alla arbetstagare har rätt till skall tiden
mellan midnatt och klockan 5 ingå. Avvikelse får göras, om
arbetet med hänsyn till dess art, allmänhetens behov eller
andra särskilda omständigheter måste bedrivas mellan midnatt
och klockan 5. Lag (2005:165).

13 a § Arbetstiden för nattarbetande får under varje period om
tjugofyra timmar inte överstiga åtta timmar i genomsnitt under
en beräkningsperiod om högst fyra månader. Vid
genomsnittsberäkningen skall räknas av från beräkningsperioden
tjugofyra timmar för varje påbörjad period om sju dagar.
Semester och sjukfrånvaro under tid då arbetstagaren annars
skulle ha arbetat skall likställas med fullgjord arbetstid.

Nattarbetande vars arbete innebär särskilda risker eller stor
fysisk eller mental ansträngning får dock inte arbeta mer än
åtta timmar under varje period om tjugofyra timmar som de utför
arbete under natt. Avvikelse får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren, under förutsättning att
arbetstagaren ges motsvarande kompensationsledighet.

Med nattarbetande avses den som normalt utför minst tre timmar
av sitt arbetspass under natt eller troligen kommer att
fullgöra minst en tredjedel av sin årsarbetstid under natt. Med
natt avses perioden mellan klockan 22 och klockan 6.
Lag (2005:165).

14 § Arbetstagarna skall ha minst trettiosex timmars
sammanhängande ledighet under varje period om sju dagar
(veckovila). Till veckovilan räknas inte beredskapstid då
arbetstagaren får uppehålla sig utanför arbetsstället men skall
stå till arbetsgivarens förfogande för att utföra arbete när
behov uppkommer.

Veckovilan skall så långt möjligt förläggas till veckoslut.

Avvikelse från första stycket får göras tillfälligtvis, om det
föranleds av något särskilt förhållande som inte har kunnat
förutses av arbetsgivaren. Sådan avvikelse får göras endast
under förutsättning att arbetstagaren ges motsvarande
kompensationsledighet. Lag (2005:165).

15 § Med raster förstås sådana avbrott i den dagliga arbetstiden under
vilka arbetstagarna inte är skyldiga att stanna kvar på
arbetsstället.

Arbetsgivaren skall på förhand ange rasternas längd och förläggning så
noga som omständigheterna medger.

Rasterna skall förläggas så, att arbetstagarna inte utför arbete mer
än fem timmar i följd. Rasternas antal, längd och förläggning skall
vara tillfredsställande med hänsyn till arbetsförhållandena.

16 § Raster får bytas ut mot måltidsuppehåll vid arbetsplatsen, om det
är nödvändigt med hänsyn till arbetsförhållandena eller med hänsyn
till sjukdomsfall eller annan händelse som inte har kunnat förutses av
arbetsgivaren. Sådana måltidsuppehåll räknas in i arbetstiden.

17 § Arbetsgivaren skall ordna arbetet så att arbetstagarna kan
ta de pauser som behövs utöver rasterna.

Om arbetsförhållandena kräver det, får i stället särskilda
arbetspauser läggas ut. Arbetsgivaren skall i så fall på förhand ange
arbetspausernas längd och förläggning så noga som omständigheterna
medger.

Pauser räknas in i arbetstiden.

18 § Utan hinder av 13 – 17 §§ kan regeringen eller den myndighet som
regeringen bestämmer, meddela särskilda föreskrifter om arbetstidens
förläggning vid vägtransporter och luftfart.

Dispens av Arbetsmiljöverket

19 § Kan kollektivavtal som avses i 3 § inte träffas får
Arbetsmiljöverket, om det finns särskilda skäl,

1. medge avvikelse från 5 §, 6 §, 9 § andra och tredje styckena
och 12 §,

2. medge avvikelse från 8 § vad avser begränsningen av
övertidsuttag under en tid av fyra veckor eller under en
kalendermånad,

3. medge ytterligare övertid utöver allmän övertid med högst
150 timmar under ett kalenderår,

4. medge ytterligare mertid utöver allmän mertid med högst 150
timmar under ett kalenderår,

5. medge avvikelse från 10 a §, 13-–14 §§ samt 15 § andra och
tredje styckena.

Arbetsmiljöverkets beslut enligt denna paragraf får inte
innebära att mindre förmånliga villkor skall tillämpas för
arbetstagarna än som följer av Europaparlamentets och rådets
direktiv 2003/88/EG. Detta gäller även tillstånd enligt 9 §
tredje stycket. Lag (2005:165).

Tillsyn

20 § Arbetsmiljöverket skall ha tillsyn över att lagen och de
föreskrifter som meddelas med stöd av lagen följs.
Lag (2000:766).

21 § Arbetsmiljöverket har rätt att på begäran få de
upplysningar och handlingar som behövs för tillsynen.

För att utöva tillsynen har Arbetsmiljöverket rätt att komma in
på arbetsställena. Polisen skall därvid lämna den handräckning
som behövs. Lag (2000:766).

22 § Arbetsmiljöverket får meddela de förelägganden eller
förbud som behövs för att denna lag och de föreskrifter som
meddelas med stöd av lagen skall följas.

I beslut om föreläggande eller förbud kan Arbetsmiljöverket
sätta ut viten. Lag (2000:766).

Straffbestämmelser m. m.

23 § Till böter eller fängelse i högst ett år döms en arbetsgivare som
uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande eller
förbud som har meddelats med stöd av 22 §. Detta gäller dock inte om
föreläggandet eller förbudet har förenats med vite.

24 § Till böter döms en arbetsgivare som uppsåtligen eller av
oaktsamhet har

1. utan att undantag eller avvikelser har gjorts enligt 3 eller
19 § anlitat en arbetstagare i strid mot 5-–10 a §§, 12 §, 13 §
eller 14-–16 §§ eller brutit mot 11 § eller mot föreskrifter som
har meddelats med stöd av 11 §,

2. lämnat oriktiga uppgifter om förhållanden av vikt, när
Arbetsmiljöverket har begärt upplysningar eller handlingar
enligt 21 § första stycket. Lag (2005:165).

24 a § En arbetsgivare som tillämpar sådana bestämmelser i ett
kollektivavtal som strider mot 3 § fjärde stycket skall betala
skadestånd för den förlust som uppkommer och för den kränkning som
har skett.

Om det är skäligt, kan skadeståndet sättas ned eller helt falla
bort. Lag (1996:360).

25 § För en arbetsgivare som inte fullgör sina förpliktelser enligt
kollektivavtal som avses i 3 §, gäller vad som föreskrivs om påföljd i
avtalet eller i lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.

Övertidsavgifter

26 § Om en arbetsgivare har överträtt bestämmelserna i 8 eller 9 §
utan att ha stöd i kollektivavtal enligt 3 § eller ha fått dispens
enligt 19 §, utgår en särskild avgift (övertidsavgift). Avgiften tas
ut av den fysiska eller juridiska person som utövar den verksamhet i
vilken överträdelsen har begåtts.

Övertidsavgiften utgör för varje timme otillåten övertid och för varje
arbetstagare som har anlitats i strid mot 8 eller 9 §, en procent av
det basbelopp enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring som gällde
vid den tidpunkt då överträdelsen begicks.

Avgiften kan sättas ned eller efterges om särskilda omständigheter
föreligger.

27 § Frågor om övertidsavgift prövas av allmän domstol efter
ansökan som skall göras av allmän åklagare inom två år från den
tidpunkt då överträdelsen begicks. I fråga om sådan ansökan
gäller bestämmelserna i rättegångsbalken om åtal för brott, på
vilket inte kan följa svårare straff än böter, och
bestämmelserna om kvarstad i brottmål. Sedan fem år har
förflutit från den tidpunkt då överträdelsen begicks, får
övertidsavgift ej tas ut. Övertidsavgifter tillfaller staten.

Ett beslut genom vilket någon har påförts en övertidsavgift
skall genast sändas till länsstyrelsen. Avgiften skall betalas
till länsstyrelsen inom två månader från det att beslutet vann
laga kraft. En upplysning om detta skall tas in i beslutet. Om
avgiften inte betalas inom denna tid, skall dröjsmålsavgift tas
ut enligt lagen (1997:484) om dröjsmålsavgift. Den obetalda
övertidsavgiften och dröjsmålsavgift skall lämnas för
indriving. Regeringen får föreskriva att indrivning inte
behöver begäras för ett ringa belopp. Bestämmelser om
indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga
fordringar m.m. Indrivningsåtgärder får inte vidtas sedan fem
år har förflutit från det att beslutet vann laga kraft.
Lag (1997:527).

Överklagande

28 § Har upphävts genom lag (2000:766).

29 § Arbetsmiljöverkets beslut i enskilda fall enligt denna lag
eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen får
överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Lag (2008:298).

30 § För att ta till vara arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt
lagen får beslut som avses i 28 eller 29 § överklagas av
huvudskyddsombud eller, om något sådant ombud inte finns, av annat
skyddsombud. Finns det inte något skyddsombud, får en
arbetstagarorganisation överklaga ett sådant beslut i den mån saken
rör medlemmarnas intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i
ärendet.

Om skyddsombud finns bestämmelser i 6 kap. arbetsmiljölagen
(1977:1160).

31 § I fråga om föreskrifter får Arbetsmiljöverket underställa
regeringen frågor av särskild betydelse innan verket meddelar
beslut i ärendet. Lag (2000:766).

32 § Arbetsmiljöverket kan förordna att dess beslut skall gälla
omedelbart. Lag (2000:766).

Övergångsbestämmelser

1992:637

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1993. Äldre föreskrifter gäller
dock fortfarande i fråga om övertidsavgift som förfallit till betalning
före ikraftträdandet.

2005:165

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2005. Med undantag för 2 §
första stycket 5 och av vad som föreskrivs beträffande lagen
(2005:426) om arbetstid m.m. för flygpersonal inom civilflyget
skall de nya bestämmelserna dock tillämpas först från och med
den 1 januari 2007 om arbetsgivaren den 30 juni 2005 och
därefter fram till och med den 31 december 2006 är bunden av
kollektivavtal som reglerar arbetstidsfrågor. Lag (2005:428).

2008:298

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2008.

2. För beslut som meddelats av Arbetsmiljöverket före den 1
juli 2008 gäller 29 § i sin äldre lydelse.

2008:476

Denna lag träder i kraft den 14 december 2008. Äldre
bestämmelser gäller fortfarande för förhållanden som hänför sig
till tiden före ikraftträdandet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.