Semesterlagen

1 § Arbetstagare har rätt till semesterförmåner enligt denna lag.
Sådana förmåner är semesterledighet, semesterlön och
semesterersättning.

2 § Avtal är ogiltigt i den mån det innebär att arbetstagares
rättigheter enligt denna lag upphäves eller inskränkes. Detta
gäller dock ej, om annat framgår av lagen.

Avvikelse från 3, 9, 11, 16, 22, 23, 26, 29 och 30 §§ får göras
med stöd av kollektivavtal som på arbetstagarsidan har slutits eller
godkänts av organisation som är att anse som central arbetstagar-
organisation enligt lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
Arbetsgivare, som är bunden av sådant kollektivavtal, av kollektivavtal
i fråga som avses i 5 § andra stycket eller av kollektivavtal om
avvikelse från 12, 19, 20 eller 21 §, får i angivna hänseenden tillämpa
avtalet även på arbetstagare som ej är medlem av den avtalsslutande
arbetstagarorganisationen, under förutsättning att arbetstagaren
sysselsättes i arbete som avses med avtalet och ej omfattas av annat
tillämpligt kollektivavtal.

3 § Med semesterår avses tiden från och med den 1 april ett år till
och med den 31 mars påföljande år. Motsvarande tid närmast före ett
semesterår kallas intjänandeår.

Såsom semesterledighet skall anses ledighet enstaka semesterdagar och
period av semesterdagar jämte i  § angivna arbetsfria dagar, vilken
börjar och slutar med semesterdag.

Rätt till semesterledighet och semesterlön

4 § Arbetstagare har rätt till tjugofem semesterdagar varje semesterår
utom i fall som avses i 5 och 27 §§.

Under semesterledighet skall arbetstagare ha semesterlön i den mån
han har tjänat in sådan under intjänandeåret.

Arbetstagare får avstå från rätt till semesterledighet som ej är
förenad med semesterlön. Lag (1992:1329).

5 § Under det semesterår då arbetstagare anställes har han rätt
till fem semesterdagar, om anställningen börjar efter den 31
augusti.

Anställes arbetstagare för arbete, som avses pågå högst tre
månader och omfatta högst sextio timmar, och varar arbetet ej
längre tid, saknar arbetstagaren rätt till semesterledighet. I
fråga om arbetstagare som i annat fall anställes för begränsad
tid får avtalas, att arbetstagaren ej skall ha rätt till
semesterledighet. Vad nu sagts gäller ej, om
anställningsavtalet avser eller anställningen varar längre tid
än tre månader. Saknar arbetstagaren i fall som avses i detta
stycke rätt till semesterledighet, äger han rätt till
semesterersättning för anställningstiden hos arbetsgivaren.

Har arbetstagare rätt till semesterersättning enligt andra
stycket, skall vederlag för arbete, som har avsetts pågå högst
tre månader och omfatta högst sextio timmar, förutsättas
inbegripa semesterersättning, om ej annat framgår av
omständigheterna.

Om förlängd semesterledighet finns bestämmelser i lagen
(1963:115) om förlängd semester för vissa arbetstagare med
radiologiskt arbete. Lag (2007:392).

6 § Arbetstagare som byter anställning har rätt till semesterledighet i
den nya anställningen endast i den mån han icke redan har fått sådan
ledighet.

7 § Semesterdagar med semesterlön utgör så stort antal av semesterdagarna
enligt 4 § som svarar mot den del av intjänandeåret, under vilken
arbetstagaren har innehaft anställning hos arbetsgivaren. Arbetsdag då
arbetstagaren har varit frånvarande utan lön inräknas i anställningstiden
endast om fråga har varit om semesterledighet, ledighet på grund av
permittering eller ledighet som enligt 17 § är semesterlönegrundande.

Vid beräkning enligt första stycket anges del av intjänandeåret i antal
dagar. Uppstår vid beräkning av antalet semesterdagar med semesterlön
brutet tal, avrundas detta till närmast högre hela tal.

Av semesterdagar som utlägges under visst semesterår skall, om ej annat
avtalas, dagar som är förenade med semesterlön utgå först.

8 § Arbetstagare är skyldig att på begäran lämna arbetsgivaren besked i
vad mån han önskar få ut semesterledighet, som ej är förenad med
semesterlön, eller avstå från sådan ledighet. Besked behöver ej lämnas
innan arbetstagaren har fått veta, hur många semesterdagar utan lön han
har eller kan beräknas få rätt till.

Har semesterledighet utan lön lagts ut med anledning av arbetstagarens
besked enligt första stycket, får arbetstagaren ej senare avstå från
ledigheten utom i fall som avses i 13 §.

Beräkning av semesterledighet

9 § Semesterledighet beräknas i hela dagar. Lördag och söndag räknas ej
som semesterdagar annat än i fall som avses i tredje stycket.

Vid semesterledighet som omfattar minst fem dagar har arbetstagare, som
arbetar lördag eller söndag eller båda dessa dagar, rätt till ledighet
motsvarande tid av veckoslut dels under semesterledigheten och dels
antingen omedelbart före eller omedelbart efter denna. Omfattar semester-
ledigheten minst 19 dagar och föranleder ej särskilda skäl annat, har
arbetstagaren rätt till ledighet motsvarande tid av veckoslut såväl
omedelbart före som omedelbart efter denna. Har i fall som avses i detta
stycke arbetstagaren ledighet av motsvarande omfattning veckodag, som ej
är lördag eller söndag, och infaller den under semesterledigheten, räknas
den som semesterdag.

Är arbetstagaren ledig lördag eller söndag, som annars skulle ha utgjort
arbetsdag, och är fråga om kortare semesterledighet än som anges i andra
stycket, räknas sådan dag som semesterdag. Arbetsfri dag skall då ej
anses som semesterdag.

Med söndag jämställes helgdag samt påskafton, pingstafton, midsommar
afton, julafton och nyårsafton.

Förläggning av semesterledighet

10 § Mellan parter som träffar kollektivavtal om löner och allmänna
anställningsvillkor bör, om arbetstagarparten begär det, även träffas
kollektivavtal om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som
avser förläggningen av semesterledighet. I fråga om arbetstagare för
vilken sådant avtal ej träffats, skall gälla vad som föreskrives i
andra och tredje styckena.

Angående förläggningen av semesterledighet som avses i 12 § skall nyss-
nämnda lags bestämmelser om arbetsgivares förhandlingsskyldighet
beträffande viktigare förändring av arbetstagares arbets- eller
anställningsförhållanden äga motsvarande tillämpning. Om arbetstagaren
icke företrädes av förhandlingsberättigad organisation eller om sådan
organisation ej önskar förhandla, skall arbetsgivaren samråda med
arbetstagaren om ledighetens förläggning.

Beträffande förläggningen av annan semesterledighet skall arbetsgivaren
samråda med arbetstagaren, om förhandling med dennes organisation icke
har ägt rum.

Kan överenskommelse om förläggning av semesterledighet ej uppnås,
bestämmer arbetsgivaren om förläggningen i den mån ej annat har avtalats.

11 § Har beslut om förläggning av semesterledighet träffats på annat sätt
än genom överenskommelse med arbetstagare eller företrädare för honom,
skall arbetsgivaren underrätta arbetstagaren om beslutet. Underrättelsen
skall lämnas senast två månader före ledighetens början. När särskilda skäl
föreligger får den lämnas senare, dock om möjligt minst en månad före
ledighetens början.

12 § Om ej annat har avtalats, skall semesterledigheten förläggas så, att
arbetstagaren får en ledighetsperiod av minst fyra veckor under
juni-augusti. Även utan stöd av avtal får sådan semesterperiod förläggas
till annan tid, när särskilda skäl föranleder det.

13 § Beslutar arbetsgivare om permittering som arbetstagare ej hade
anledning räkna med då han lämnade besked enligt 8 §, har arbetstagaren
rätt att avstå från utlagd semesterledighet, som ej är förenad med
semesterlön, i den mån ledigheten sammanfaller med permitteringsperioden.
Detta gäller dock endast om han underrättar arbetsgivaren senast två veckor
före semesterledighetens början. Får arbetstagaren först senare kännedom
om permitteringen, har han rätt att avstå från ledigheten genom att utan
dröjsmål underrätta arbetsgivaren. Har semesterledigheten då inletts,
upphör ledigheten med utgången av den dag då arbetsgivaren underrättades.

14 § Semesterledighet får ej utan arbetstagarens medgivande förläggas
till uppsägningstid.

Skulle vid uppsägning från arbetsgivarens sida uppsägningstiden helt
eller delvis infalla under redan utlagd semesterledighet och beror
uppsägningen på förhållande som ej hänför sig till arbetstagaren
personligen, skall semesterledighetens förläggning i samma mån upphävas,
om arbetstagaren begär det.

Första och andra styckena gäller ej i den mån uppsägningstiden överstiger
sex månader.

15 § Infaller under semesterledigheten dag då arbetstagaren är
oförmögen till arbete på grund av sjukdom eller dag som är
semesterlönegrundande enligt 17 § första stycket 2–7 skall, om
arbetstagaren utan dröjsmål begär det, sådan dag ej räknas som
semesterdag.

Semesterdagar som återstår på grund av att första stycket har
tillämpats skall utgå i ett sammanhang, om arbetstagaren ej medger
annat. Lag (1994:2079).

Beräkning av semesterlön

16 § Semesterlönen utgör tolv procent av arbetstagarens under
intjänandeåret förfallna lön i anställningen.

Vid beräkning av lönen under intjänandeåret skall i lönesumman ej
inräknas annan semesterlön än sådan som avses i 22 § eller
permitteringslön med anledning av driftsuppehåll för samtidig semester.
I lönesumman skall ej heller inräknas ersättning som har utgått för dag,
då arbetstagaren helt eller delvis har haft sådan ledighet från arbetet
som är semesterlönegrundande enligt 17 §. För varje sådan dag skall
arbetsinkomsten i stället ökas med ett belopp, motsvarande arbetstagarens
genomsnittliga dagsinkomst i anställningen under övrig tid av
intjänandeåret. Har arbetstagaren då ej haft någon inkomst i anställningen,
skall semesterlönen beräknas med hänsyn till den inkomst som det kan
antagas  att han skulle ha haft, om han under denna tid hade arbetat för
arbetsgivarens räkning. Lag (1992:1329).

17 § Frånvaro från arbetet är semesterlönegrundande, när fråga
är om

1. ledighet på grund av sjukdom, i den mån frånvaron under
intjänandeåret icke överstiger 180 dagar eller om frånvaron
beror på arbetsskada,

2. ledighet enligt föräldraledighetslagen (1995:584) dels under
tid för vilken havandeskapspenning utges enligt 3 kap. 9 §
lagen (1962:381) om allmän försäkring, dels under tid för
vilken föräldrapenning utges i anledning av barns födelse eller
adoption enligt 4 kap. 3 och 5 §§ samma lag, i den mån
frånvaron för varje barn eller vid flerbarnsbörd sammanlagt
inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående förälder 180
dagar, dels under tid för vilken tillfällig föräldrapenning
utges enligt 4 kap. 10, 10 a, 10 b i den mån frånvaron under
intjänandeåret inte överstiger 120 dagar eller för ensamstående
förälder 180 dagar, 11 och 11 a §§ samma lag,

3. ledighet på grund av risk för överförande av smitta, om
arbetstagaren är berättigad till ersättning enligt lagen
(1989:225) om ersättning till smittbärare, i den mån frånvaron
under intjänandeåret icke överstiger 180 dagar,

4. ledighet för utbildning, som inte ger rätt till semesterlön
enligt någon annan lag, om arbetstagaren får ersättning till
deltagare i teckenspråksutbildning för vissa föräldrar (TUFF)
eller om utbildningen till väsentlig del avser fackliga eller
med facklig verksamhet sammanhängande frågor, i den mån
frånvaron under intjänandeåret inte överstiger 180 dagar,

5. ledighet på grund av grundutbildning om högst 60 dagar eller
repetitionsutbildning enligt lagen (1994:1809) om
totalförsvarsplikt, om frånvaron under intjänandeåret inte
överstiger 60 dagar,

6. ledighet enligt lagen (1986:163) om rätt till ledighet för
svenskundervisning för invandrare, eller

7. ledighet enligt lagen (1988:1465) om ersättning och ledighet
för närståendevård, i den mån frånvaron under intjänandeåret
inte överstiger 45 dagar.

Har arbetstagare av anledning som anges i första stycket 1
varit frånvarande från arbetet utan längre avbrott i frånvaron
än fjorton dagar i en följd under två hela intjänandeår,
grundar därefter infallande dag av frånvaroperioden inte rätt
till semesterlön.

I frånvaroperiod som avses i första stycket inräknas även dagar
under perioden då arbetstagaren icke skulle ha utfört arbete.
Lag (2007:392).

Sparande av semesterledighet och semesterlön

18 § Arbetstagare, som under ett semesterår har rätt till mer än tjugo
semesterdagar med lön, får av överskjutande sådana dagar spara en eller
flera till ett senare semesterår.

Sparad semesterdag skall läggas ut inom fem år från utgången av det
semesterår då den sparades, om ej annat följer av 20 § tredje meningen.

Semesterdagar får icke sparas under semesterår då arbetstagaren får ut
semesterdag, som har sparats från tidigare år.

19 § Vill arbetstagare spara semesterdagar eller vill han taga i anspråk
sparade semesterdagar i anslutning till semesterledigheten i övrigt, skall
han underrätta arbetsgivaren i samband med att förläggningen av årets
semesterledighet bestämmes. Underrättelse behöver dock icke lämnas förrän
arbetstagaren har fått veta, hur många semesterdagar med lön han har eller
kan beräknas få rätt till. Arbetstagare, som vill taga i anspråk sparade
semesterdagar utan sammanhang med semesterledigheten i övrigt, skall meddela
arbetsgivaren detta senast två månader i förväg.

Vad i första stycket sägs gäller endast i den mån ej annat har avtalats.

20 § Sparade semesterdagar skall förläggas till det semesterår som arbets-
tagaren väljer. Detta gäller dock ej om annat har avtalats eller särskilda
skäl föreligger mot att semesterdagarna förlägges till det året. Har
arbetstagaren avsett att sparade semesterdagar skall förläggas till det
femte året efter det semesterår då de sparades och skulle sådan förläggning
medföra betydande olägenhet, får överenskommelse träffas att semesterdagarna
skall läggas ut under det sjätte året.

21 § Önskar arbetstagare samtidigt få ut minst fem sparade semesterdagar,
skall dessa och hela semesterledigheten för semesteråret utgå i en följd,
om ej annat har avtalats.

22 § Semesterlönen för varje sparad semesterdag utgör, om ej annat följer
av 23 §, 0,48 procent av summan av

1. den lön i anställningen som har förfallit under intjänandeåret närmast
före det semesterår, då de sparade semesterdagarna uttages, dock frånsett
lön för tid då arbetstagaren har varit helt eller delvis frånvarande från
arbetet, samt

2. ett beräknat inkomstbelopp för de dagar under samma intjänandeår då
arbetstagaren har varit helt eller delvis frånvarande från arbetet av
annan anledning än semester, som utgått under intjänandeåret och som ej
sparats från tidigare år, eller permittering vid driftsuppehåll för
samtidig semester.

Beräkning av underlag för semesterlön som avses i första stycket 2 sker
enligt grunderna för 16 § andra stycket tredje och fjärde meningarna.

23 § Semesterlön enligt 22 § skall beräknas som om arbetstagaren under där
avsett intjänandeår varit anställd med samma andel av full arbetstid som
under det eller de intjänandeår, då rätt till semesterlön för de sparade
semesterdagarna förvärvades.

Särskilda bestämmelser om semesterlön

24 § Vid beräkning av semesterlön skall hänsyn icke tagas till förmån av
fri bostad eller till löneförmån, som är avsedd att utgöra ersättning för
särskilda kostnader.

25 § Arbetstagare, som får fri kost i arbetsgivarens hushåll, har rätt
till skälig kostersättning för de dagar under semesterledigheten då
förmånen ej har utnyttjats till någon del.

26 § Arbetsgivaren skall betala ut semesterlönen till arbetstagaren i
samband med semesterledigheten. I fråga om arbetstagare med tidlön,
beräknad för vecka eller längre tidsenhet, får arbetsgivaren i samband
med semesterledigheten utge den på den betalda semestertiden belöpande
tidlönen samt senast vid semesterårets utgång utge den semesterlön som
kan återstå.

27 § Arbetstagare, som utför arbetet i sitt hem eller annars under sådana
förhållanden att det icke kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över
arbetets anordnande, är berättigad till särskild semesterlön med tolv
procent av arbetstagarens under intjänandeåret förfallna lön i
anställningen.

Beräkning av lönen under intjänandeåret skall ske med motsvarande
tillämpning av 16 § andra stycket. Vad där föreskrives angående
semesterlönegrundande frånvaro skall dock tillämpas med avseende på
kalendervecka, om ej annan tidsperiod överenskommes. Även 24 och 25 §§
samt, om anställningen har avsetts skola pågå högst tre månader och
omfatta högst 60 timmar, 5 § tredje stycket äger motsvarande tillämpning.

Särskild semesterlön skall betalas ut senast den 30 juni näst efter
intjänandeårets utgång eller, om intjänandeåret löper ut efter den 30
april, senast två månader efter dess utgång. Lag (1992:1329).

Semesterersättning

28 § Upphör arbetstagare att vara anställd hos arbetsgivaren innan han
har erhållit den semesterlön som han har tjänat in, skall arbetstagaren
i stället erhålla semesterersättning, i den mån ej annat följer av 31 §.

Motsvarande skall gälla om arbetstagares anställningsvillkor ändras så
att semesterledighet med semesterlön skall utgå redan under intjänandeåret.
I sådant fall skall bestämmelserna om semesterersättning tillämpas som om
anställningen upphört vid den tidpunkt från vilken de nya anställnings-
villkoren skall gälla.

Om semesterersättning i visst annat fall föreskrives i 5 §.

29 § Semesterersättning bestämmes enligt grunderna för
beräkning av semesterlön. För arbetstagare, som har rätt till fri kost
i arbetsgivarens hushåll, skall kostersättning dock utgå endast för
det antal dagar för vilka semesterersättning skall beräknas.

För sparade semesterdagar skall semesterersättning beräknas som
om de tagits ut under det semesterår då anställningen upphörde.

Har arbetstagare mottagit semesterlön i förskott, minskas
semesterersättningen med sådan semesterlön. Detta gäller dock ej,
om den förskottsvis erhållna semesterlönen har utgått mer än fem
år före anställningens upphörande eller om anställningen har
upphört på grund av

1. arbetstagarens sjukdom,

2. förhållande som avses i 4 § tredje stycket första meningen lagen
(1982:80) om anställningsskydd eller

3. uppsägning från arbetsgivarens sida, som beror på förhållande
som ej hänför sig till arbetstagaren personligen, utom när
uppsägning sker i samband med en konkurs. Lag (1994:637).

30 § Semesterersättning skall betalas ut till arbetstagaren utan oskäligt
dröjsmål och senast en månad efter anställningens upphörande.

Möter hinder mot att beräkna semesterersättningen inom en månad efter
anställningens upphörande, skall den betalas ut inom en vecka efter det
hindret upphörde.

Övergång av företag

31 § Arbetstagares rätt enligt denna lag påverkas inte av att ett
företag, en verksamhet eller en del av en verksamhet, övergår till en
ny arbetsgivare genom en sådan övergång som omfattas av 6 b §
lagen (1982:80) om anställningsskydd. Arbetstagarens rätt påverkas
inte heller av att ett företag eller en del av ett företag övergår till
ny arbetsgivare i samband med konkurs.

Övergår arbetstagare till ny arbetsgivare inom samma koncern,
skall han i semesterhänseende äga samma rätt i den nya
anställningen som han skulle ha haft i den tidigare. Härför
förutsättes dock, att arbetstagaren ej uppbär semesterersättning av
den tidigare arbetsgivaren och att han senast en månad efter
anställningens upphörande avger förklaring till såväl den tidigare
som den nye arbetsgivaren, att han önskar överföra intjänade
semesterförmåner till den nya anställningen.

I fall som avses i andra stycket är den nye arbetsgivaren berättigad
att av den tidigare arbetsgivaren få ut ett belopp svarande mot den
semesterersättning som denne eljest haft att utge till arbetstagaren.
Lag (1994:1688).

Skadestånd

32 § Arbetsgivare som bryter mot denna lag skall till arbetstagaren utge,
förutom den semesterlön eller semesterersättning vartill arbetstagaren
kan vara berättigad, ersättning för uppkommen skada.

Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tagas även
till arbetstagarens intresse av att erhålla semesterledighet och till
övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse.

Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är
skäligt, kan skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.

Preskription

33 § Arbetstagare som vill fordra semesterlön, semesterersättning eller
skadestånd enligt denna lag skall väcka talan därom inom två år från
utgången av det semesterår då arbetstagaren enligt lagen skulle ha
erhållit den förmån till vilken anspråket hänför sig. Försummar han det,
är rätten till talan förlorad.

Rättegång

34 § Mål om tillämpning av denna lag handlägges enligt lagen (1974:371)
om rättegången i arbetstvister.

Övergångsbestämmelser

1985:86

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1985. Den nya bestämmelsen om
semesterlönegrundande frånvaro i samband med havandeskapspenning
tillämpas endast på frånvaro som har inträffat efter ikraftträdandet.

1988:1468

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1989.

2. Äldre bestämmelser skall gälla i fråga om ersättning enligt lagen
(1956:293) om ersättning åt smittbärare. Lag (1989:339).

1990:102

1. Denna lag träder i kraft den 1 april 1990. Semesterledighet enligt
den nya lagen utgår dock först under semesteråret den 1 april 1991 – den
31 mars 1992, om ej annat överenskommes.

2. Kollektivavtal eller annat avtal, som har träffats med utgångspunkt i
äldre lag och innefattar sämre förmåner än som följer av den nya lagen,
är i sådan del utan verkan.

1992:1329

Denna lag träder i kraft den 1 april 1993. Såvitt avser semesterledighet
tillämpas den nya lagen dock först under semesteråret den 1 april
1994–den 31 mars 1995.

1993:334

Denna lag träder i kraft den 1 juni 1993. De nya bestämmelserna tillämpas
vid beräkning av semesterlön för tid från och med den 1 april 1993.
Semesterlön som intjänats före ikraftträdandet skall dock inte minskas.

1994:1688

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995. Lagen skall dock inte
tillämpas beträffande en övergång av ett företag, en verksamhet
eller en del av en verksamhet som inträffat före ikraftträdandet.

1999:1399

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2001. Den äldre lydelsen
gäller fortfarande i fråga om studiestöd som beviljats enligt
den upphävda studiestödslagen (1973:349) eller enligt
övergångsbestämmelserna till studiestödslagen (1999:1395).

2002:625

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2003.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande för särskilt
utbildningsbidrag som avser tid före ikraftträdandet.

2006:1529

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2007.

2. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om
rekryteringsbidrag som har lämnats enligt den upphävda lagen
(2002:624) om rekryteringsbidrag till vuxenstuderande.

Semesterlag (1977:480)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.